Vad gör jag av min tid?

”Alla har 24 timmar om dygnet” en sann klyscha. Ibland när jag har mycket att göra har jag funderat på att göra ett cirkeldiagram över mitt dygn för att tydligare se vad jag lägger tid på på en vanlig dag. Även om jag spenderar mycket tid på cykling och annan träning lägger jag massor av tid på annat.

Jobb

Jag jobbar som konsult inom förorenade områden. Det innebär att jag ibland jobbar ute i fält och tar prov på mark, ytvatten, grundvatten eller sediment, skickar in till labb och sedan sammanställer och tolkar analyssvaren – är det förorenat och hur mycket? Vilka risker finns det med att lämna föroreningen? Måste vi sanera? Hur ser området ut föroreningsmässigt efter saneringen? Kan föroreningen spridas, hur var? Vad ska göras med massorna som schaktas upp? Dagliga frågor för mig som jag tycker är jättespännande!

När jag pluggade till civilingenjör inom energi – miljö – management i Linköping visste jag inte vad jag ville jobba med. Jag visste vad jag tyckte var kul och intressant (och tvärt om) men inte vad jag skulle bli när jag blev stor. Sista året visste jag fortfarande inte vad jag ville jobba med.

Jag skrev mitt exjobb på ett företag som på olika sätt jobbar inom förorenade områden. Jag upptäckte att det arbetsområdet knyter ihop så mycket av det jag tycker är mest intressant – miljö, kemi, industri, föroreningsspridning, geoteknik, bergmaterial och samhällsbyggnad. Så där är jag nu – på mitt drömjobb och verkligen njuter av att lära mig massor två år in i arbetslivet.

Fortsatta studier

Samtidigt som jag jobbar heltid pluggar jag också heltid. Vänta nu, har inte jag pluggat fem år och tagit ut min examen? Jo. Sen dök det upp en jätteintressant YH-utbildning om bergmaterial. Efter tredje året på universitetet jobbade jag på Boliden i deras pilotlabb i totalt 7 månader (under samma studieuppehåll cyklade jag runt på Nya Zeeland) och fick där upp intressent för ”grus och sten” som jag brukar säga. Jag tyckte det var superintressant och lärorikt att jobba där. Sen när jag skrev mitt exjobb lärde jag mig en del om geoteknik, industriella restprodukter och bergtäkter.

Efter bara nån månad in i arbetslivet fick jag frågan om jag skulle läsa denna utbildning, men då kände jag bara NEJ, jag har ju precis pluggat färdigt och var inte alls sugen på det. Men ett år senare var jag mer redo och jag började den tvååriga YH-utbildningen Bergmaterialingenjör, som är en distansutbildning. Det är några obligatoriska träffar varje termin då vi gör studiebesök och labbar. Det är himla kul!

Hur hinner jag med?

Det frågar andra och jag själv mig ibland. Men det går, även om det är intensivt i perioder. Tack och lov har jag efter fem år på universitetet lärt mig viss studieteknik och har som mål att klara godkänt på alla kurser. Och det har gått bra hittills. Det som blir lidande är träningen ibland, men framför allt nöjen. Jag har inte läst så många böcker för nöjes skull sedan i höstas, och på helgerna brukar jag försöka ta igen lite av det jag missat under veckan av studierna. Sömn tummar jag inte på, och jag har inte tid att jobba mer än 40 timmar i veckan.

På fredag är det terminens sista tenta, om borrning, sprängning, krossning, betong, asfalt, och en del annat. Efter tentan har jag sommaruppehåll till 2:a september när det drar igång igen. Då går jag ner på 100 %. Det känns himla skönt!

Jag ska göra en cykeltur precis efter tentan, och det ska jag berätta om i nästa inlägg!

/Johanna

Nu har cykelsäsongen rullat igång!

Som jag har längtat. Äntligen är den här. Cykelsäsongen för landsvägscykel. För det är ju faktiskt cykelsäsong året runt. Nu är vägarna snöfria, torra och på de flesta ställen sopade. Jag har dessutom köpt en ny landsvägscykel! Min förra sålde jag för två år sedan, saknade en landsvägscykel hela förra sommaren, så nu var det dags att köpa en ny, som passar mig bättre i storlek. Jag ska inte nörda ner mig i cykeldetaljer i detta inlägg, det tar vi en annan gång. Jag ville mest bara skriva att det är så himla fint och ljuvligt att vi nu har en hel vår, sommar och tidig höst att cykla på smala däck!

Jag kommer givetvis cykla mountainbike också när väl stigarna tinat fram och torkat upp lite. Tills dess cyklar jag så mycket jag kan på racern. Det är lustigt det där, i flera månader har jag sett fram emot att få cykla landsväg, och nu när jag kan göra det blir mitt sug bara ännu större. Jag tänker på cykling ännu mer när jag inte cyklar, och njuter till fullo när jag cyklar och tycker 2,5 timme känns alldeles för kort. Imorgon blir det ett lite längre pass som gör att jag förhoppningsvis känner mig nöjd till söndagen i alla fall.

Trevlig cykelhelg!

/Johanna

Cykellängtar så in i bänken

Alltså jag längtar så himla mycket efter cykling så jag vet inte var jag ska he mig. Varma vindar, sol, slät asfalt, öppna fält, skog nära vägkanten, smala däck, bockstyre, kallt vatten i flaskan, solglasögon, bortglömd solkräm, en google mapad runda. Lyckan. Friheten. Som jag längtar.

Jag bestämde mig redan förra sommaren för att köpa en landsvägscykel till den här säsongen, för jag saknade en hela förra. Jag sålde min gamla trotjänare Crescenten 2017 och löpte en mountainbike. Jag tänkte att jag ville satsa på MTB för att fokuserat bli bättre på det. Inte ens en sommar gick och jag saknade landsvägaren.

Jag älskar min MTB, det är inte det, jag behöver bara en landsvägscykel också. Jag har sagt det förr, jag tänker bäst på cykeln, den som jag cyklar på en väg. Det är fantastiskt kul att cykla stig också, men där måste jag fokusera och tänka på det jag gör. Jag vill kunna ta ut min snabba cykel och bara köra en tänkarrunda i 25 km/h i några mil.

Med det sagt längtar jag efter stig också. Lerig, blöt, stenig, rotig, brant, knölig, flowig med skogslukt, ljus mellan grenverk, mygg som inte hinner ikapp och adrenalin. Längtar massor efter det och i maj hoppas jag det är snöfritt i skogen. I april hoppas jag det är snö- och grusfritt på vägarna!

Vi ses där ute!

/Johanna

Hur man kan hitta inspiration och energi

Ibland kan man behöva trycka på paus och bara andas och få lite ny inspiration och energi. När jag behöver det är det tre element jag behöver: miljöombyte, rörelse utomhus och ensamhet.

Förra veckan kände jag mig trött även fast jag sov mycket, och det gick inte över. Jag hade ont i huvudet också och det har jag nästan aldrig nu för tiden. Det här tog jag som en varningssignal att jag behövde en paus. Jag skulle haft semester denna vecka, men det blev inställt p.g.a. sjukdom i resesällskapet. Min kropp hade ställt in sig på semester och sa till när den inte fick det. Så jag bestämde mig för att åka till vår stuga i byn Solberg 10 mil från Övik.

Jag bokade bilpoolsbil, tog ledigt i en och en halv dag, packade in två par skidor och lite annat och sen körde jag iväg. Själv. Jag är introvert så jag hämtar energi när jag är ensam. Det kan vara bra att vara medveten om sin personlighet så att man inte jobbar i motvind så att säga.

Jag kom fram torsdag kväll och det kändes först lite ovant ensamt. Men det gick helt över dagen efter när jag åkte en mil turskidor i tre timmar i översnöade spår där jag bara mötte en annan skidåkare. Friheten alltså. Helt underbart!

På lördagen efter åkte jag skateskidor, också helt själv i spåren. Passade på att titta in på ett tillfälligt torp-café där jag träffade några bekanta bybor som jag satt och pratade med en stund. På kvällarna gjorde jag upp eld och läste bok.

Det här med rörelse är viktigt för mig. Den monotona, otekniska lågintensiva är den allra viktigaste. Då slappnar jag av mest, är mest i nuet och de bästa tankarna kommer. Samma sak händer när jag cyklar. Det är så himla skönt att få tänkta sina tankar färdigt, utan att bli avbruten eller störd av något eller någon. Inga tider att passa, ingen stress, ingen press. Bara frihet.

Frisk luft är ju alltid härligt, och vädret behöver inte vara bra för att det ska ge nåt. Kanske snarare vara lite bistert för då är det mer folktomt. Sen sover man bättre och känner sig nöjdare i hela kroppen. I alla fall jag. Sen får jag mest inspiration när jag byter miljö, det måste inte vara långt bort eller avancerat. Ny miljö föder nya tankar helt enkelt.

Jag har gjort såhär några gånger, också innan jag fattade hur bra jag mådde av att bryta av, åka bort och vara ifred ett tag. Det funkar utmärkt att kombinera med ett eget träningsläger!

Sammanfattningsvis:

  • Åk ensam till ett trevligt ställe
  • Ta med en inspirerande bok eller tidning
  • Gör en rogivande monoton aktivitet på dagen
  • Ät god mat
  • Gör allt i din egen takt och lust, inga krav
  • Skriv dagbok om sådant som faller dig in

Förhoppningsvis kommer du hem med energi, inspiration och livsglädje!

/Johanna

Det sista vi gjorde i Kanada

Nu har det gått tre veckor sedan vi kom hem från Kanada. Det har mer eller mindre gått i ett efter det med jobb och plugg (jag ska berätta mer om det vid ett annat tillfälle) plus en veckas jetlag på det. Men nu är jag ikapp i livet och har tid att berätta om vår sista vecka i Kanada.

Efter blöta Whistler åkte vi vidare till Vancouver Island dit vi tog en färja. Där skulle vi hälsa på mina värdföräldrar som flyttade dit för fyra år sedan. De bor i en liten stad som heter Parksville i ett hus med supervacker utsikt genom stora fönster tillsammans med deras hund Halo som nu är 12,5 år.

Det var så himla fint att träffa dem igen! Vi kom dit på lördagen och vi hängde med Geoff och Heather hela helgen. Vi åt mat, spelade spel, promenerade, de visade oss deras smultronställen, gick på lokalt bryggeri, badade hot tub och pratade massor. Så mysigt!

På måndagen åkte Alex och jag till Mount Washington som ligger typ mitt på ön och är ca 1800 meter högt. Dagen innan hade det varit 12 grader varmt och sol vid havet, men uppe på berget var snön torr och kall, solen lyste och termometern visade -10 grader.

Vädret var det bästa vi hade på hela resan och det var lite folk i backen eftersom barnen hade börjat skolan och julledigheten var över för de flesta. Men inte för oss. Vi åkte i puder, i skogen och fotade och njöt av massa fin utsikt i alla väderstreck. Är så tacksam att vi fick en skiddag med så vackert väder!

Sista dagen på Vancouver Island åkte vi till två provincial parks och såg enorma träd som heter Douglas Fir. Den största var 76 meter hög och 9 meter i omkrets. En grej som gjorde upplevelsen extra häftig var att vi var alldeles själva där ute i skogen. En helt vanlig tisdagsförmiddag.

Sen åkte vi till park nummer två med vattenfall. Där var vi också själva och det var himla mäktigt med de enorma vattenmassorna. Skogen var vacker även här och det började snöa som gjorde det hela ännu vackrare.

Vi avslutade dagens roadtrip med att gå på jakt- och fiskebutiken Cabela’s och köpa fiskegrejer. Eller vi, Alex köpte, jag gick och köpte ett spel på en galleria intill. På kvällen lagade vi middag till Geoff och Heather, gick och kollade när Heather spelade curling med sitt lag och badade sen hot tub innan vi gick och la oss. Så mysig avslutning på väldigt fina dagar tillsammans.

Sen bar kosan mot Vancouver där vi lämnade tillbaka hyrbilen, lättade över att den var hel och ren. På kvällen träffade vi min yngre värdsyster Natalie och åt ostron på hennes favoritställe. Det var riktigt gott och jättekul att träffa henne igen!

De sista dagarna gjorde vi allt möjligt, men vi tar den korta versionen. Vi åt sushi igen, vi åt ramen, shoppade, träffade Spencer, promenerade på strandpromenaden, testade Krav Maga (Natalie ledde passet) och åt frukost med henne innan hon skjutsade oss till flygplatsen.

TACK till alla som gjorde den här resan oförglömlig, till vädergudarna som bjöd på riktigt bra skidåkning och massa snö och till Alex för himla fint resesällskap.

Vi ses igen Kanada!

/Johanna

Translate »