Lite spontant bestämde jag mig för att ta en dag i Lagos också, efter noggrant räknande och en liten genväg dit så skulle logistiken gå ihop, om jag också avbokade en av mina två nätter på hostelet i Faro mot slutet. Bokade in mig på en båttur för att se delfiner och en grotta. Alternativet till det här stoppet hade varit att cykla lite längre och ha en extra dag i Lagos. Men en ny stad kändes mer spännande.
Dagen efter min ankomst till Lagos var det dags för båttur. Först letade vi efter delfinerna, och efter en lång stund hittade vi dem och jag blev oväntat jätteglad över att se dem! Så fina djur!
Sen skulle vi titta på den kända grottan, men då hade vinden tilldagit, så på väg dit var vi tvungen att vända för att det var för hög sjö. Det kändes som att åka berg- och dalbana på väg tillbaka och tack och lov hade jag tagit en åksjuketablett, annars hade den båtturen inte varit lika kul.
Efter att ha avslutat vistelsen i Lagos med god mat på ett litet tapasställe runt knuten från hostelet hade jag två dagars cykling kvar till Faro. På Algarvekusten kunde jag se på kartan att det var mer bebyggelse än tidigare, vilket betydde mer trafik. Så det blev mycket google maps och navigering de här två sista dagarna.
Dagen jag lämnade Lagos började det regna precis när jag skulle ta tag i cykeln och rulla ut från hostelet. Så det var bara att parkera och ta på sig hela regnstället. Väderleksrapporten sa nämligen regn hela dagen. Den stämde. Jag hade förberett lunch innan i en matlåda som jag åt lite snabbt i en busskur.
När jag kom fram till dagens camping i Albufeira och det bara rann vatten om mig och regnet höll fortfarande i sig, bestämde jag mig för att ta en stuga, istället för en genomblöt gräsplätt med noll chans för nånting att torka, eftersom det ockå skulle regna resten av dagen och hela natten. Så så blev det. Till min stora lycka fanns det även badrum i stugan, så det blev direkt en varm dusch. Till skillnad från alla tidigare campingar och de flesta hostel kunde jag här vrida på exakt så skållhett som jag ville ha det. Så jag hann inte börja frysa. Kanske lite tack vare värmepumpen också som jag ställde in på 26 grader. Hängde upp samtliga plagg som var blöta eller fuktiga.
Jag behöver nog inte nämna att jag inte lämnade den stugan förrän det var dags för utcheckning dagen efter. Trots att prognsen sa regn hela påföljande dag, så blev det solsken och blå himmel efter en morgonskur. Nu gällde det att komma iväg för att få cykla så mycket som möjligt i detta fina väder.
Efter massa navigering genom bostadsområden, pyttesmå vägar och ibland lite väl stora vägar nådde jag utkanterna av Faro, 12 minuter kvar till min slutdestination och det började regna. Hade sneglat bakom mig och sett de mörka molnen. Men bara regnjackan fick åka på när det började droppa. Jag hade ju så lite kvar! Det var bara en kort skur, så jag rullade in i hamnen till de stora “Faro”-bokstäverna där jag ville ta en bild med cykeln. Frågade en fransk man som både hade tagit kort på sin fru och två kvinnor. Där satt den. Målgången.
Några minuters cykling och jag var tillbaka på hostelet jag hade lämnat 14 dagar tidigare. Jag hade förberett alla duschgrejer och rena kläder i en packpåse i ena cykelväskan så att jag bara kunde ta fram den och gå direkt och duscha, ifall jag skulle vara blöt, och det var jag. Det var lite vasaloppskänsla över det hela. Att först gå i mål efter ett långlopp, känna sig lite snopen över att det hela är över, och sen ganska snart efter målgång stå i en varm dusch.
Efter en sen lunch som jag tagit med men inte ätit då jag var fullt upptagen med att racea ifrån ett regnoväder kunde jag checka in på rummet. Benen kändes aningen ansträngda när jag bar upp allt till rummet. Det var otroligt skönt att lägga sig i en säng igen, så jag slocknade och sov en stund.
Kvällen bestod av att montera ner cykeln i cykelväskan och käka middag på hostelet med ett gäng andra som bodde där. Socialt och trevligt som vanligt!
Flyget hem gick 18.25 dagen därpå så jag hade massa tid för att bara ta det lugnt och packa ner resten av mina grejer. Läste ut resans tredje bok och började på en ny, gick på café, strosade runt och tryckte ner det sista i väskan innan min Uber kom och hämtade mig och körde mig till flygplatsen.
Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med resan. Jag är så tacksam för att foten har klarat det här så bra (den jag alltså bröt i september i Australien) och att jag inte råkat ut för några andra missöden. Cykelformen var också tillräckligt bra för att jag till fullo skulle kunna njuta av de moderata distanserna och det lugna tempot jag har hållit. Sovmorgon, pauser och långluncher samt komma fram i god tid före mörkret har varit väldigt skönt och stressfritt. Men vill också säga att det tog över en vecka innan jag kände att jag till fullo hade kommit in i den lugna cykelsemester-lunken och kunde ta lite fler spontana beslut, istället för att känna lite småstress över ditten och datten.
Jag känner mig nytankad med massa positiv energi från hela resan, men kanske framför allt från människorna jag mött, främst på de hostel jag bott på. Tack! Att cykla såhär är inte bara cykling. Det är möten med människor, frihetskänsla, naturupplevelser, äventyr, smakupplevelser och bemästringskänsla. Såklart har ett mynt två sidor så det är också regn, motvind, kyla, överhettning, hunger, sliten kropp och huvud och massa beslut som ska fattas. Men det härliga känns inte lika härligt om inte det strävsamma hade funnits. Det är kontrasterna som är det fina och det här är en semester helt i min smak. Ja, det bästa jag vet helt enkelt!
Nedan är rutten som blev på den här resan, med start och mål i Faro, cyklandes motsols. Prickarna är övernattningar (förutom vid Lissabon då jag tog färja dit och tillbaka över sundet). Totalt blev det 648 km på 12 cykeldagar (ca 54 km/dag).
Nu känns det fint och rätt att vara hemma och jag kommer bära med mig de här fina minnena länge.
/Johanna
