Nu har vi bott i Norge i lite mer än en vecka och har kommit i ordning med det allra mesta. Det känns riktigt bra att vi tog de första dagarna till att verkligen satsa på att packa upp och fixa och dona så att vi nu kan återgå till att helt ha semester igen. Såklart har vi inte packat upp och fixat från morgon till kväll, vi har cyklat också!
Och vilken cykling det är här! Vi har kört stig tillsammans, och jag har även kört lite landsväg själv. Lillehammer ligger på en sluttning i ett ganska kuperat landskap så cykelpassen innehåller en hel del höjdmeter. Det är så otroligt vackert här att jag nästan inte vet hur jag ska beskriva det. Men det är ett jordbruks- och skogslandskap som lite högre upp övergår i ett mjukt fjällandskap. Det finns många vackra hus och stugor i trä med gräs på taken och det går får lite här och där. De ligger även på vägarna ibland.
Jag har nog inte helt förstått att vi bor här nu, även fast vi har våra saker här och inget kvar i Umeå. Att ha Norges bästa bikepark Hafjell bara 15 minuter bort känns som en av de lyxigaste grejerna. När vi var där förra veckan för att kolla på en pumptrack-tävling så var det flera campervans på parkeringen. Långväga cyklister som besöker bikeparken på semestern. Men vi kan åka dit när som helst och alltid sova hemma. Samma sak blir det på vintern, vi kan åka dit och åka skidor och snowboard precis när vi känner för det i vilket väder vi vill. Det här kallar jag lyx och livskvalitet på riktigt! Hej drömmen, nu är du verklig.
Men tillbaka till den kuperade cyklingen. Att cykla mycket uppför är inte mig emot, för jag behöver träna på det nu inför Birkebeinerrittet den 27e augusti. Det kommer bli årets enda cykellopp eftersom jag inte körde Tolvtjärnsloppet i juni som planerat. Jag hade varit sjuk innan och kände mig inte 100 % frisk, så det blev en DNS (did not start), vilket kändes tråkigt men ok.
Nu är det dock nya möjligheter med Birken! Trots några cykelpass senaste veckan med många fler höjdmeter per pass än på länge så känns kroppen och benen förvånansvärt bra. Jag är nästan överraskad! Har ändå känt mig lite osäker på hur det ska gå, loppet är ju ändå 86 km och har totalt 1320 höjdmeter. Detta kan jämföras med Cykelvasan som är 94 km och har ca 800 höjdmeter. Men så idag körde jag en lite längre runda på MTBn, upp på fjället, runt och tillbaka. Det blev 48 km och nästan 1000 höjdmeter och det kändes bra! Jag kände mig stark trots att jag cyklade uppför konstant i nästan två timmar.
Turen var väldigt vacker och landskapet förändrades från frodigt grönt med en blandning av lövträd och barrträd, till lite kargare och glesare barrskog med utsikt över fjällsjöar. Det var en del asfaltsväg i början, men sen blev det grusväg och bitvis även lite stig. På ett ställe, när stigen var som vackrast, kom plötsligt ett kalhygge och djupa maskinspår. De gick inte alls att cykla på först, och jag funderade på om jag skulle vända och ta en annan väg, men jag chansade och gick en bit, sen gick det att cykla i den grova skogsmaskinsspåren, och efter en liten stund kom jag fram till en riktigt fin sträcka med stig där det till och med fanns ett litet vattenfall. Första halvan var nästan bara uppför och andra halvan var nästan bara utför, så sista biten gick som hejsan. Skönt med skivbromsar.
Nu har min kropp övertygat mig om att Birken kommer gå bra. Fram till loppet om två veckor ska jag varva cykelträning med vila, sen kör vi!
/Johanna
