Touring – Johanna trampar runt

Från Røros och hem till Lillehammer

Nu har det gått en vecka sedan jag kom hem från cykelturen. Tiden går fort när man har roligt. Har hunnit få besök av min kompis Sophie (som jag ska hälsa på i Australien i september) och vi har vandrat i Jotunheimen. Nu har hon rest vidare och jag har kommit till ro att skriva lite om de sista tre dagarna av cykelturen.

Dag 5

Efter vilodagen i Røros hade jag kollat vädret för de kommande dagarna och sett att de två första skulle vara varma och torra, men regna den sista dagen. Så jag bestämde mig för att försöka cykla lite längre när det skulle vara torrt så att jag inte skulle behöva spendera fler timmar än nödvändigt i regn. Jag hade tyvärr fått erfara att mina regnkläder inte höll mig torr jättelänge.

Jag kände att vilodagen hade gett mig lite extra energi och tillsammans med det fina vädret kändes det lätt att trampa på. Kanske också för att det var mer nerför än uppför. När vattnet började ta slut i flaskorna i slutet av cykeldagen, när också samhällena jag passerade blev allt mindre, fångade jag en äldre herre som precis klivit ur sin bil. Såklart hade han vatten åt mig, och precis runt hörnet i en kran också. Perfekt. Tackade och rullade vidare.

Hade kollat ut en plats jag trodde skulle vara bra att tälta vid, men det visade sig att det var alldeles för öppet där. Det var vid en sjö, men alla hus ovanför skulle ha fri sikt över allt jag gjorde, och jag kände för lite mer privatliv, så jag trampade vidare. Kort därefter hittade jag stället. En liten nerförsbacke ner från vägen, skymd av träd och högt gräs, men nån som klippt gräset ner till en liten badplats där det till och med fanns utemöbler! Nu låter det kanske som att jag var på nån annans tomt, men det var långt till närmsta hus och det som låg närmast var en kohage, så jag tänkte att här får jag vara. Tack allemansrätten.

Började med ett svalkande men ändå skönt bad, sen lagade jag middag. Det kom ett par med en hund som skulle doppa tassarna och mannen kastade några kast med fiskespöet. De hade stuga i närheten och stannade inte länge. Sen var det bara jag resten av kvällen. Slog upp tältet och somnade tungt efter 12 mil cyklade.

Dag 6

Nästa morgon var det väldigt fuktigt. Det hade nog varit lite svalare under natten, men det mesta torkade i stort sett upp när solen värmde lite mer. När jag packat ihop mig och precis skulle leda cykeln uppför den lilla backen fram till vägen hörde jag att det var nån med en traktor som höll på med ensilagebalarna som stod precis vid vägen. Typiskt. Tänk om det var bonden och tänk om han eller hon inte gillade att jag var där. Jag satte mig ner igen och väntade en stund, tänkte att det inte var så många balar som skulle flyttas, om det nu var det som pågick där uppe. Jag skulle ge det 10 minuter. Efter 15 minuter tänkte jag att skit samma, nu vill jag komma igång med min cykeldag.

Mycket riktigt höll bonden på med sina balar och jag hejade så glatt jag kunde med bestämda steg mot vägen. Han hejade dämpat nästan utan att se på mig. Och så var det inte mer med det.

Den här dagen var också varm och lättcyklad, fortfarande mer nerför än uppför med upplevelsen av att det var platt. Jag hade lunchpaus vid Norges näst största sten, enligt en äldre dam som gjorde mig sällskap. Så mysigt när folk vågar komma fram och vara nyfikna och småprata en stund.

Från Rena ner till Elverum hade jag valt den östra sidan av älven Glomma eftersom den vägen såg mindre ut. Det var den, men den var nyasfalterad och det var nästan ingen trafik, så det var en fullpoängare! Väl nere i Elverum fyllde jag på vattenflaskorna på en kinarestaurang, eftersom jag bara hade några kilometer kvar innan tältplatsen jag hade sett ut.

Det skulle finnas ett vindskydd vid en sjö som inte skulle vara så långt ifrån en avsides grusväg dit det var ”lätt att ta med barn”. Så jag tänkte att det också borde vara lätt att ta med en cykel dit. Ikke. Det gick knappt att gå utan cykel för det var nån slags skogsmaskin som kört där, så jag vände efter bara några meter. Typiskt. Jag hade inte lust att ta in på campingen lite längre bort på asfaltsvägen. Den hade inte fått bra omdömen. Men den här skogen var snårig och sumpig och det såg svårt ut att hitta tältplats. Att få ett bad efter en svettig dag hade jag gett upp nu. Testade en annan stig utan cykel, men den var sumpig och ledde inte till nåt bra ställe.

Var nära på att ge upp på väg tillbaka mot asfaltsvägen, när skogen öppnade upp sig och det såg faktiskt riktig trevligt ut. Så där fick det bli, trots att det var mellan en större väg och ett tågspår, och att jag syntes från grusvägen, men klockan var rätt mycket så det var väldigt dags att slå upp tältet och laga mat. Det blev korv och pasta med tomatsås med några färska tomater på.

Jag hörde inga tåg och trafiken från den större vägen störde mig inte direkt. Två bilar körde förbi på grusvägen, men de störde mig inte heller. Antingen såg de inte mitt gröna tält i skymningen, eller så brydde de sig inte om det. Efter att ha blivit biten av en pytteliten men skarp myra på armen, jagat ut kanske hälften av alla mygg och flugor från tältet var det dags att sova efter en 12-milsdag igen.

Dag 7

Sista dagen. Den kortaste men också den regnigaste. Motvind hade jag också nästan hela dagen. Jag hade ändå gott humör. Jag visste att det här vädret skulle komma på den här dagen, så jag hade bara 8 mil hem. Jag hade förberett lunch i en matlåda – rester från middagen dagen innan och snacksväskan var fylld. Jag hade också en bra och spännande bok att lyssna på, så mig gick det ingen nöd på.

Lite navigering första halvdelen, men tillslut var jag på känd mark och kunde stoppa undan telefonen som hade börjat varna för att den var lite väl blöt. Vid lunchdags svängde jag in vid en busskur och bytte tröja på grund av mina ikke täta regnkläder. Till nästa tur får jag nog uppdatera lite där. Är sugen på att testa vattentäta sockar. Ja det finns. Nej, det är inte plastpåsar.

Tillslut var det bara sista backarna kvar i Lillehammer, upp till vårt lilla radhus där Alex var hemma och mötte mig. Så fint att komma hem!

Summering

Då var den här turen slut. Den kändes väldigt kort, som att jag precis kommit in i lunken, och då var den nästan slut. Men det var också skönt att komma hem, speciellt efter regn och motvind en hel dag. Jag kände mig stark och i bra form under hela turen. 643 km på 6 cykeldagar. Totalt 36:52 timmar cyklade, exklusive pauser.

Även på denna tur har jag mött fina människor, sett vackra landskap och haft det himla bra. För mig är det här bland det bästa jag vet.

På den här turen gick mina 10 år gamla cykelväskor sönder, den limmade sömmen nederst höll inte längre, så de ska jag snabbt byta ut inför Australien. Det är några fler justeringar jag ska göra inför Australien också, men det får bli ett annat blogginlägg.

/Johanna

De tre första dagarna, från Österstund till Røros

I måndags klev jag och Anton upp tidigt för att åka med mig, cykeln och allt bagage till busstationen i Örnsköldsvik. Jag hade spenderat några dagar tillsammans med familjen och nu var det dags att bege sig mot startpunkten i Östersund. Jag valde att starta där istället för i Övik eftersom jag inte hade tid att vara borta på cykeln i mer än en vecka under den här semestern. Dessutom har jag redan cyklat den sträckan mer än en gång, åt båda håll. Så jag missade inget.

Dag 1

Ut ur bussen och cykeln och alla grejer mitt i centrala Östersund, på med allt på cykeln. Fylla på båda vattenflaskorna, snabb startbild på cykeln, ställa in Google maps på nåt längre bort på rutten och ut ur stan. Snabbt. Onödigt stressad såhär i efterhand, men jag ville komma iväg och in i cykelflowet.

Har mestadels fint väder, nån enstaka liten skur, men inte värt att ta på regnkläderna. Google maps leder mig fel på ett ställe, den tycker att jag blivit Jesus och kan cykla över sjön sommartid, men nej, måste vara en vinterväg. Så jag tar en bro istället lite längre söderut.

På den här turen har jag planerat att cykla ca 10 mil per dag. För mig och med den packning (vikt) jag har är det rätt långt. Fysiskt känner jag att det går väldigt bra. På de två sista träningspassen hemma kände jag mig äntligen stark, istället för konstant trött i benen.

Men det är tiden. Jag har hittills hållit en genomsnittshastighet på runt 17 km/h och det tar då sin lilla tid att cykla 10 mil, mer exakt nästan 6 timmar. Lägg till tid för pauser för mat, klädbyten, toalettbesök osv så har vi en hel arbetsdag med övertid.

Men tillbaka till första dagens cykling. I Svenstavik, där jag varit på mataffären en gång innan, visste jag att det fanns bord att sitta vid under tak. Perfekt, för det höll på att dra ihop sig till regn, lagom till middagstid. Så jag gick in och handlade en uppsättning tapas, tog på mig alla kläder och var sen redo att mysa där ute när regnet blåste mig i ryggen. Jag fick också sällskap av en annan cyklist. Han hade cyklat från Rättvik samma dag, det vill säga mer än 20 mil söderut, och skulle hem till Östersund, 7 mil till. Det var första gången han cyklade långt med övernattning och packning, och hade haft regn hela dagen innan, så han hade köpt en regnjacka, något han inte ens hade haft med sig. Ändå snittade han på 30 km/h. Vi är olika konstaterade jag.

På kvällen, 3 mil senare rullade jag in på en naturcamping och satte upp tältet och gick för att ta ett dopp. Där fanns en liten trästuga jag tittade in i. Lyckan när jag insåg att det var en vedeldad bastu som nån tänt och att den fortfarande var varm! Så skön avslutning på första dagen.

Dag 2

Utvilad eftersom jag försov mig kom jag inte iväg så mycket tidigare än dagen innan. Jag brukar tänka att allt före 11 är bra. Här var jag iväg lite efter 11. Men varför stressa över det. Det är ju semester och jag har ingen tid att passa. Bara massor av timmar att cykla. Vädret var väldigt växlande denna dag. Under första timmen hade jag bytt kläder fyra gånger. Det var antingen regn eller sol, och det regnade ändå så pass kraftigt att jag ville ta på mig regnkläder och det var för varmt för att cykla i sol och regnkläder.

Det rullade på, jag såg flera renar, cyklade igenom några samhällen, där det i ett av dem fanns ett café. In och kolla vad dom har, och otroligt nog har de glutenfria våfflor! Det hade jag absolut inte räknat med på vischan. Beställer in en med renröra. Den var så god att jag tar en till, men räkor och grejs på.

Cyklar vidare och några timmar senare börjar det kännas i tanken att det är dags för påfyllning igen. Hittar en fin bänk med utsikt över en sjö och ett regnhärjat fjäll långt bort. Cyklar vidare en stund men känner att jag hade behövt nåt mer, nåt snabbare. Hittar en camping där jag köper en påse godis och en glass som inhaleras i solen. Oj så härligt med sommar.

Lite senare börjar jag ta mig an dagens 10 km långa uppförsbacke upp mot Flatruet, Sveriges högsta väg som är öppen året runt. Det är grusväg, och det börjar droppa. När jag kommer upp dit träden är mindre känner jag att jag har motvind och regnet har tilltagit. På med regnkläder och trampa vidare. Fyller på med numera kladdiga godisar lite då och då. Jag är inte kall iaf. Väl uppe tar jag bara några bilder. Vet att jag bara har nerför nu till Mittådalen som jag satt som destination för dagen. Nerförsbacken är 7 km lång, också den på grusväg. Mina genomblöta cykelvantar utan fingrar gör inte direkt att jag håller värmen om händerna. Mellan inbromsningarna (känns onödigt att rulla snabbare än 45 km/h) stoppar jag fingrarna i munnen så att jag inte ska tappa känseln. Ja, vi är på den nivån nu.

Väl nere så slutar det givetvis regna. Men jag har redan bestämt mig för att sova inomhus inatt. Jag är väldigt kall och blöt och tänker inte hålla på med nåt tält nu. Rullar några hundra meter till ett vandrarhem jag vet ligger där. Ringer telefonnumret på dörren och frågar om det finns ett ledigt rum. Ja. Yes! Mannen som möter mig i dörren säger att jag ser ut som en blöt katt. Och så känner jag mig. Tar in alla grejer, men lämnar dem i hallen för grusvägen har följt med mig och finmaterialet har fullkomligt sprayat upp när jag susat nerför fjället. Den varma duschen satt där den skulle.

Dag 3

Dagen före vilodagen och benen känns fortfarande bra. Jag kom iväg lite tidigare för hade stämt träff med min kompis Hanna och hennes familj för glass i Ljusnedal där de hyr en stuga ett halvår. De två milen dit är härliga och torra. Lunchen och glassen, som blev i Funäsdalen, satt fint. Sen började regnet igen. Efter att jag sagt hejdå till Hanna med familj handlade jag lite mat och gav mig iväg. Idag var det ingen dag med massa klädbyten. Det regnade resterande åtta mil fram till Røros.

Jag stannade bara för att fota ett coolt vattenfall Hanna tipsat om, lägligt nog fanns det även toalett där (skogen är såklart alltid ok, men att fullständigt strippa på överkroppen för att få av sig cykelbyxorna var mindre lockande i regnet). Hade tänkt att det skulle bli ett stopp för ett mellanmål på eftermiddagen också, men jag omvärderade det eftersom jag insåg att jag då direkt skulle bli kall. Så jag började käka godis när energin började dala, och det hjälpte och så höll jag på hela vägen.

På samma sätt som dagen innan var jag nästan helt genomblöt när jag kom fram, och började bli kall direkt. Energinivån kändes bra och benen kändes bra. Hade fått lite hjälp under dagen av en del medvind, vilket var tacksamt. Jag längtade efter den där varma duschen. När jag väl installerat mig i stugan, och ställt mig i duschen och vridit på vattnet, och väntat en stund insåg jag att det där varma vattnet inte skulle komma. Det var kall-ljummet, inget man står och slappnar av i. Så det blev snabbdusch, inklusive hårtvätt.

Aja, i stugan skulle jag sätta på värmen. Trodde jag. Ingen värmekälla fanns, så den var och skulle förbli lika kall som utomhus. Men det fanns en spis med två gjutjärnsplattor. Det tog emot lite, men jag satte på bägge två på full effekt och började istället laga middag på mitt gaskök. Tillslut kunde jag slappna av lite mer och håret började torka.

Stängde av plattorna efter en stund, men var inte varm utifrån och in, så fick ändå sova med ullsockar, ullångkalsonger och tjocktröja under ett duntäcke. Lärdom: underskatta inte kylan från väta.

En till lärdom jag fått erfara: glöm inte lagningskittet hemma, för det är på den turen dina bra och dyra väskor bägge två går sönder i en söm, på samma sätt så att det som är längst ner bir blött, och det som ligger där är dina torra kläder.

En tredje lärdom: om du har stänkskärmar med dig, sätt på dem på cykeln innan grusvägen, inte efter när du sett hur du och cykeln ser ut efteråt.

Vilodagen

Under en vilodag kan man ju tycka att man ska göra så lite som möjligt och bara slappa. Ja, sant, men slappandet tar tid. Att sova 9-10 timmar på natten och sen ta en eftermiddagslur på en timme är något där man inte kan göra två saker samtidigt. Utöver detta är det bra om man hinner tvätta lite kläder, handla mat, plocka upp all packning så inget är fuktigt till fortsatt färd, skriva ett blogginlägg, göra lite sightseeing, ladda all elektronik, ladda ner lite fler poddar som har hunnit komma ut sen sist man hade tillgång på wifi. Sen ska all denna (i mitt tycke minimala) packning organiseras igen efter att den har exploderat upp ur väskorna i den lilla campingstugan där det finns fyra sängar, men egentligen bara plats för en cyklist.

Just ja, man träffar också folk på ett härligt sätt som man också vill lägga tid på. En pensionerad herre från Nederländerna var mitt middagssällskap. Han var också cyklist så vi hade massor att prata om. Fick tips på bra app om ställen att campa på i hela Europa, jag fick hans choklad för det visade sig att han inte gillade den med havssalt, men han visste inte att han köpt den eftersom han inte förstod norska, och jag fick även lite chamois-kräm. Man kan säga att det ska förebygga sadelskav. I mitt fall har det tåget gått så att säga, men hoppas det inte blir värre än såhär. Jag behöver byta cykelsadel.

Har inte sagt nåt om Røros än där jag var i några timmar idag. Väldigt fin stad med bevarade byggnader och arbetarbostäder efter gruvbrytning och förädling. Häftigt att vandra runt i stan som är som ett museum i sig. Kan rekommendera att stanna om ni har vägarna förbi. Jag vill absolut komma tillbaka för det ska tydligen finnas mycket bra MTB-cykling här.

Nu blev det här inlägget jättelångt, men jag har ju också upplevt mycket på bara fyra dagar som är kul att skriva om. Nästa inlägg blir ungefär en vecka efter hemkomst, för ska direkt iväg på en vandring med en kompis. Det är hektiskt det här med semester.

/Johanna

Sommarens och höstens cykelplaner

Halloj! Nu var det väldigt längesen jag skrev ett blogginlägg. Dessutom har hemsidan legat nere ett tag, men nu är den uppe och rullar igen lagom till att en ny tur går av stapeln. Sedan senaste inlägget för nästan två år sedan har jag hunnit sälja två cyklar och köpa en ny som ersätter de två. Jag sålde landsvägscykeln och stålcykeln/touringcykeln och har köpt en gruscykel. Jag cyklar ändå inte landsväg med några andra och jagar inte snabba tider. Jag har också tyckt att stålcykeln är rätt tung, speciellt när det blir backigt och jag ville ha något lite lättare. Så det blev en grushoj som jag har cyklat in mig på i vår.

Den lilla sommarturen hem till Norge

Jag är just nu i Örnsköldsvik hos föräldrarna och hänger med familjen i några dagar innan jag tar bussen till Östersund tidigt måndag morgon. Därifrån påbörjar jag cykelturen hemåt till Lillehammer. Jag har planerat att det ska ta totalt sju dagar, och då ha en vilodag i mitten ungefär. Det ska bli jättekul att göra en långtur igen och att köra på min nya cykel, med ett nytt mindre och lättare tält. Givetvis har det provsovits i det i trädgården. Sträckan jag har sett ut att cykla gör att jag behöver cykla ca 10 mil per dag, och med en snittfart på ca 15 km/h blir det en effektiv cykeltid på 7,5 timme per dag. Det är en rätt lång dag om man ska ha lite pauser på det, men det kommer bli härligt!

Det återstår några sista förberedelser här i föräldrarnas garage innan jag är redo. Ska byta till tåligare däck, åka till en cykelverkstad och få hjälp med ett glapp vid gaffelröret, montera på pakethållare och organisera packningen. Har sett fram emot den här turen hela våren och nu äntligen är den här! Ska bara njuta och ta vara på dagarna med familjen, sen bär det av!

Den lite större turen i Australien

Jag har ytterligare en cykeltur planerad och den äger rum i Australien i september. Jag har en kompis som bor i Brisbane som jag ska hälsa på. När jag ändå åker så långt vill jag vara borta lite längre och passa på att ta med cykeln. Jag tycker att långfärdscykling är det bästa sättet att upptäcka ett land på. Man kommer så nära allt och i maklig takt kan man röra sig runt på ett lite större område eller sträcka. Så det kändes givet att ta med cykeln till Australien när vi pratade om att jag skulle komma och hälsa på. Jag har tagit ledigt hela september så det blir bara en kort touch down på jobbet i augusti innan det bär iväg igen. Den resan kommer verkligen bli ett äventyr!

Det är ganska exakt 10 år sedan jag reste till Nya Zeeland, som var min första långcykling utomlands, och som fortfarande är min längsta cykeltur. Jag har givetvis många drömresemål på cykel, så fler resor i andra länder kommer det bli. Förhoppningsvis får jag ett långt friskt liv så att jag kan fortsätta med det här länge länge till.

Jag har inte planerat så mycket kring cykelturen i Australien ännu, eller det andra vi ska göra, för vi ska ses i sommar, Sophie och jag och kommer ha massa tid att prata om det här och spåna planer. Jag känner också att jag inte behöver planera så noga innan, utan kan sätta mer detaljer när jag kommit dit. Men som planen ser ut nu så kommer jag nog cykla upp längs kusten från Brisbane en bit, sen svänga in i landet och cykla tillbaka till Brisbane genom inlandet. Totalt blir jag borta på cykeln kanske 2,5 vecka. Resten av tiden hänger jag med Sophie och hittar på grejer tillsammans med henne. Tänker att det nog blir lite vandring, strandhäng, bad och allmän sightseeing och att kika runt.

Men det här med farliga djur och att tälta i Australien, är det en så himla bra idé? Jag tänker såhär; jag tänker göra min research, prata med de som bor där om do’s and don’ts, inte sticka in handen i hål, inte gå i högt gräs barfota, tälta på lämpliga platser, inte tälta om det inte känns säkert osv. Jag är inte naiv, men jag är inte orolig heller. Det kommer gå bra. Trafiken är statistiskt dett en mycket högre risk, så jag vidtar åtgärder där också genom att ha på mig en väldigt orange tröja och välja att cykla på vägar med mindre trafik och absolut inte cykla i mörker.

Men nog om Australien för nu. Kanske skriver jag lite mer om det strax innan jag åker iväg dit den 28e augusti. Nu är det fokus på turen Östersund-Lillehammer som startar 8e juli. Nästa inlägg skriver jag på min vilodag i Røros i Norge, mitt på hållet på turen, som vi säger i Norrland.

/Johanna

Etapp 3. Karlstad – Göteborg

1434 km och 18 dagar senare och jag har kommit fram till Göteborg! Det känns helt fantastiskt att ha tagit mig hit på cykel från Umeå. Men denna sista etapp har inte varit en solskenshistoria.

Redan på min vilodag i Karlstad blev det väderomslag och det regnade delar av dagen. Dagen efter, när jag skulle cykla mot Åmål regnade det under morgonen. Det kom nån enstaka skur under dagen som inte var så kraftig men det gick bra och det var så pass varmt att jag inte frös.

Väderprognosen visade på åskoväder under kvällen och regn på natten, så jag valde att bo i en campingstuga den natten.

Dagen efter åt jag hotellfrukost med vänner som tidigare bodde i Umeå som nu var i krokarna. Det var himla mysigt och väldigt roligt att träffa deras dotter Siri, 7 månader, för första gången. Tack Filip, Helena och Siri för en jättebra start på dagen, det var så fint att träffas!

Färden gick vidare i Dalsland som jag hört så mycket fint om. De mindre vägarna var otroligt vackra och mysiga! Jag träffade på ett gäng tyskar som jag hängde med ett tag på Dalslandsleden. Den var lite krokig och gick åt fel håll enligt min plan så jag kom inte så långt ut mot kusten som jag hade tänkt den dagen, men jag hittade en jättefin badplats att tälta vid!

Det hade regnat från och till hela dagen och det var varmt i luften, så på morgonen efter var precis allt fuktigt. Men jag packade ihop och trampade iväg. Ganska snart började det regna och det höll i sig i ca två timmar. När jag kom fram till en mataffär var jag trött och frusen.

Någonting kändes inte riktigt bra i kroppen. Jag kände mig lite öm och som om jag hade mindre kraft i benen. Jag gick på toa, tog på mig mer kläder och trampade vidare. Jag tänkte att jag ju ätit en ganska klen frukost och sen blivit kall på cykeln och suttit och spänt mig. Jag åt lite ölkorv och körde på.

När jag kom till Tanumshede hade jag cyklat 50 km som tagit mig tre timmar varav de två första i regn. Den sista timmen hade jag tänkt på vilken mat jag skulle beställa där. In på första bästa pizzeria och beställa en kebabsallad och Cola zero. När jag satt mig vid mitt bord kollade jag bara rakt fram med huvudet i händerna. Jag var så slut.

Jag bytte till torra sockar och åt maten. Min matlust var inte så bra som jag trodde den skulle vara, men det var skönt att sitta och få i sig nånting med torra sockar på fötterna. Jag såg att jag hade 48 km kvar att cykla den dagen. Jag hade nämligen bokat en campingstuga i Hunnebostrand. Jag ville komma in och torka, för det skulle regna ännu mer på kvällen och natten.

När jag återfått värmen och lite energi tog jag på mig mina genomblöta cykelskor, handlade mat och cyklade sen iväg. Även fast jag var så trött valde jag den lite längre och vackrare vägen. Den var otroligt trafikerad. Ibland kändes det som om jag kollade mer i backspegeln än framåt. Jag kände mig inte helt pigg så jag ville bara komma fram och körde på med lite av ett tunnelseende, men tog ändå några bilder.

Tillslut såg jag skylten som sa att det bara var 800 m kvar till min camping. Sån otrolig lättnad och så skönt att veta att en av stugorna var min. Jag firade med en lakritspinne att jag kommit fram, och sen började jag hänga upp all min packning i stugan, samtidigt som det började droppa ute. Nån timme senare öppnade sig himlen och det fullkomligt öste ner. Jag sov riktigt gott och torrt den natten.

Dagen efter blev jag medveten om hur mycket det hade regnat med tanke på hur det såg ut runt omkring. Jag mådde bättre denna näst sista dag av cykelturen och det var solsken. Men jag hade funderat mycket på hur jag skulle göra med tanke på mitt mående dagen innan. Jag borde verkligen testa mig mot Covid19.

Även om jag vaccinerat mig med första sprutan för mer än två veckor sedan hade jag ändå haft sjukdomssymptom. Jag googlade och undersökte mina alternativ. Jag bestämde mig för att cykla kortast möjliga rutt till Göteborg och försöka testa mig längs vägen. Första bästa större samhälle var Lysekil så jag styrde ditåt.

När jag kom till sjukhuset hade bilen med dagens och veckans sista prover gått tre timmar tidigare och han kunde inte hjälpa mig vidare. Det var fredag och de öppnade igen på måndag. Hejdå. Jag ringde en vårdcentral men de hade inga tider för snabbtester kvar före helgen. Apoteket hade slut på självtester.

Dagen hade fått ett annat fokus än vackra vägar och lunch på solvarma klippor. Jag åt min lunch på en gräsmatta utanför en matbutik och cyklade vidare. Jag kunde inte göra nåt mer den dagen för att få testa mig.

Jag hade kollat ut en badplats i Svanvik där jag tänkt tälta. Sen jag insett att jag borde testa mig ville jag helst inte vara på en camping bland folk, även om jag nu mådde bra. Jag åkte en färja, vilket kändes exotiskt och något jag velat göra mer av vid kusten, men var glad att jag fick åka en i alla fall. Efter en del motvind men inget regn kom jag till Svanvik.

Jag möttes av en skylt om naturreservat intill badplatsen. Typiskt, då får man ju inte tälta där. Dålig research av mig. Jag cyklade tillbaka en bit och såg en byggnad som såg ut som en bygdegård. Det fanns ett telefonnummer på väggen som jag ringde. Jag presenterade mig, berättade att jag cyklade från Umeå till Göteborg och undrade om jag fick tälta där min sista natt. Nja, det var lite tveksamt, men fick numret till en annan kvinna jag skulle fråga.

Denna kvinna hette Linda och sa att jag kunde tälta i hennes trädgård, hon bodde bara en bit bort. Hon mötte mig utanför huset och välkomnade mig. Jag berättade om min situation för henne, att jag känt mig krasslig dagen innan och att jag behövde testa mig och inte lyckats med det i Lysekil. Sa också att jag inte behöver gå in utan att jag bara kan tälta på gräsmattan. Hon tyckte det kändes helt lugnt och sa att jag fick låna dusch och toalett också och gav mig en nyckel.

Jag satte upp tältet i trädgården och kände mig så tacksam över att det löst sig så bra med tältplats. Linda kom ut och frågade om jag ville ha middag också, så himla snällt! Jag tackade ja till det. Vi satt och pratade om allt möjligt i nån timme medan jag åt världens godaste flygande Jakob hos en av cykelturens otroligt generösa och snälla människor.

Jag frågade Linda om hon trodde att Stenungsund hade apotek där de sålde självtester. Jo, men hon kunde köra mig till närmsta apotek morgonen därpå så att jag kunde köpa ett test och testa mig innan jag cyklade iväg. Alltså, snällt är inte ett tillräckligt ord för denna handling!

Efter en skön sista natts sömn i tältet vaknade jag till regn som snart upphörde. Jag gjorde mig i ordning och sen åkte vi till apoteket och jag köpte ett test. Tillbaka hem för att topsa näsan och vänta 15 minuter. Testet var negativt och jag hade inte Corona! Sån lättnad. Tack Linda för den otroliga gästfriheten och allt du hjälpte mig med, jag uppskattade det enormt mycket!

Så påbörjade jag cykelturens 18e och sista dag. Från södra Orust, vidare till Tjörn, över den mäktiga Tjörnbron till Stenungsund. När jag passerat stan bestämde jag mig för att det var dags för lunch när jag såg några klippor intill vattnet alldeles nära cykelvägen. Äntligen fick jag min lunch på en klippa vid havet i solen (och vinden) så som jag föreställt mig när jag tänkt på den här resan. Två vindsurfare stod för lunchunderhållningen.

Jag cyklade på och kände att jag var mer avslappnad och närvarande än de två föregående dagarna. Jag njöt verkligen av att cykla nu igen och det var skönt att det mesta var på cykelbanor. Jag vek av från havet och cyklade på vacker landsbygd. Sen kom jag in i Kungälv och då blev det tydligt att storstaden inte var allt för långt bort. Det gick förvånansvärt bra att navigera sig genom Göteborg fram till stadsdelen där min farbror bor.

Och tillslut stod jag där. Utanför hans radhus efter att ha cyklat dit hemifrån Umeå. En overklig men fantastisk känsla.

Och så var den här cykelturen slut. Den var fin och innehöll det mesta. Det bästa har varit möten med människor, de som bjudit in mig, hjälpt mig, peppat mig, tutat och vinkat, bjudit mig på glass och varit nyfikna. Tack alla ni! Både ni jag kände sedan innan, er jag träffade längs vägen och till er som följt resan här på bloggen. Kärlek till er!

Cykelns cirkel har också slutits när jag idag träffade hon jag köpte cykelramen av för 1,5 år sedan. Det var liksom meningen att ramen skulle från henne till mig. Julia ville sälja den till någon som ville ut på cykeläventyr och jag var ute efter en ny äventyrscykel. När jag såg att hon sålde en cykelram i rätt färg, i rätt material, med rätt fästpunkter och rätt storlek bestämde jag mig för att bygga min egna cykel. Så kul att träffa dig Julia och höra om ditt kommande äventyr och allt annat! Tack också för kollen och omvårdnaden av cykeln, jag lovar att ta hand om den väl även framöver!

Nu ska jag ta det lugnt här i Göteborg några dagar och umgås med vänner och familj innan jag tar nattåget hem till Umeå.

Vi hörs framöver!

/Johanna

Etapp 2. Vemdalen – Karlstad

Nu har jag cyklat ca 1000 km och tagit mig till Karlstad där jag just nu har vilodag. Vilodag innebär att mest ta det lugnt, att äta, torka och tvätta grejer. Lite sightseeing hinns med också. Jag håller även på att planera vägen framåt, har köpt lite smågrejer och laddar elektronik.

Men nog pratat om vilodagen, de senaste sex cykeldagarna har varit helt fantastiska! Det mest fantastiska har hänt när jag hoppat av cykeln och träffat människor. Vi tar det i kronologisk ordning.

Efter Vemdalen styrde jag mot Dalarna och oj vad vackert det är där! Superfina städer och byar och även småvägarna där emellan.

Jag har hunnit tälta på tre badplatser under den här etappen. Den första var lite norr om Älvdalen. Jag badade, åt middag, läste bok, pratade i telefon och väntade på att badplatsen skulle tömmas. Jag väntade och väntade. Folk gick och folk kom. En man körde in med bil och släp ca kl 21 lastad med en rutschkana. Han började gräva och installera.

Solen gick bakom kullen och det började bli kallt och jag ville sätta upp tältet. Tillslut gick jag fram och pratade med honom och frågade om det var ok om jag tältade en natt där. ”Jajemän, det går jättebra!” Skönt. Jag satte upp tältet, borstade tänderna och precis när jag skulle krypa in kom mannen fram till mig med en lapp. Här är mitt nummer, ring om det blir fylla här ikväll eller om cykeln går sönder. Tack för den jättefina omtanken Steffe! Allt var lugnt och jag sov väldigt bra och ostört.

Jag rullar vidare genom Mora och ner längs södra Siljan. Jag hade kollat ut badplats nummer två och svängde in på en grusväg. Jag hoppade av och ledde cykeln sista biten till badplatsen som såg mycket lovande ut. Jag mötte ett par i medelåldern på väg därifrån och frågade om de bodde i byn och om det var okej om jag tältade en natt där. ”Ja det går bra, om nån har problem med det kan du hänvisa till mig, jag sitter i styrelsen.” Tack! Det kändes bra att ha fått ett ok att vara där. Badet, middagen och sen tältnatten var mycket bra!

Vidare mot Siljansnäs som var supervackert! Jag såg en skylt om en cykelbutik. Jag tänkte att det hade ju kunnat vara kul att kika, och jag kan passa på att pumpa däcken. Tillslut kom jag fram till en lada där en komplett cykelbutik huserade. Jag frågade om jag fick låna en pump med en tryckmätare. ”Jajemän, hur hårt ska du ha?” Sa mannen bakom disken och dök ner till mina däck.

6 bar senare lutade jag cykeln åt sidan och kikade runt. Jag fortsatte småprata med mannen och kollade lite extra på speglarna. Jag unnade mig en ny och mannen i butiken frågade om jag ville ha den monterad på en gång. Ja gärna, den gamla ska bort nu. Jag följde med upp till verkstaden där han dök på min cykel med samma entusiasm som vid däckpumpningen. Jag stod bara bredvid och kollade på och pratade. En ung mekaniker var där och blev imponerad av att jag körde så långt själv. När spegelmonteringen var klar fick jag fylla mina vattenflaskor och blev erbjuden en salttablett av mekanikern. Jag släppte ner en brustablett med tropisk smak i den ena flaskan, pratade lite om sadlar och rullade sen vidare efter säkert en timmes cykelsnack och prima service. Tack ni på Utesport!

Jag fortsatte genom vackra Dalarna. I Leksand åt jag lunch på en restaurang, för jag var tvungen att ladda telefonen. Min powerbank var tömd och nästan mitt telefonbatteri också. Jag behövde det för att navigera till min kollegas stuga i Säl, där jag skulle spendera natten.

Jag cyklade på och kom tillslut fram till stugan och min kollega Alexandra. När jag just börjat fundera på vilken stuga jag skulle svänga upp mot tjoade hon ”heeeeej!!!” och vinkade stort från en altan högst upp i backen. Jag var helt glansig av svett när jag kom fram men välkomnades varmt och hjärtligt ner i soffan och ett glas med dricka. Där var hennes föräldrar och två vänner från studietiden. Lite senare anslöt hennes man och två barn också. De var alla väldigt nyfikna på min cykeltur och allt som hade med den att göra.

Jag hade en så himla trevlig och fin kväll att jag knappt tog några bilder. Tusen hjärte-tack Alexandra med familj och vänner för det mycket varma mottagandet och gästvänligheten i Säl. Ni alla gav mig så mycket energi!

Så återstod två dagar och ca 200 km av etappen. Jag siktade in mig på en tredje badplats ungefär mitt på sträckan och cyklade på, in i Värmland. Vackra och ödsliga småvägar fram till en superfin badplats. Började i vanlig ordning med kvällsdopp. Ett par med deras barn kom med kanot och badade samtidigt som jag. 4,5-åringen var helt oblyg och började socialisera direkt. Det var himla mysigt att småprata med dem alla tre, vilket pågick nästan hela kvällen och sen morgonen efter. Det var så trevligt att jag kom iväg lite senare än jag planerat.

Etappens sjätte och sista dag skulle jag till Karlstad. Det var varmt redan på morgonen när jag klev upp och det stekte på ordentligt. Det blåste lite, då kändes det som att cykla i en hårtork. När luften stod still var det som att ha ansikten mot ett värmeelement, den mörka asfalten. Svetten blandades med solkrämen till en glansig mix på armar och i ansikte som också bestod av salt och vägdamm. Temperaturen var nog över 30 grader.

Jag svängde in på en liten utställning om Bergslagens industrihistoria i Långban för att fylla på vattenflaskorna. En äldre kvinna inne i shopen var nyfiken på min cykling när hon såg mig med den uppknäppta cykelhjälmen och svettmixen drypandes. Medan jag fick flaskorna påfyllda sa hon plötsligt att hon ville bjuda mig på glass ”för jag tycker du är så tuff som cyklar så långt själv!” Jag valde en med apelsinsmak och slukade den medan kvinnan berättade om bygden. Innan hon gick klappade hon mig peppande på axeln. Tack så himla mycket för glassen Birgitta!

Ju närmare Karlstad jag kom desto mer trafik blev det. Jag lyssnade på flera sommarpratare och höll koll på trafiken bakåt med min nya spegel. Den var så mycket bättre än min gamla. Som att ha en riktigt bra backkamera istället för en lös skakig sidospegel.

Just innan mitträcket skulle börja vek jag in på en liten landsväg sista biten in till Karlstad och kryssade mig genom stan, upp till vandrarhemmet. Klockan stannade på 109 km och jag drack typ fyra flaskor vatten under dagen som nog var den varmaste på turen hittills. Jag checkade in och tog en skön svalkande dusch. När jag handlat mat vräkte jag in nästan alla kläder i tvättmaskinen. Med knapp packning så hade jag inget mer över att ha på mig än bikini, väst och vandrarhemets handduk runt höfterna när jag gick ner för att starta tvättmaskinen.