Lärdomar jag tar med mig till Norge

Juni är här och sommaren inte minst. Den här tiden på året har jag startat tre av mina fyra turer och det har varit kallare än vad det är nu. Till och med snö en gång. Under mina turer jag gjort har jag lärt mig en hel del. Oftast den hårda vägen. Inför min cykling på Nya Zeeland var jag så tacksam över att jag hade cyklat långt en gång tidigare. Med erfarenheterna från den turen kunde jag planera och göra cyklingen på Nya Zeeland ännu bättre.

En del av det jag kan om långcykling har jag läst mig till, men det allra mesta jag testat mig fram till. Jag tror inte att det finns något rätt och fel heller, utan man får prova sig fram och göra de val som känns rätt för en själv. Med det i åtanke kommer här några grejer jag har tagit med mig från mina cykelturer hittills.

Testcykla innan med alla grejer

Jag tycker det har varit jättebra att göra ett längre cykelpass innan en långtur, några veckor innan avfärd. När jag cyklat landsvägscykel har jag kört ungefär lika långt som den längsta dagsetappen. Det här är ett jättebra sätt att kolla av cykelformen också. Klarar man en ordentlig genomkörare är man fysiskt rustad och får lite självförtroende av det också. Såhär gör jag också när jag ska köra lopp, skidor, springa, simma eller cykla. En formcheck, ett ordentligt träningspass och ökat självförtroende på det.

Ska jag ha tält med mig på cykelturen kör jag det också på testpasset och gör en tvådagarstur av det. Som jag har berättat om tidigare cyklade jag till Norrköping och sov på min kompis Saras tomt i tältet innan min första cykeltur. Inför min cykling på Nya Zeeland gjorde jag faktiskt ingen testtur, eftersom det var mitt i vintern då. Jag hade dock cyklat mycket under sommaren och hösten och fick in några längre pass innan snön kom.

Vikten på grejerna spelar roll

Det är en självklarhet för de som cyklar etapplopp och i allmänhet är på elitnivå. För motionärer spelar det mindre roll, lite extra träning brukar jag tänka. Men ska man cykla långt har vikten på grejerna faktiskt betydelse. Jag menar inte att man måste ha en cykel i kolfiber eller skippa tjocktröjan som jag gjorde på turen från Norge då det kom snö. Jag menar mer att man kan undvika att ta med sig för många böcker och fundera igenom packningen ordentligt så att bara det allra nödvändigaste kommer med, inte bära för mycket mat eller för stora förpackningar schampo till exempel. Att ha vikten på grejerna i åtanke när man planerar sin packning kan göra att man sparar några kilon i slutändan och det blir lite lättare uppför backarna.

Planera rutten semi-noga

Lagom är kanske inte tillräckligt enligt mig på den här punkten. Jag älskar att planera. Och här är alla olika, hur spontan man vill vara etc. På min första tur hade jag ritat ut rutten, men inte kollat upp campingar, tältplatser eller ens planerat ungefär hur lång turen skulle bli eller hur långa dagsetapper jag tänkte ta. Det resulterade i att jag kände en liten stress på eftermiddagen när jag skulle leta tältplats och också hinna fram tills den dagen då Alex var ledig.

På Nya Zeeland hade jag en grov plan, som sen ändrades under vägen. Jag hade en app med alla campingar, en bra vägkarta och hade kollat upp lite coola grejer jag ville se sen innan. Jag hade ungefär två dagars framförhållning väl där. Det är lite enklare att vara spontan om turen är lång tycker jag. Med tält blir man dessutom extra flexibel. När jag har cyklat långturer med landsvägscykeln har jag inte haft tält med mig och därför planerat noggrannare var jag ska sova varje natt.

En annan viktig aspekt av planeringen är vägval. Om det kan man skriva hur mycket som helst. Jag tycker Google Street View är suveränt. Med det kan man kolla om vägavsnitt har mitträcke eller är grusväg till exempel. Inför min första tur kollade jag inte upp vägarna så noga och fick cykla lite grusväg. Det är rätt jobbigt med mycket packning så jag försöker undvika det nu. Dessutom blir det massa obekväma vibrationer med hårt pumpade däck. Risken för att få punktering är också större på grusväg.

En bra grej med planering och då speciellt på platser som är lite glesare befolkat, kan det vara bra att kolla upp var man kan handla mat, fylla på vattenflaskor och tälta eller bo. Ju mer man vet innan desto mer avslappnad och spontan kan man vara på själva turen. Det är min erfarenhet.

Gör det bekvämt att cykla långt

På min första tur och på Nya Zeeland cyklade jag med vanliga skor. När jag cyklat med landsvägscykeln har jag haft cykelskor, eftersom jag sen jag köpte den cykeln har haft så kallade klick-pedaler. Nu för tiden föredrar jag att cykla med cykelskor alla gånger. Det blir en jämnare belastning och man kan utnyttja fler muskler genom att man sitter fast och man kan även dra upp pedalen istället för att bara trycka. Jag tycker det är så bra att sitta fast med fötterna i pedalerna att jag alltid cyklar med cykelskor till jobbet, sommar som vinter.

Mina vintercykelskor var lätt bästa investeringen i vintras. Till en början kan det kännas lite läskigt att sitta fast med fötterna i pedalerna, men det vänjer man sig snabbt vid. Nu tycker jag också det känns säkrare att sitta fast med fötterna på MTBn, men det behövde jag också vänja mig vid.

En annan grej som är superviktigt att tänka på när man cyklar är sadeln och cykelbyxorna. Skav och ömma sittben i den regionen är inte skönt! Jag har testat. Fram till för två år sedan hade jag aldrig cyklat med riktiga cykelbyxor. Nu fattar jag inte varför. Cykelbyxor har alltså en padd mellan benen som gör det mjukare att sitta. Skaffa sådana inför långcyklingen och ha inga underkläder under!

Cykelsadeln är minst lika viktig. Den ska vara anpassad efter bredden mellan sittbenen. Bra cykelbutiker kan mäta det genom att man sätter sig på en speciell dyna och mäter. Det är inte meningen att man ska sitta på mjukdelar och få domningar. Det finns sadlar med ett hål i mitten som avlastar mjuka delar. Jag har precis köpt ny sadel med hål i som jag ska testa.

Säkerhet först

Sist men inte minst är det superviktigt med säkerhet när man cyklar. Många långfärdscyklister cyklar utan hjälm, och jag fattar verkligen inte varför. Man är ju ute i trafiken och det enda skyddet man kan ha som cyklist ska sitta på huvudet. Punkt. När man cyklar i trafiken måste man tänka som en bilist, det vill säga göra tydliga tecken i tid, se sig om innan man svänger och se till att synas ordentligt. Lampor när det skymmer och är mörkt, och reflexer och starka färger är också bra att ha.

När jag cyklar långt ser jag till att antingen ha en gul reflexväst eller min orangea ryggsäck. Undvika svart, grått och brunt. Jag minns en träningscykeltur en vårdag i Linköping och jag hade på mig en beige jacka och cyklade förbi massa fält som ännu inte blivit gröna. Jag kände mig osynligt och rädd när jag insåg att bilarna nog hade svårt att se mig på håll.

En annan bra grej att ha när man cyklar med mycket packning är en liten sidospegel som man fäster på styret. När man cyklar med ett tungt ekipage vill man inte gärna vända sig om för då är det lätt att tappa balansen. Det är mycket bekvämare och säkrare att bara snegla i spegeln för att hålla koll på trafiken bakom. Kom bara ihåg döda vinkeln! Man ser inte allt i spegeln.

Jag köpte min på Nya Zeeland efter att ha bott hos ett par som också cyklade långt. De tyckte att jag bums skulle skaffa mig en sån spegel och följde till och med med mig till närmsta cykelaffär för att se till att jag hade en. Jag är jätteglad och tacksam att de övertalade mig!

Det finns så många aspekter av säkerhet och jag kan inte täcka in alla här, men några andra viktiga grejer är att kolla upp vad nödnumret är i landet man cyklar i, kolla över sin reseförsäkring så man är täckt hela turen, att ta med tillräckligt varma kläder, solkräm och resorb (saltbrist är inte kul, jag har testat). Ett litet reseapotek är heller inte dumt med bland annat plåster, sårtvätt och värktabletter. Jag har lite annat i mitt också, men mer om det en annan gång.

Vad jag tar med mig till Norge

En grej jag älskar med livet är att man aldrig slutar lära sig saker. Det finns hela tiden nya grejer att ta till sig och lära sig av. Egna erfarenheter är guld värda, därför tycker jag inte man ska vara rädd att prova saker själv.

Inför Norgeturen kommer jag att göra en tvådagars cykeltur och ta med mig tält, gaskök och i allmänhet testa utrustningen. Jag har inte planerat när exakt det blir, men kanske midsommarhelgen. Får se. Jag försöker spara lite vikt genom att ta bort stänkskärmarna, även fast de mest är för att slippa hålla på med dom när jag ska packa cykeln i cykelväskan. Istället för att blogga från datorn tar jag bara med telefonen och ett lätt litet tangentbord som man ansluter via bluetooth.

Jag tar inte med några böcker, utan jag läser det jag behöver från guideboken innan och fotar eller skriver ner i en anteckningsbok. Jag har också en e-reader, eller läsplatta (inte samma som surfplatta) som är liten och lätt och där man kan ha e-böcker i från biblioteket. Supersmidig grej och lätt bästa köpet 2015. Jag har läst mycket mer sedan jag köpte den och samtidigt inte betalat en spänn för skönlitteratur. Bingo bingo!

Planeringen för Norge är i fullgång. Jag började redan i vintras för jag tycker planeringen är halva nöjet. Jag älskar att kolla upp rutten, skriva packlista, komma på smarta lösningar, bocka av grejer som jag måste köpa och göra, träna inför långcyklingen och längta och se fram emot turen.

Jag har som sagt nyss köpt ny cykelsadel, och den ska jag prova noga på långpass innan. Om den inte passar lämnar jag tillbaka den och provar en ny. Det måste kännas  perfekt, näst intill. Självklart kommer jag cykla med cykelbyxor. Bodyglide (typ vaselin) är också med för att minska risken för skav i ändan.

Jag har också bestämt mig för att cykla med cykelskor i Norge just för att det är så himla bekvämt och man får ett effektivare rundtramp som det så fint heter på cykelspråk. Jag tar också med mig ett par lätta joggingskor att ha vid alla tillfällen jag inte cyklar. Ett par skoöverdrag kommer också med när (inte om) det regnar och blåser.

I Norge finns det flera tunnlar. Jag har bara börjat kolla på hur många och av vilken typ av tunnlar det är på min rutt. Är nog runt ett tiotal i alla fall. Jag lovar att jag ska vara jätteförsiktig i dom. Jag ska ha lysen fram och bak på cykeln, två lampor bak så bilisterna ser att jag är ett brett ekipage och inte bara smal som en cykel. Jag kommer också ha reflexväst på mig när jag cyklar. Alltid. Varje dag. Hjälm är en självklarhet. Reseapoteket är under uppbyggnad.

Jag har gjort en del förberedelser men en hel del återstår. Jag kommer berätta mer om det i ett annat inlägg, det här är redan för långt. Jag har bara gjort fyra långa cykelturer så jag har mycket kvar att lära och erfara av långcykling, så jag fortsätter att förfina, förbättra och planera.

/Johanna

Äntligen dags för första riktiga träningsrundan

Som jag har längtat till idag. Dagen då snön äntligen hade smält bort från vägrenen och de mesta av gruset var borta. Jag har speciellt sett fram emot det meditativa med att cykla, att få tänka ostört och samtidigt susa fram genom landakapet. Och idag fick jag en så himla fin runda efter jobbet i solen. Älskar att det är ljust så länge och att man inte behöver frysa häcken av sig längre.

Vintern har varit riktigt bra med massa snö och många minusgrader. Men sedan helgens skidåkning i Jämtland är redo för våren, och det är på tiden att börja träningscykla inför Norge nu. Jag vet inte om jag ska ha något mätbart mål med cykelträningen, utan tänkte mest få in både långpass på några timmar och backpass varje vecka nu. Kanske kommer bli runt 50 mil eller nåt. Får se. Idag började jag med 4 mil in på kontot i lugnt och skönt tempo i alla fall. Ren och skär cykellycka var det!

Våren är som sagt sannerligen här i Umeå. Det har smält massor de senaste veckorna, men än är det en hel del snö kvar. Ett gäng renar tog igen sig på en snötäckt åker och i Flurkmark forsade vattnet av en äng.

Jag längtar redan till nästa cykeltur som nog blir av i helgen. Man blir beroende av sånt här nämligen.

Jag har många idéer till kommande blogginlägg, bland annat tänkte jag berätta om hur allt en gång startade 2012, eller egentligen kanske tre år tidigare i en fabrik. Men det tar vi då. Ut och möt våren på cykeln så länge!

/Johanna

Planerad rutt för Norgeturen

Nyss hemkommen efter tre helt underbara dagar i fjällen över påsk. Alex och jag gick på turskidor mellan fjällstugor i Jämtlandsfjällen. Jag känner mig så inspirerad och fylld med energi efter helgen. Att gå på tur i fjällen vintertid kan jag starkt rekommendera. Så himla underbart om du frågar mig.

Men den där turen är inte vad det här inlägget ska handla om, utan jag tänkte berätta lite om sommarens cykeltur i Nordnorge. Jag ska alltså cykla från Lofoten (inte klart exakt varifrån) till Nordkapp under tre veckor med start ungefär 8 juli. Enligt min nuvarande plan och uträkning kommer det bli ca 110 mil och 15 cykeldagar. Under själva cykelturen har jag två vilodagar. Det kanske är lite snålt, men men, jag ska träna mycket innan och förbereda mig så bra jag kan så det kommer gå bra. Såhär ser den planerade rutten ut.

Från början hade jag tänkt starta i Narvik eftersom det går att åka tåg dit från Umeå. Men eftersom Alex och hans pappa ska till Lofoten och fiska i sommar hänger jag på dom dit upp, därför är det i dagsläget inte helt klart varifrån jag kommer börjar trampa. Sen kör jag på norrut helt enkelt. Jag vill cykla så mycket som möjligt vid havet och därför blir det även lite färjor jag måste ta. Har markerat ut två på bilden, men enligt rutten jag planerat kommer jag ta fyra färjor. De andra två var så korta så jag ritade inte in dom.  Jag ska kolla upp om det finns några tunnlar och alternativa vägar till dom också.

Min första vilodag tänkte jag ta i Tromsö där jag varit förut. Himla vacker stad och det ska bli läckert att cykla dit. Lägger in en bild från senast jag var där, i mitten av maj 2016. Typ 5 grader varmt. Jag hoppas det är i alla fall lite varmare i juli.

Min andra vilodag tar jag i Alta, ett lite mindre ställe jag hört om när jag bodde i Trondheim läsåret 2015-2016, så det ska bli kul att se i verkligheten. Sen trampar jag på upp till Nordkapp, som faktiskt egentligen inte är den nordligaste utposten i Europa. Men vi kan låtsas det just nu. Efter det så tänkte jag stanna nån dag i Honningsvåg tre mil söder om Nordkapp där min roomie Öistein kommer ifrån (och förhoppningsvis är där då). Vi och två till norska killar bodde ihop i ett kollektiv under mitt Norgeår. Hade himla kul med dom på Kon-Tiki som kollektivet hette.

Efter att jag gått i mål tar jag Hurtigruten tillbaka ner till Harstad som ligger på Lofoten, typ. Det kommer ta mig 26 timmar att åka den båten. Det i sig kommer att bli en häftig upplevelse, om jag inte glömmer åksjuketabletterna. Väl framme i Harstad tidigt på morgonen har jag ca 12 mil cykling framför mig till Narvik där jag dagen efter tar tåg hem tillbaka till Umeå.

Det här med att transportera cykel på andra färdmedel är ju alltid lite klurigt, dock ej båt, det har alltid funkat smidigt. Men tåg. För några år sedan gav jag mig själv en cykelväska i julklapp, och som jag älskar den! Den tänkte jag parkera hos någon i Narvik på väg upp och sedan packa ner cykeln i den tre veckor senare. När det närmar sig sommaren lite mer ska jag börja kolla på det. Just nu tänker jag bara att det kommer lösa sig.

 

Jag längtar massor till det här äventyret och har sen flera veckor tillbaka både ett Excelblad och en packlista med massa to-dos på. Har betat av några få grejer men många förberedelser återstår. Lite längre fram kommer jag skriva om hur jag tänker kring packning och om vilka förberedelser jag ska göra innan det bär iväg. Men nu vet ni lite mer om turen i alla fall!

Over and out.

Cykelträning i becksvart mörker

Förra veckan hämtade jag äntligen min nya cykel! Det var lite väntetid eftersom jag ville ha lite specialdelar också – extraförstärkta däck, pakethållare fram och bak och ett styre med flera grepp. Jag är så himla nöjd med den! Nu gäller det bara att komma på ett bra namn till min äventyrskompanjon.

Nu när det är plusgrader igen får jag passa på att cykla så många mil jag orkar innan snön och isen kommer tillbaka. Jag testade förra veckan när det var alldeles vitt och halt här, men det var tyvärr ingen succé med smala släta däck. Den här veckan däremot är det perfekta förhållanden, med ett litet undantag. Det blir mörkt tidigt. Som tur är har jag en bra och stark pannlampa och en reflexväst med röda LED-lampor inbyggda. Så om någon ser en julgran som rullar omkring Boliden med omnejd så är det jag.

 

Den nya hojjen! Låg och stirrade på den hela kvällen från soffan

 

Det är viktigt att man syns på vägar där det inte finns gatubelysning

 

Såhär såg det ut förra veckan när jag cyklade hem från jobbet en kväll, sen kom det ännu mer snö

Så cykelträningen här uppe i Västerbotten den här tiden på året är lite annorlunda jämfört med cykelträningen jag körde i våras nere i Östergötland. Där var det platt, varmt, ljust och ett nät av asfalterade vägar att cykla runt på. Här är det nu kuperat (=bra träning), kallt (=man svettas inte ut all vätska), mörkt (=man måste vara extra noga med att synas bra) och några asfaltsvägar som man får cykla fram och tillbaka på. Det är bara att konstatera att det är annorlunda, men absolut inte sämre.

Eftersom jag måste passa på att cykla massor nu så körde jag 2 mil igår och 4,5 mil idag. Mitt i cyklingen ikväll deltog jag dessutom i en marknadsundersökning. Varför inte när man ändå blir uppringd och bara sitter och cyklar med headsetet i ena örat redan.

Nu knoppar en mör cyklist in.

/J

Det ska bloggas om cykeläventyr!

Sådärja. Nu kan jag stryka ”skapa en blogg” från min långa lista med saker jag ska göra innan jag beger mig ut på cykeläventyr på Nya Zeeland!

Den 25e november flyger jag till andra sidan jordklotet med min cykel för att under några månader cykla och vandra på Nya Zeeland. Känns himla spännande och lite sjukt. Den här bloggen kommer jag uppdatera som ett levande vykort så att de som är nyfikna kan läsa om vad jag hittar på där borta.

Just nu håller jag på med massa förberedelser. Härom dagen tyckte jag det var dags att klippa bort mina slitna toppar, och lite till. Jag tog saken i egna händer och böjde mig framåt i duschen och klippte av typ sju centimeter. När jag, röd i fejset, tittade upp i spegeln såg jag att det inte blev så bra som förra gången jag klippte mig själv. Aja, tänkte jag, orka bry sig, nu har jag inga slitna toppar inför resan i alla fall.

Dagen efter, när jag håller på att fylla i visumansökan online och precis är klar och trycker OK får jag upp en röd arg text längst upp som säger att mitt pass inte är giltigt länge nog och att jag måste göra ett nytt. Januari 2016 räcker tydligen inte. Tur man är fin i håret då.

/J

Translate »