Just nu är jag mellan två jobb och har en månad på mig att göra vad jag vill. Givetvis blev det cykling då. Det här kommer bli en liten bloggserie om den cykelsemestern, postad i efterhand. Ville kunna njuta av själva resan utan att producera nånting förutom kilometer på cykeln medan jag var där.
Vart åker man då i mars och cyklar? Den frågan ställde jag mig också för ett tag sen och började genast googla runt. Man behövde tydligen åka ganska långt söderut i Europa för att få behagliga temperaturer i mars. Och utanför Europa hade jag inte lust att dra, det kändes långt och som att det skulle bli ett större projekt än vad jag orkade planera just då. Så södra Europa alltså. Närmare bestämt Portugal. Lite mer googling och det verkade som ett jättetrevligt resmål för just cykling, och våren ska tydligen vara en bra tid att åka också. Inte högsäsong, inte hett som på sommaren och vårgrönska. Perfekt. Taget!
Så det blev cykling i Portugal i 2,5 vecka. Flög ner till Faro i södra Portugal och cyklade sedan norrut mitt i landet längs väg N2, sen in mot Lissabon. Från Lissabon bar det av söderut längs Atlantkusten och slutligen österut längs Algarvekusten med avslut i Faro.
Innan turen kändes det spännande att cykla långtur utan att vara särskilt tränad för det. Jag kan inte påstå att jag kommit i cykelform efter benbrottet i höstas. Har också varit i Thailand i två veckor och efter det förkyld i över tre veckor. Efter tillfrisknande var det bara en vecka till avresa, så formen fick vara det den var. Foten kändes som en större osäkerhet, men oj vad taggad jag var på att komma iväg och ta revansch på långcykling!
I nästa blogginlägg skriver jag om de första dagarna i Portugal!
/Johanna