Racereport Birkebeinerrittet 2022

I lördags var dagen kommen då det var dags för mitt första cykellopp utanför Sverige – Birkebeinerrittet, 86 km från Rena till Lillehammer i Norge. Om någon som läser detta inte redan känner till det så har Alex och jag flyttat till Lillehammer för ungefär en månad sedan. Så egentligen var det mer en hemmatävling än ett internationellt lopp.

På fredagen cyklade jag till målområdet, 2 km från där vi bor, och hämtade ut min nummerlapp. Det var inte så mycket folk så det gick snabbt. Efter att nummerlappen var hämtad så var det snabbt hem och duscha innan vi skulle på sommarfest på Alex nya jobb (där han börjar på torsdag). Det var trevligt och vi gick hem typ först.

På lördag morgon bar det av mot Rena, 1,5 timme bort med bil. Vi har nu ägt norsk bil i ungefär en vecka, så det kändes väldigt bra att ha det fixat inför loppet! Vi var på plats vid starten nästan två timmar före min start kl 11.00. Med facit i hand var det lite väl tidigt, en timme räcker gott och väl! Alex körde sen vidare för att fiska i närheten. Medan jag väntade på att det skulle bli dags för mig att starta cyklade jag runt lite, åt lite, gick på toa och satt och väntade och kollade på alla andra cyklister. Det slog mig hur mycket medelålders män det var. Väldigt många.

10.50 ställde min startgrupp sig i fållan och väntade på vår tur. Pang, starten gick. Folk rullade igång lugnt och försiktigt, men ganska snart höjdes tempot på asfaltvägen in mot första långa backen. Jag såg på min pulsklocka att det gick lite väl fort lite väl tidigt, så jag försökte fokusera på att hitta mitt tempo och hitta nån med ungefär samma fart att ligga bakom. Hittade en medelålders man som inte hetsade på uppför och cyklade rakt. Det var nämligen flera som uppenbart aldrig hade kört i klunga förut och vinglade hit och dit så det var omöjligt att ligga på rulle.

Efter 9 km släppte jag min rygg och cyklade om mannen. Jag kände att jag hade bra motor i benen och tyckte det gick lite för långsamt uppför. Sen rullade det på. Benen kändes bra och jag såg till att hålla mig under min  mjölksyratröskel, som jag typ har koll på efter massor av spinningpass med pulsklocka. Den strategin fungerade bra och jag cyklade om folk oftare än jag blev omcyklad. Även uppför kändes det bra. I vanliga fall är uppför, i vilken gren som helst, inte min starka sida, men mina ben överraskade mig verkligen. Eller, jag hade känd detta på cykelpassen veckorna innan, att uppför gick bra bara jag inte kom för högt i puls.

Vädret var perfekt. Runt 20 grader, sol, nästan ingen vind och stenhårda grusvägar. Det hade regnat på kvällen innan och under natten, vilket gjorde att det inte dammade, men det var heller inte lerigt. Jag tror det kan ha varit hero dirt, som man säger när det är perfekt underlag inom downhill och endurocykling.

Ungefär halvvägs in i loppet kom den tredje vätskestationen. Jag åt två bananbitar och en mugg sportdryck, som på de två tidigare och frågade en man hur långt det var kvar till Lillehammer i tid. Han trodde tre timmar, men när han såg på min nummerlapp att jag startat vid 11 så sa han att kanske 2,5 timme för mig. Jag trodde med på strax över 2 timmar, men sa inget om min hybris till han.

I nerförsbackarna gick det fort, jag körde över 45 km/h bitvis, vilket kändes gränsfall till säkert på det lite lösa gruset. Men med breda däck och öppna dämpare så kändes det ändå tryggt. Såg på min pulsklocka att det mesta av höjden under loppet redan var tagen. Sen kom Russinbacken. Den var jobbig. Kortare men brantare än den första backen. Vissa hade hoppat av och gick med sina cyklar. Jag växlade ner och trampade uppför, en sväng i taget.

Väl uppe bjöds det på russin och vörtöl. Jag svepte en mugg med russin och trampade vidare. Vid sista vätskekontrollen var det 26 km kvar. Pulsklockan visade nästan 1400 höjdmeder så nu var det nästan bara nerför i en timme. Oj vad det gick fort. Fina gruvägar och stigar. Neråt neråt neråt, fort fort fort. Såg en skylt som varnade för olycksdrabbad sträcka. Tog det lite lugnt, onödigt att det händer nåt så nära mål, jag hade ändå inget tidsmål att hinna till.

Det var några små uppförsknixar som kändes tunga för benen, trots det levererade de bra tryck! Tillslut kände jag igen mig, hade cyklat där förut fast uppför. Lillehammer dök upp och även målet vid Håkons Hall. Kringelikrok och sen i mål! Så härligt att vara framme med en så bra känsla i kroppen och inte helt slut och sliten.

Det är alltid svårt att veta hur mycket man ska ta ut sig i ett lopp man aldrig kört förut. Jag hade som mål att ta mig i mål utan att pressa mig till absoluta max. Jag ville ta det lugnt och äta i varje vätskedepå för att hålla hela vägen. Det lyckades jag med. Jag trodde jag skulle cykla på 5-6 timmar, men förstod efter ungefär hälften av loppet att det skulle gå lite snabbare än så. Så jag blev glatt överraskad när jag gick i mål på 4.54!

Det kändes himla roligt! Kanske hade jag kunnat gå i mål några minuter snabbare med dagens form. Men om jag vill köra ännu snabbare behövs mer träning och mer koll på banan, som jag nu har. Det var till stor hjälp att ha skrivit ut vid vilka kilometer vätskestationerna var på styret, men nästa gång vill jag nog också ha en höjdprofil.

I mål mötte Alex mig och vi satt på gräset och chillade en timme, sen cyklade vi hem och grillade och satt ute i kvällssolen på balkongen och åt. Det var verkligen lyxigt att bara cykla hem efter loppet och sen sitta ute och njuta av sensommarsolen. Jag är väldigt nöjd med min insats och mina ben som orkade med detta på ett strålande sätt. Jag är sugen på att köra Birkebeinerrittet igen för tyckte loppet var väldigt kul och vackert och inte alls hetsigt. På Cykelvasan upplevde jag att det var mycket mer folk och mycket mer att ligga på rulle. Sen är det ju väldigt skönt att ha enkel logistik vid lopp och bara kunna cykla hem på några minuter efter målgång.

Jag har sagt det så många gånger den senaste månaden, men jag trivs verkligen att bo här i Lillehammer!

/Johanna

Landat i Norge och laddar inför Birken

Nu har vi bott i Norge i lite mer än en vecka och har kommit i ordning med det allra mesta. Det känns riktigt bra att vi tog de första dagarna till att verkligen satsa på att packa upp och fixa och dona så att vi nu kan återgå till att helt ha semester igen. Såklart har vi inte packat upp och fixat från morgon till kväll, vi har cyklat också!

Och vilken cykling det är här! Vi har kört stig tillsammans, och jag har även kört lite landsväg själv. Lillehammer ligger på en sluttning i ett ganska kuperat landskap så cykelpassen innehåller en hel del höjdmeter. Det är så otroligt vackert här att jag nästan inte vet hur jag ska beskriva det. Men det är ett jordbruks- och skogslandskap som lite högre upp övergår i ett mjukt fjällandskap. Det finns många vackra hus och stugor i trä med gräs på taken och det går får lite här och där. De ligger även på vägarna ibland.

Jag har nog inte helt förstått att vi bor här nu, även fast vi har våra saker här och inget kvar i Umeå. Att ha Norges bästa bikepark Hafjell bara 15 minuter bort känns som en av de lyxigaste grejerna. När vi var där förra veckan för att kolla på en pumptrack-tävling så var det flera campervans på parkeringen. Långväga cyklister som besöker bikeparken på semestern. Men vi kan åka dit när som helst och alltid sova hemma. Samma sak blir det på vintern, vi kan åka dit och åka skidor och snowboard precis när vi känner för det i vilket väder vi vill. Det här kallar jag lyx och livskvalitet på riktigt! Hej drömmen, nu är du verklig.

Men tillbaka till den kuperade cyklingen. Att cykla mycket uppför är inte mig emot, för jag behöver träna på det nu inför Birkebeinerrittet den 27e augusti. Det kommer bli årets enda cykellopp eftersom jag inte körde Tolvtjärnsloppet i juni som planerat. Jag hade varit sjuk innan och kände mig inte 100 % frisk, så det blev en DNS (did not start), vilket kändes tråkigt men ok.

Nu är det dock nya möjligheter med Birken! Trots några cykelpass senaste veckan med många fler höjdmeter per pass än på länge så känns kroppen och benen förvånansvärt bra. Jag är nästan överraskad! Har ändå känt mig lite osäker på hur det ska gå, loppet är ju ändå 86 km och har totalt 1320 höjdmeter. Detta kan jämföras med Cykelvasan som är 94 km och har ca 800 höjdmeter. Men så idag körde jag en lite längre runda på MTBn, upp på fjället, runt och tillbaka. Det blev 48 km och nästan 1000 höjdmeter och det kändes bra! Jag kände mig stark trots att jag cyklade uppför konstant i nästan två timmar.

Turen var väldigt vacker och landskapet förändrades från frodigt grönt med en blandning av lövträd och barrträd, till lite kargare och glesare barrskog med utsikt över fjällsjöar. Det var en del asfaltsväg i början, men sen blev det grusväg och bitvis även lite stig. På ett ställe, när stigen var som vackrast, kom plötsligt ett kalhygge och djupa maskinspår. De gick inte alls att cykla på först, och jag funderade på om jag skulle vända och ta en annan väg, men jag chansade och gick en bit, sen gick det att cykla i den grova skogsmaskinsspåren, och efter en liten stund kom jag fram till en riktigt fin sträcka med stig där det till och med fanns ett litet vattenfall. Första halvan var nästan bara uppför och andra halvan var nästan bara utför, så sista biten gick som hejsan. Skönt med skivbromsar.

Nu har min kropp övertygat mig om att Birken kommer gå bra. Fram till loppet om två veckor ska jag varva cykelträning med vila, sen kör vi!

/Johanna

Cykelplaner framöver

Nu är det bara två veckor kvar av jobb innan jag går på ledighet. Det känns väldigt skönt. Till skillnad från tidigare år har jag inte jättemycket sommarplaner, men några punkter finns och dom tänkte jag skriva om här.

Tolvtjärnsloppet 19 juni

Om exakt en vecka går Tolvtjärnsloppet av stapeln i Långviksmon utanför Örnsköldsvik. Jag har varit med tre gånger tidigare, två gånger på 40 km och en gång på 65 km, som är den fulla sträckan. I år är det tioårsjubileum och jag ska köra 65 km igen. Förra året gick loppet i slutet av augusti pga pandemin, men i år går det som vanligt helgen innan midsommar.

Det innebär mycket mindre träningstid utomhus på cykel, och speciellt för mig. Jag försökte vara ute i lite god tid och servade min MTB i mars, blev sjuk i corona, hämtade den lite senare än planerat, tog det lugnt med träningen en tid efteråt och körde sen en kort sväng på MTBn, första gången efter att den blev servad. Jag märkte ganska snabbt att dämparna inte gick att låsa (så att cykeln blir stum), vilket gick innan jag lämnade in den. Så det var bara att åka tillbaka till cykelverkstaden för att de skulle fixa det. Lite mer avancerade grejer behövde göras och nån del skickas iväg.

Jag hann få tillbaka cykeln innan vår helg i Järvsö, där vi också cyklade stig, men efter det blev jag sjuk och har precis blivit frisk. Jag ska vänta några dagar till innan jag börjar träna, men kommer inte hinna få in så många mer pass på stig innan loppet, kanske ett. Jag känner mig dock ändå ganska förberedd för har kört mer spinning under våren än jag brukar. Har dock inte så många långpass i kroppen som jag hade velat ha, men det är för sent för att köra nåt längre eller hårdare pass nu.

Förra året körde jag på precis under fem timmar. Det hade varit fint att slå den tiden, men det kan bli svårt, med tanke på lite träningsmängd i år och mycket mer distans förra året (Umeå – Göteborg några veckor innan). Men jag gör ju detta för kul, så jag tänker njuta av loppet oavsett tid!

Hemester i juli

Under juli tänkte jag ha hemester, semester på hemmaplan. Jag har ingen lång cykling planerad, och är faktiskt inte så sugen på det i år. I och med flytten är det en del att fixa med, och jag vill hinna umgås med vänner och familj här innan vi drar. Det kommer bli en hel del cykling på favoritstigarna i Umeå och Övik. Även en del landsvägscykling lär det bli, kanske med nån övernattning också.

Flytt till Norge i augusti

De flesta vet nog redan att vi ska flytta till Lillehammer i Norge i sommar. Men för er som läser här men inte följer mig i sociala kanaler så går flyttlasset i slutet av juli och vi själva åker ner i början av augusti. Sen börjar vi jobba 1a september. Det kommer bli skönt att ha en månad på oss att landa, komma iordning och börja upptäcka lite av närområdet.

Det kommer absolut att bli en hel del cykling kan jag lova! Mycket på stig och även en del utförs.

Birkebenerrittet 27 augusti

Helgen innan jag börjar jobba ska jag köra det historiska loppet Birkebeinerrittet. Det är som Norges Cykelvasa kan man säga, och har varit ett skidlopp sedan 1932, men är nu även ett cykellopp sedan 1993. Det är 86 km långt, men mer kuperat än Cykelvasan, om man ska dra nån jämförelse. Det är kring 17 000 deltagare och räknas till ett av världens största MTB-lopp.

Loppet startar i Rena och går västerut mot målet i Lillehammer, vilket känns extra kul. Blir skönt att sova i egen säng, och logistiken som blir kring stora lopp kommer bli väldigt enkel i det här fallet. Det ska bli riktigt kul och spännande att köra detta lopp, som är både stort, känt och historiskt. Det är mestadels grusväg, så det kommer bli en del backträning inför det här.

Lite lösa och lite fasta planer, i förhoppningsvis en bra mix. I nästa inlägg blir det en race report från Tolvtjärnsloppet!

/Johanna

Cykelhelg i Järvsö

För tre månader sen satt Alex och jag på restaurang och åt min födelsedagsmiddag och pratade om hur vi skulle fira att vi har varit ihop i 11 år. Det blev inget firande mitt i pandemin när det var 10 år, så vi tänkte att det vore fint att göra nåt speciellt i år. Spa och bo på hotell kändes inte som vi. Men vad är vi då? Nån cykling kanske? Åka till Järvsö och cykla downhill? Ja! Och nu är vi här, i den där firarhelgen i Järvsö!

Vi åkte ner redan torsdag eftermiddag, eftersom både Alex och jag var ledig på fredagen, och checkad in på vårt lilla, men väldigt fina Air BnB ganska sent. Sen på fredagen bar det iväg mot backen för att hämta ut våra hyrcyklar för två dagar, och alla skydd. Jag har inte cyklat MTB mer än två gånger i år pga otajming med ytterligare en service på cykeln. Så jag kände mig lite ringrostig på stig.

Vi började rulla den gröna Monica, och gick sen raskt vidare med blåa Barbro, som var en favorit när vi var här sist för två år sedan. Körde även några andra blå och nån röd bit av en led. SÅ himla kul och härligt! Stenarna krympte och hoppen blev roligare. Det var heller ingen liftkö och det var jättefint väder! Det hade regnat dagen innan så underlaget var perfekt. Bara några vattenpölar, men jag tog dom alla som Super Mario tar stjärnor, och benen och skorna såg ut därefter…

Dagen gick och det började kännas rejält i händer, armar och ben. Så efter några timmars åkning gjorde vi kväll, innan vi blev allt för trötta. Jag ville bada så vi svängde förbi så jag kunde doppa mig i Ljusnan. Helt slut från dagens utförscykling gjorde vi inte många knop när vi kommit tillbaka hem.

Dag två gjorde vi sällskap med Isak och Kaj de första åken. Efter en klädbytarpaus delade vi upp oss och Alex och jag körde på. Det blev flera varv Barbro igen, och denna gång liiiite mer air time för mig. En summa på kanske några sekunder efter den 3 km långa slingan. Inte mycket, men ändå mycket mer än vanligt för mig. Vi vågade oss även på den röda leden En tuff brud, efter att Alex övertygat mig om att vi tar det lugnt och testar. Ok, den var kul, men jag ville klara den bättre. Så vi körde igen!

Händerna, armarna och benen gjorde sig påminda och vi höll nästan ut till stängning denna dag. Lite mer liftkö gjorde att man fick lite mer paus mellan åken än på fredagen. När vi hade åkt ”näst sista åket” var ni nöjda för dagen. På kvällen blev det gemensam grillning på en jättemysig strand tills det var dags att åka hem och lägga sig.

Söndag och dag tre i Järvsö. Efter rejäl sovmorgon med snooze så var det dags för brunch. Dagens plan var att cykla stig med våra MTB:s. Vi förstod redan innan att tre dagar downhill skulle bli för mycket för oss just nu. Så vi kollade runt lite efter stigar på nätet och hittade nåt som lät trevligt i Ljusdal, 20 min bort. Vi svängde in med bilen vid en skidstadion med uppmärkta cykelleder. Vi valde att börja med den röda på 7,75 km.

Oj vilken fin cykling det var då! Flowigt, lagom stenigt, uppför och utför, naturliga stigar, fin utsikt, mysig skog och allt för oss själva! Inga andra cyklister att se upp för i korsningar eller kolla bakåt efter snabbisar som vill köra före en efter en paus. Nej. Det var bara vi och Hälsinglands fågelkvitter. Helt underbart! Efter att ha tagit oss runt denna väldigt vackra och roliga slinga i makligt tempo på dryga timmen kände vi oss väldigt nöjda. Nästan.

Alex ville svänga förbi pumptracken i Järvsö också, men jag kastade in handduken. Så vi åkte förbi där, Alex tog några varv, och var sen nöjd. Ni som inte provat en pumptrack – gör det! Det är roligt och jobbigt!

Nu väntar bara dusch för mig, efter att jag gjort färdigt detta blogginlägg, sen ska vi äta på restaurang ikväll, för att runda av denna fina Järvsösemester. För så har det verkligen känts  – som semester! Jag jobbar tre veckor till innan jag går på ledighet. Och då blir det mer av slappande och cyklande.

Tack Alex, Hälsingland, och Järvsö före en superfin och riktigt rolig helg!

/Johanna

Cykelstatistik för 2021 och vinternjut

God fortsättning på det nya året allesammans!

Efter en välbehövlig julledighet är det dags att summera cykelstatistik för det gångna året. Nytt för i år är att jag har gjort ett litet diagram som jämför de två tidigare åren.

Det som är mest slående är att sträckan på MTB är mindre än föregående år. Jag som trodde jag skulle cykla mer stig 2021 än tidigare. Jag har tydligen cyklat desto mer på vägar.

Totalt sett blev det mer cykling 2021 än 2020 och ungefär lika mycket tid på cykel utomhus som tidigare år. Lite mindre spinning på grund av pandemin.

I år vill jag cykla mer stig än förra året och jag vill fortsätta cykla många timmar. Jag vill också cykla mer utför och cykla på nya platser. Var årets långtur går återstår att se.

Jag ser fram emot ett cykligt 2022, men först ska jag fortsätta njuta av vintern, så som vi gjorde i stugan i Solberg i helgen, i Västernorrlands inland. Här kommer en liten bildserie från den snöiga och kalla helgen. Trots fem års uppehåll sitter snowboardåkningen fortfarande i!

/Johanna

Translate »