Cykelplaner framöver

Nu är det bara två veckor kvar av jobb innan jag går på ledighet. Det känns väldigt skönt. Till skillnad från tidigare år har jag inte jättemycket sommarplaner, men några punkter finns och dom tänkte jag skriva om här.

Tolvtjärnsloppet 19 juni

Om exakt en vecka går Tolvtjärnsloppet av stapeln i Långviksmon utanför Örnsköldsvik. Jag har varit med tre gånger tidigare, två gånger på 40 km och en gång på 65 km, som är den fulla sträckan. I år är det tioårsjubileum och jag ska köra 65 km igen. Förra året gick loppet i slutet av augusti pga pandemin, men i år går det som vanligt helgen innan midsommar.

Det innebär mycket mindre träningstid utomhus på cykel, och speciellt för mig. Jag försökte vara ute i lite god tid och servade min MTB i mars, blev sjuk i corona, hämtade den lite senare än planerat, tog det lugnt med träningen en tid efteråt och körde sen en kort sväng på MTBn, första gången efter att den blev servad. Jag märkte ganska snabbt att dämparna inte gick att låsa (så att cykeln blir stum), vilket gick innan jag lämnade in den. Så det var bara att åka tillbaka till cykelverkstaden för att de skulle fixa det. Lite mer avancerade grejer behövde göras och nån del skickas iväg.

Jag hann få tillbaka cykeln innan vår helg i Järvsö, där vi också cyklade stig, men efter det blev jag sjuk och har precis blivit frisk. Jag ska vänta några dagar till innan jag börjar träna, men kommer inte hinna få in så många mer pass på stig innan loppet, kanske ett. Jag känner mig dock ändå ganska förberedd för har kört mer spinning under våren än jag brukar. Har dock inte så många långpass i kroppen som jag hade velat ha, men det är för sent för att köra nåt längre eller hårdare pass nu.

Förra året körde jag på precis under fem timmar. Det hade varit fint att slå den tiden, men det kan bli svårt, med tanke på lite träningsmängd i år och mycket mer distans förra året (Umeå – Göteborg några veckor innan). Men jag gör ju detta för kul, så jag tänker njuta av loppet oavsett tid!

Hemester i juli

Under juli tänkte jag ha hemester, semester på hemmaplan. Jag har ingen lång cykling planerad, och är faktiskt inte så sugen på det i år. I och med flytten är det en del att fixa med, och jag vill hinna umgås med vänner och familj här innan vi drar. Det kommer bli en hel del cykling på favoritstigarna i Umeå och Övik. Även en del landsvägscykling lär det bli, kanske med nån övernattning också.

Flytt till Norge i augusti

De flesta vet nog redan att vi ska flytta till Lillehammer i Norge i sommar. Men för er som läser här men inte följer mig i sociala kanaler så går flyttlasset i slutet av juli och vi själva åker ner i början av augusti. Sen börjar vi jobba 1a september. Det kommer bli skönt att ha en månad på oss att landa, komma iordning och börja upptäcka lite av närområdet.

Det kommer absolut att bli en hel del cykling kan jag lova! Mycket på stig och även en del utförs.

Birkebenerrittet 27 augusti

Helgen innan jag börjar jobba ska jag köra det historiska loppet Birkebeinerrittet. Det är som Norges Cykelvasa kan man säga, och har varit ett skidlopp sedan 1932, men är nu även ett cykellopp sedan 1993. Det är 86 km långt, men mer kuperat än Cykelvasan, om man ska dra nån jämförelse. Det är kring 17 000 deltagare och räknas till ett av världens största MTB-lopp.

Loppet startar i Rena och går västerut mot målet i Lillehammer, vilket känns extra kul. Blir skönt att sova i egen säng, och logistiken som blir kring stora lopp kommer bli väldigt enkel i det här fallet. Det ska bli riktigt kul och spännande att köra detta lopp, som är både stort, känt och historiskt. Det är mestadels grusväg, så det kommer bli en del backträning inför det här.

Lite lösa och lite fasta planer, i förhoppningsvis en bra mix. I nästa inlägg blir det en race report från Tolvtjärnsloppet!

/Johanna

Cykelhelg i Järvsö

För tre månader sen satt Alex och jag på restaurang och åt min födelsedagsmiddag och pratade om hur vi skulle fira att vi har varit ihop i 11 år. Det blev inget firande mitt i pandemin när det var 10 år, så vi tänkte att det vore fint att göra nåt speciellt i år. Spa och bo på hotell kändes inte som vi. Men vad är vi då? Nån cykling kanske? Åka till Järvsö och cykla downhill? Ja! Och nu är vi här, i den där firarhelgen i Järvsö!

Vi åkte ner redan torsdag eftermiddag, eftersom både Alex och jag var ledig på fredagen, och checkad in på vårt lilla, men väldigt fina Air BnB ganska sent. Sen på fredagen bar det iväg mot backen för att hämta ut våra hyrcyklar för två dagar, och alla skydd. Jag har inte cyklat MTB mer än två gånger i år pga otajming med ytterligare en service på cykeln. Så jag kände mig lite ringrostig på stig.

Vi började rulla den gröna Monica, och gick sen raskt vidare med blåa Barbro, som var en favorit när vi var här sist för två år sedan. Körde även några andra blå och nån röd bit av en led. SÅ himla kul och härligt! Stenarna krympte och hoppen blev roligare. Det var heller ingen liftkö och det var jättefint väder! Det hade regnat dagen innan så underlaget var perfekt. Bara några vattenpölar, men jag tog dom alla som Super Mario tar stjärnor, och benen och skorna såg ut därefter…

Dagen gick och det började kännas rejält i händer, armar och ben. Så efter några timmars åkning gjorde vi kväll, innan vi blev allt för trötta. Jag ville bada så vi svängde förbi så jag kunde doppa mig i Ljusnan. Helt slut från dagens utförscykling gjorde vi inte många knop när vi kommit tillbaka hem.

Dag två gjorde vi sällskap med Isak och Kaj de första åken. Efter en klädbytarpaus delade vi upp oss och Alex och jag körde på. Det blev flera varv Barbro igen, och denna gång liiiite mer air time för mig. En summa på kanske några sekunder efter den 3 km långa slingan. Inte mycket, men ändå mycket mer än vanligt för mig. Vi vågade oss även på den röda leden En tuff brud, efter att Alex övertygat mig om att vi tar det lugnt och testar. Ok, den var kul, men jag ville klara den bättre. Så vi körde igen!

Händerna, armarna och benen gjorde sig påminda och vi höll nästan ut till stängning denna dag. Lite mer liftkö gjorde att man fick lite mer paus mellan åken än på fredagen. När vi hade åkt ”näst sista åket” var ni nöjda för dagen. På kvällen blev det gemensam grillning på en jättemysig strand tills det var dags att åka hem och lägga sig.

Söndag och dag tre i Järvsö. Efter rejäl sovmorgon med snooze så var det dags för brunch. Dagens plan var att cykla stig med våra MTB:s. Vi förstod redan innan att tre dagar downhill skulle bli för mycket för oss just nu. Så vi kollade runt lite efter stigar på nätet och hittade nåt som lät trevligt i Ljusdal, 20 min bort. Vi svängde in med bilen vid en skidstadion med uppmärkta cykelleder. Vi valde att börja med den röda på 7,75 km.

Oj vilken fin cykling det var då! Flowigt, lagom stenigt, uppför och utför, naturliga stigar, fin utsikt, mysig skog och allt för oss själva! Inga andra cyklister att se upp för i korsningar eller kolla bakåt efter snabbisar som vill köra före en efter en paus. Nej. Det var bara vi och Hälsinglands fågelkvitter. Helt underbart! Efter att ha tagit oss runt denna väldigt vackra och roliga slinga i makligt tempo på dryga timmen kände vi oss väldigt nöjda. Nästan.

Alex ville svänga förbi pumptracken i Järvsö också, men jag kastade in handduken. Så vi åkte förbi där, Alex tog några varv, och var sen nöjd. Ni som inte provat en pumptrack – gör det! Det är roligt och jobbigt!

Nu väntar bara dusch för mig, efter att jag gjort färdigt detta blogginlägg, sen ska vi äta på restaurang ikväll, för att runda av denna fina Järvsösemester. För så har det verkligen känts  – som semester! Jag jobbar tre veckor till innan jag går på ledighet. Och då blir det mer av slappande och cyklande.

Tack Alex, Hälsingland, och Järvsö före en superfin och riktigt rolig helg!

/Johanna

Cykelstatistik för 2021 och vinternjut

God fortsättning på det nya året allesammans!

Efter en välbehövlig julledighet är det dags att summera cykelstatistik för det gångna året. Nytt för i år är att jag har gjort ett litet diagram som jämför de två tidigare åren.

Det som är mest slående är att sträckan på MTB är mindre än föregående år. Jag som trodde jag skulle cykla mer stig 2021 än tidigare. Jag har tydligen cyklat desto mer på vägar.

Totalt sett blev det mer cykling 2021 än 2020 och ungefär lika mycket tid på cykel utomhus som tidigare år. Lite mindre spinning på grund av pandemin.

I år vill jag cykla mer stig än förra året och jag vill fortsätta cykla många timmar. Jag vill också cykla mer utför och cykla på nya platser. Var årets långtur går återstår att se.

Jag ser fram emot ett cykligt 2022, men först ska jag fortsätta njuta av vintern, så som vi gjorde i stugan i Solberg i helgen, i Västernorrlands inland. Här kommer en liten bildserie från den snöiga och kalla helgen. Trots fem års uppehåll sitter snowboardåkningen fortfarande i!

/Johanna

Race report BRM 200K Jubileum

Förra helgen körde jag säsongens andra och sista cykellopp. BRM 200K Jubileum hette det och är en del av en serie på landsvägscykel med utgångspunkt i Umeå. Jag kommer inte gå in på mer detaljer om loppet än att det inte är en uppmärkt bana, utan man laddar själv ner en karta och navigerar efter bansträckningen. Start mellan 7 och 8 och man loggar sina egna tider på tre kontroller + start och mål samt tar en selfie på varje ställe.

Ok, 200 km i september. Under veckan var väderprognosen mulet, ca 10 grader och inget regn. Närmare lördag började det synas regndroppar i väderprognosen. Skit också. Det fick bli vintercykelskor och massa ombyten vantar och regnkläder.

Jag startade strax före 8 för att vänta ut regnet så länge som möjligt. Det visade sig vara ett vinnande koncept och jag behövde bara cykla i regn den första kvarten, sen tog jag av mig regnkläderna. Man vill nämligen inte cykla med dom i onödan för då blir man blöt (svettig) inifrån och börjar frysa. När jag startade såg jag ingen annan cyklist, men när jag stannat för att ta av mig regnkläderna cyklade en kille om mig.

Ganska snart cyklade jag om honom, vilket kändes bra och jag kände mig stark med bra tryck i pedalerna. Jag hade inte lust att fråga om vi skulle cykla ihop, för jag ville köra i mitt egna tempo med ljudbok i lurarna. Harry Potter skulle få hålla mig sällskap under dagen.

Efter 53 km kom jag fram till första kontrollen i Botsmark, där jag loggade att jag var där, tog en obligatorisk selfie och gick sen in på affären och köpte lite snacks som jag åt upp innan jag cyklade vidare.

Efter ytterligare nån mil ringde Alex och vi pratade en timme. Så himla fint att sitta och cykla och prata samtidigt. Jag meddelade att jag fortfarande kände mig stark och pigg och inte frös. Hösten var dessutom väldigt vacker att titta på från cykeln!

Jag touchade utkanten av Burträsk innan jag svängde av söderut igen och kom fram till nästa anhalt Bygdsiljum, ca 110 km in i loppet. Där var det lunchdags och jag tryckte en kebabtallrik och pratade lite med en annan cyklist som ätit färdigt när jag kom. Jag unnade mig att byta sockar och fylla på vattenflaskorna också.

Proppmätt rullade jag vidare söderut. Kroppen kändes bra och jag var så nöjd med beslutet att cykla själv, i min egen takt! När jag kom fram till Täfteå, ca 180 km in i loppet loggade jag in, tog en snabb selfie och trampade vidare direkt. Det var ju slutspurt.

Jag sick-sackade mig in i Umeå och fram till mål, samma plats som starten och loggade mig för sista gången och tog en sista selfie, 10 timmar och 23 minuter efter att jag startat.

Jag är väldigt nöjd med loppet och hade en riktigt härlig dag på cykeln! En väldigt fin avslutning på cykelsäsongen måste jag säga. Benen kändes bra hela vägen och jag lyckades hålla ett lagom tempo, utan att bli helt förstörd-trött och utan att hålla på för länge. 22 km/h i snitt känner jag mig nöjd med att ha åstadkommit solo.

Nu blir det nog bara nån enstaka tur på MTBn innan vintern kommer och det är istället dags att levla upp styrketräningen!

/Johanna

Tolvtjärnsloppet 2021

För en vecka sedan körde jag Tolvtjärnsloppet, det går i Långviksmon utanför Örnsköldsvik. Jag har kört det två gånger förut, 2018 och 2019, då 40 km. Vanligtvis går loppet i mitten av juni, dvs ganska tidigt på säsongen för oss här uppe i norr. Men i år, pga pandemin, så skulle loppet gå sista söndagen i augusti. Perfekt, hela sommaren att träna på. Så jag anmälde mig till 65 km. Alex var inte sugen på att köra i år, så jag körde ner själv på söndag morgon, med cykeln på taket. Hämtade ut nummerlappen, åt lunch i bagaget, småpratade med killarna som parkerat bredvid mig och bytte sen om innan det var dags för uppvärmning. Lite rull fram och tillbaka på vägen med några fartökningar och jag kände mig redo.
Uppställning vid startlinjen. De som cyklade i tävlingsklass stod längst fram, och vi som körde motionsvarianten stod något bakom. Fyra andra tjejer såg jag. Starten gick och folk drog iväg som spjut. Herregud. Min plan var ju att ta det lugnt i början och inte fylla benen med mjölksyra i första backen. Efter två minuter såg jag ingen annan. Men lika bra det, jag körde på i mitt tempo och njöt av inte behöva stressa och trängas på stigen.
Efter nån kilometer cyklade en man ikapp mig ”Hej hej!” sa Jerker från Övik. Vi småpratade och cyklade på. In samma tempo. Himla trevligt. Jag frågade om han trodde vi var sist. Nej, en kille hade fått kedjebrott precis i början. Ganska snart kom han dock flygande och cyklade om oss och vi låg sist. Vi cyklade på ut på tallhedar, ängar, förbi tjärnar, på skogsbilvägar, genom svampskogar och lerhål. Vi var överens om att det var lagom tempo och en riktigt fin dag att vara ute och njuta på cykeln. På första vätskestationen blev vi varmt välkomnade med saltgurka, banan, sportdryck, vatten och godis. Vi stod och fikade med funktionärerna och tillslut kom även han som körde säkerhets-enduro. Vi var tveklöst sist.
Nöjda och lite piggare efter energipåfyllning rullade vi vidare. Och efter ytterligare några mil kom vi fram till den andra vätskestationen. Samma varma mottagande och peppande ord tillsammans med samma meny. Vi fikade och rullade sen iväg för de sista två milen. Nu började benen kännas mosiga. Innan loppet hade jag tänkt att jag kanske kan snitta på 13 km/h, som jag gjorde 2019, och alltså komma i mål på ca 5 timmar. Under loppet roade jag mig och Jerker med att räkna ut vår snitthastighet vid olika tillfällen och vi hade runt 12-14 km/h. Ju närmare mål vi kom desto oftare räknade jag på vår snitthastighet. Det hade ju varit fint att komma i mål under 5 timmar, precis som på cykelvasan. 3 km kvar. Vi växlar upp och trycker på lite, även fast ben och huvud är trötta. 2 km kvar. Det är nära nu, vi borde hinna under 5 timmar. Tunnelseendet börjar smyga sig på. 500 m kvar. Nu är det bara målrakan kvar, men vad händer?! Den här svängen var inte med förra gången! Bara några minuter kvar och vi måste ta en extra sväng! 100 m kvar. Bra, nu är vi inne på sista raksträckan och har 2 minuter till godo, vi kommer klara oss under 5 timmar! MÅÅÅL! 4:58:58. Så härlig och skön känsla med massa glädje! High five Jerker! Så himla starkt jobbat! Utan dig hade jag varit betydligt långsammare runt och inte alls haft det lika kul! Tusen tack för en fin tur!
Sen kan vi ju prata lite om vår placering. Jag vann min grupp kan man väl säga, motion damer 65 km, som enda person i den klassen. De fyra andra tjejerna tävlade. Vi var en timme långsammare än de som kom näst sist men kom ändå i mål en timme innan de skulle dragit snöret och plockat oss av banan. När vi kom var målet borttaget, bara sladdarna för tidtagning på marken låg kvar och funktionärerna höll på att plocka bort det sista. Noll publik var kvar, affären stängd och korvförsäljningen likaså. Aj Då. Som tur var fanns det chips och saft kvar till oss, så vi slog oss ner på en bänk som inte var bortplockad ännu och pustade ut, åt chips och pratade om loppet.
Sen var det dags att gå, för två funktionärer kom fram och var sugna på att plocka bort bänken. Vi var badsugna så vi rullade ner mot parkeringen, där bara två bilar var kvar. Doppet var ljuvligt och svalkande, som i maj. Perfekt avslutning på en riktigt fin dag på cykeln med väldigt trevligt sällskap.
Tack alla inblandade för himla fint lopp! Hoppas inte det var sista gången, jag har en tid jag vill slå på 65 km! Nu till helgen är det dags för cykellopp igen. Västerbottenbrevet 200 km. Jag tänkte fika mig igenom det loppet själv, inte cykla i nån annans ”lugna tempo” som det blev på det loppet förra året, och året innan det. Men mer om det på söndag, när jag ligger med benen i högläge och har trampat mig igenom årets sista cykellopp! Vi hörs då! /Johanna
Translate »