Race report Västerbottenbrevet BRM 200K

Hejsan!

Igår blev det långcykling som hette duga! Jag ställde upp i Västerbottenbrevet BRM 200K som är första delen i en serie till ordinarie lopp av Västerbottenbrevet som går 8e augusti. Serien består av fyra delar, 200 km, 300 km, 400 km och 600 km som går under fyra helger med start förra helgen. Eftersom det är virus i farten hade man ändrat så att istället för att ett lopp skulle gå under en dag fick man välja en av fyra dagar att köra sitt lopp på. Max 15 startande per dag och max tre personer fick cykla tillsammans. Inga bemannade kontroller och man fick registrera sin tid själv genom att checka in och ta selfie vid start, mål samt några bestämda platser runt banan.

Men nog om formalian. Hur var det då?! Jag måste börja med att säga att förutsättningarna för årets 20-milare inte var lika bra som förra årets. Då hade jag tränat på bra och cyklat över 100 mil innan, dock rätt lugnt och inte i racertempo som det visade sig att det blev då. Resultat: helt slutkörd. I år hade jag cyklat 37 mil innan och innan dess varit sjuk i sex veckor. Inte bästa uppladdningen men jag planerade att ta det lugnt och fika mig runt Västerbotten i vädret som var en minusgrad på morgonen och sen 7 grader som varmast och molnigt under dagen.

Starten var mellan 7 och 8 på fredagsmorgonen den 1a maj. Strax efter 7 var jag på plats i Broparken och checkade in, tog en selfie och höll precis på att reda ut trasslet med hörlurarna när en man med cykelklubbkläder kom fram och frågade om jag hade nån att köra med. ”Nej, jag har anmält mig själv”. Han frågade om vi skulle cykla tillsammans och dessutom leta upp en tredje person så att vi skulle bli en liten klunga. Han såg snabb ut så jag sa att jag hade tänkt ta det lugnt. ”Jag med”. Jag var tveksam till att hans ”lugnt” var samma som mitt ”lugnt”. Men okej då, vi kan köra tillsammans.

Start i Broparken, några andra tappra cyklister gör sig redo för 20 mil.

Vi hittade inte nån tredje person där i starten så vi rullade iväg. Det gick rätt bra trots att tempot var högre än jag hade tänkt mig. Vi turades om att dra och cyklade bredvid varandra emellanåt och pratade. Efter ca 4 mil kom vi till en korsning där vi kollade kartan och passade på att fylla på med energi. Då kom en man i orange jacka och cyklade förbi. Vi kom ifatt honom en bit bort där tågbommarna var nere och han stod och väntade. Han körde själv, vi frågade om han ville cykla med oss och så var vi tre.

Tempot drogs upp, jag hjälpte till att dra trots att jag fick slita rätt hårt bara för att hänga med när jag inte låg längst fram och tog vind. Jag kollade på pulsklockan och bestämde mig för att lämna klungan i Vindeln då vi skulle stanna för lunch och då var lite drygt halvvägs.

I Vindeln hittade vi vårt incheckningsställe som var en snabbmatsgrill men tyvärr stängd. Så vi rullade vidare till ett annat snabbmatsställe som var öppet och åt lunch. Jag försökte snacka mig ur tillsammanskörningen. Det gick inge vidare. ”Neeej, vi lämnar inte dig, det är så jobbigt att cykla själv”. Jobbigt för mig att cykla själv alltså. Gulligt. ”Vi drar ner tempot i uppförsbackarna och du behöver ju inte dra nåt”. Ok, med mat i magen tänkte jag att jag kan väl hänga på några mil till innan jag lämnar dem.

Incheckning och selfies i Vindeln, lite drygt halvvägs.

Innan vi lämnade Vindeln köpte vi sötsaker i mataffären. Till nästa kontroll som var i Botsmark var det tre mil och det gick snabbt och bra dit, tog ungefär en timme. Vi stannade en kort stund och tryckte i oss energi, checkade in och log mot kameran innan vi rullade vidare.

Botsmark.

Efter Botsmark visste jag att det skulle vara lätt nerför hela vägen till Umeå. Det var helt ljuvligt att ligga där bak, väldigt nära ett bakhjul och få mycket draghjälp framåt. Ju högre hastighet desto mer vinner man på att ligga bakom någon på cykel. Man kan spara upp till 40 % energi på att göra så. Det säger något om nivåskillnaden mellan mig och de två herrarna jag körde med. Han som ler lika brett som jag på bilden från Botsmark hade cyklat varannan dag hela vintern och hade veteran-SM som träningsmål. Jag tänkte att fikacykling blir bra i år. Så ja, jag fick slita för att hålla mig fast där bak.

När vi rullade in i Bodbyn, som var nästa kontroll efter Botsmark, hade vi mindre än 3 mil kvar till mål. Det kändes riktigt bra. Jag var ordentligt trött i benen, men tyckte ändå att det hade gått bättre efter lunch än före. Kanske hade det att göra med att jag låg där bak i lä i lätt medlut bakom två starka cyklister. Jag såg till att göra mitt jobb med energin och tuggade på kalla chokladbitar och drack päronjuice som jag hade fyllt min ena vattenflaska med i Vindeln.

Bodbyn, mindre än 3 mil till mål!

Sista biten var härlig, mest för att jag var nöjd med att snart ha cyklat 20 mil snabbare än vad jag tänkt. Det var också skönt att tänka på att benplågeriet snart skulle vara över. De sista kilometrarna var cykelväg och vi drog ner lite på tempot. Det var perfekt för mig för jag hade absolut ingen spurt i kroppen någonstans.

Så gick vi i mål. Oj oj OJ vad skönt det var. Jag hade sparat en chokladbit som jag åt medan jag checkade in i mål och tog en selfie. Så himla nöjd! Tack för sällskapet Joachim och Mattias! Starkt cyklat och tack för att jag fick hänga med hela vägen även om jag inte bidrog med draghjälp de sista 15 milen. Hoppas ni hade ett skönt långt lugnt pass. Jag fick mig en rejäl genomkörare! 9:45 timmar tog det inklusive pauser. 8:07 timmars rulltid och 24,8 km/h i snitt.

Mål i Broparken med sista chokladbiten i munnen.

Kul lopp som vanligt med trevligt sällskap med andra cyklister. Väldigt trött i kroppen men riktigt nöjd att jag klarade det trots lite väl få kilometer i benen innan. Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta mig an någon av de andra delarna i serien. Vi pratade om den som var 400 km. Det skulle betyda att vi skulle ta ett varv till när vi kommit i mål, sen vara klara mitt i natten. Inte så sugen på den. 30 mil går ju att köra på en dag. 40 känns jobbigt. 60 mil borde man ju kunna ta på två dagar. För i det loppet ingår det övernattning. Jag får se vad min kropp säger.

Hörs! Hej.

Ny cykelutmaning på gång

Imorse, ja redan innan jobbet, började jag fundera på hur långt jag skulle cykla till helgen och såg att det där lokala cykelloppet Västerbottenbrevet skulle gå redan 1a maj. I år under lite speciella förhållanden med färre deltagare utspridda att köra loppet en valfri av fyra dagar och obemannade depåer. Det var ju riktigt kul och trevligt förra året, men jag var rejält trött i benen efteråt. Jag var i bättre form och hade cyklat mer inför 200 km cykling förra året än nu, men det känns ändå som en kul utmaning att om typ 10 dagar cykla 20 mil på en dag. Sagt och gjort. Jag anmälde mig till loppet och bestämde mig för att jag behöver minst en 12-milarunda i helgen plus några fler turer innan loppet nästa fredag. Måste hinna vila också. Uppladdning med 6 veckor utan träning pga krasslig men nu frisk sen en vecka är inte optimalt. Jag tänker att jag nog kommer cykla det mesta av sträckan själv, så jag kommer bulla upp med snacks och ljudböcker och njuta mig igenom 200 km runt Umeå dagen den första dagen i maj. Det här ser jag fram emot! /Johanna

Vårens projekt har börjat!

Idag är det känsla av julafton. Jag har fått hem en hel kartong med cykeldelar och jag är sååå lycklig! Men jag tar det från början.

I somras blev min trojänare, en svart hybridcykel av märket Ideal anno 2014 stulen från IKEAs parkering nån gång under min första semestervecka. Jag vet, oansvarigt av mig att inte låsa fast den i något (bara ramlås) och sen lämna den där så länge. Jag hade i och för sig sagt till Alex tidigare att jag inte skulle bli ledsen om den blev stulen, för jag var sugen på att uppdatera mig på touringcykel-fronten.

Karma kom och segrade och cykeln var borta. Jag blev lite arg och irriterad över att man inte kan få ha sina grejer i fred. Men polisanmälde stölden och fick senare lite pengar tillbaka från försäkringen. Sen var projektet igång. Att hitta en ny cykel. Jag lade att stort antal timmar på att jämföra olika sorters cyklar med olika material, växlar, färger, geometrier och gud vet allt. Tillslut hade jag landat i ett cykelmärke och en av deras modeller.

En enda återförsäljare i Sverige av detta amerikanska cykelmärke. De svarade segt på mail, kanske inte hade den modellen i min storlek, lovade att återkomma. Jag pratade med cykelhandlare om antal växlar, lärde mig hur man räknar ut hur låg och hög växel man får med olika storlekar på kugghjulen och kassetten givet cykelns hjulstorlek. Jag inser att cykeln jag bestämt mig för har för hög lägsta växel. Inser också att det inte är lönt att byta hela växelsystemet, bättre att hitta en cykel med rätt växelsystem.

Jag är tillbaka på ruta ett, nu med lite snävare kriterier. Jag går från att vilja ha en cykel i aluminium till att vilja ha en stålcykel. Bestämmer mig för samma amerikanska cykelmärke med en enda svensk återförsäljare och kollar om de har den här touringcykeln i min storlek i önskad färg. Han återkommer inte. Jag ringer, han säger att han ska kolla upp det och återkomma. Sen hör jag inget mer. Mitt tålamod börjar sina.

För exakt en månad sedan ser jag på Instagram att en tjej jag följer, @julia.onbike.olah säljer en sprillans ny cykelram. Min färg, min storlek och i rätt material. Jag skriver till henne och frågar lite. Jo den finns kvar. Två dagar senare bestämde jag mig. Jag köper ramen och bygger en egen cykel.

När jag väl hade bestämt mig kändes det som ett så himla roligt projekt att ha i vår! Jag började kolla på klipp på Youtube och jag tycker inte att det ser så svårt ut. Säger jag nu innan jag börjat bygga. Det som var svårt var att välja alla delar så att de passar ihop. Det finns inga standarder på cykeldelar, så så fort jag fick hem ramen började jag mäta och läsa på. Under en dag satt jag och kollade på cykeldelar, sen beställde jag rubbet.

Eller ja, jag glömde sadelstolpe. Och vajrar och höljen till broms och växlar som ville jag köpa av en lokal cykelhandlare för att få rätt. Sen är jag helt övertygad om att jag saknar delar jag inte vet att jag saknar ännu.

Idag kom leveransen av alla beställda cykeldelar i en stor kartong. Hjulen kommer senare för det var lite leveranstid på dem. Oj oj oj vad kul det var att packa upp alla delar som jag valt ut och ville ha. Jag hade ändå en ganska tydlig bild av vilka komponenter jag ville ha. Tiodelat med tre kuggar fram så att min hear och blir ca 20, mekaniska skivbromsar, butterfly-styre, Brooks-sadel, däck från Schwalbe med punkteringsskydd osv.

Nu är det bara att börja bygga! Jag håller bloggen uppdaterad om detta!

/Johanna

Slutet på Festive 500 och 2019

Igår vid lunchtid fullföljde jag utmaningen Rapha Festive 500, som alltså innebar att man skulle cykla 500 km mellan julafton och nyårsafton (åtta dagar). Jag cyklade totalt 502,8 km och det tog mig 32,8 timmar. Med en genomsnittshastighet på 15,5 km/h så utförde jag nog detta bland de långsammaste. Men de flesta som deltog i utmaningen hade nog inte snö och is heller. Det är ju trots allt en internationell utmaning.

Innan jag sammanfattar hela upplevelsen så kommer här lite mer detaljer kring de två sista dagarna:

Dag 7

Jag hade sett på vädret att det skulle bli plusgrader och sol, så jag bestämde mig för att köra en ordentlig långrunda. I och med detta skulle jag inte behöva vara ute i massor av timmar på nyårsafton och sen bli trött lite för tidigt.

Jag valde att köra Vännäsrundan, som jag kört sommartid flera gånger, för jag hade för mig att den var ungefär 8 mil, vilket skulle bli rätt lagom. Jag tog lite sovmorgon och kom ut lagom till solen, vilket var härligt! Det var isigt och halt på vägarna som vanligt och lite motvind, men det gick fint.

Framme i Vännäs kändes det som att energipåfyllning skulle vara en bra idé, så jag gick in på en av mataffärerna och köpte från salladsbaren. När jag tagit ett steg utanför affären insåg jag att jag direkt skulle börja frysa om jag åt utomhus, så jag stod i entrén vid pantmaskinen och slevade i mig lunchen. Sen bytte jag handskar till ett par torra och cyklade vidare. Det var en riktigt fin runda i behaglig temperatur som tillslut blev 8,2 mil och jag var riktigt nöjd!

Dag 8

Sista dagen och jag gav mig iväg vid 8.30 med siktet inställt på att cykla 46 km som jag hade kvar. Jag valde en av mina sommarrundor som jag tror många kallar Bussjörundan. Tog en liten avstickare ner till Norrmjöle havsbad och tittade och lyssnade på de små vågorna och bara stannade och njöt av att jag skulle klara utmaningen. Ville kanske inte riktigt att den skulle vara över. Men såg ändå fram emot att gå i mål.

Trots avstickaren var jag tvungen att ta en liten extra loop precis i slutet för att få de sista kilometrarna, som sen blev lite längre än nödvändigt. Jag rullade in hemma efter 48 km och en tre timmar lång runda. Väldigt nöjd och glad! Sen blev det målfoto, dusch och lunch. Resten av dagen var lugn innan vi firade in det nya året med vänner. Ett mycket bra avslut på 2019!

Sammanfattning

Utmaningen Rapha Festive 500 har gått riktigt bra måste jag säga. Kroppen har känts bra, förutom lite ont i ett knä från dag 5 som jag behandlat med värme och Voltarén. Annars har jag inte känt mig sliten alls egentligen. Men jag har ju inte cyklat så fort heller.

Jag har både frusit och svettats. Tigerbalsam på tårna var det som räddade upp de kallaste dagarna. Kylan har annars varit ett mindre problem än jag föreställde mig. Det går att cykla bekvämt på vintern också. Tricket för mig har varit att inte stanna för länge, utan vara i rörelse så mycket som möjligt. Att ha med sig torra vantar att byta till mitt i passet var ett vinnande koncept!

Jag är verkligen glad att jag hade några långpass i kroppen innan, mest för att jag lärt mig hur jag ska klä mig i olika temperaturer, men också för att räkna ut vad jag behövde ha med mig och inte, både vad gäller mat, vätska och kläder.

Jag känner att jag haft väldigt tur med vädret. Jag har cyklat i underkylt regn två gånger, vilket inte alls var något problem. Snö en gång, det var lite trögt och slirigt. Ett pass var det lite motvind, annars har jag haft vindstilla och sid- eller medvind. Halt har det varit exakt varje dag, men det har gått bra. Jag har klarat mig från väldigt låga temperaturer och snöstorm i alla fall!

Den här utmaningen har varit precis vad jag behövde i form av mental återhämtning, lagom äventyr och egentid. Jag har lyssnat på bok eller pod kanske hälften av tiden, resten har jag bara suttit och filosoferat. Det har varit riktigt skönt att bege sig ut själv i mörkret och bara trampat på och tid att tänka och varva ner. Jag har känt mig så nöjd och lugn i hela kroppen efter varje pass.

Jag kan absolut tänka mig att göra den här utmaningen igen! Jag har verkligen njutit hela vägen och myst mig igenom mörkret och vinterlandskapet. Det jag tar med mig till nästa gång är att jag behöver ha tid, jag tror det blir lite utmattande att jobba 8 timmar och cykla 4 timmar flera dagar i rad, det skulle kännas lite stressigt. I år har det varit lyxigt att kunna vara ledig så mycket.

Cykelstatistik från 2019

Innan jag avslutar tänkte jag bara dela med mig av lite cykelrelaterad statistik jag tankat ner från min pulsklocka.

Sträcka landsväg 2007 km
Sträcka MTB 1015 km
Cykelpass ute 55 st
Cykelpass inne 11 st
Tid cykling ute 161 timmar
Tid cykling inne 16 timmar

Detta inkluderar inte all transportcykling till och från jobbet, gymmet, kompisar och mataffären. Det ska bli spännande att jämföra detta med statistik från 2020 om ett år!

Jag önskar er alla ett riktigt fint 2020 och önskar er och mig mycket cykling och äventyr! Tack för att ni läser bloggen!

/Johanna

Festive 500 fortsätter

Nu har jag cyklat sex av åtta dagar av Festive 500 och har lyckats samla ihop 372 km. Bara två dagar och 128 km kvar! Jag har hittills haft riktigt fina cykelturer som jag verkligen njutit av och jag ser fram emot de två sista dagarna och kommer njuta av dem med.

Såklart är allt inte rosaskimrande. Jag har frusit om tårna, cyklat i underkylt regn, i snö, väggat en gång och flera gånger trott att jag har haft punktering för att det gått så trögt och långsamt. Bottenrekordet får låg snitthastighet var 13,7 km/h. Det går inte fort men det går framåt. En liten sammanfattning av dag 4-6:

Dag 4

Väderprognosen för denna dag sa temperaturer ner mot -10 grader. Jag bestämde mig för att dela upp dagen på två pass för att komma in och värma mig och äta emellan, samt torka kläder. Första vändan blev 40 km fram och tillbaka längs en väldigt vacker men kuperad väg. Trots att det bara var -6 grader var jag lite orolig för tårna, men de räddades av ett av årets bästa tips: smörja in tårna med tigerbalsam för att inte frysa. Genialt! Tack Jonas för tipset!

Jag var hemma några timmar och åt, pluggade och umgicks med familjen innan det var dags för runda nummer två. Jag hade egentligen tänkt köra fram och tillbaka på samma sträcka som jag cyklade på julafton. Men i en korsning bestämde jag mig för att ta höger istället för vänster som omväxling. Det slutade med att jag körde genom stan plus en liten extra omväg hem för att få ihop tre mil. 70 km totalt denna dag och jag var riktigt nöjd. Och varm om tårna.

Dag 5

Den femte dagen testade jag en ny sträcka söderut som jag aldrig cyklat tidigare. Den gick nära havet så jag tänkte att den inte skulle vara så kuperad. Den var helt ok platt för att vara i Höga Kusten. Den vägen kommer jag köra igen till våren eller sommaren! Det var rätt svårt att klä sig för denna cykeltur, för det var -14 grader på morgonen, men prognosen sa att det skulle bli varmare ganska snabbt. Det slutade med att jag var bra klädd den första timmen, sen blev det riktigt varmt och svettigt. Men hellre det än att frysa.

Vägen var som sagt väldigt vacker (såg jag på tillbakavägen eftersom det var mörkt på väg ut). När jag vänt tillbaka mot stan igen började solen gå upp och himlen blev först rosa, sen brinnande röd. Det var riktigt häftigt! Första dagen med ganska klart väder kunde jag konstatera.

Dag 6

Idag var det dags att åka hem till Umeå igen, men eftersom tåget inte gick förrän 11.09 hann jag med 42 km cykling på morgonen i underkylt regn och lägsta noterade hastigheten hittills. 13,7 km/h är verkligen inget att skryta om. Men jag klarade mig utan att halka omkull och jag blev utstirrad av en ko.

Väl tillbaka i Umeå blev jag hämtad av Alex från tåget. Vi åt lunch och sen hängde han med på dagens andra runda. Det gjorde mig så himla glad och det var riktigt kul att cykla tillsammans igen! Det är en viss skillnad i snöröjning av cykelbanor och antal höjdmeter på cykelrundorna i Umeå och Övik. Väl underhållna cykelbanor och platt terräng gjorde att förmiddagens långsamma runda vägdes upp av utmaningens hittills snabbaste. Snitthastighet på 16,8 km/h! Det är heller inget att skryta om, men ändå.

Imorgon tänkte jag ta en tur till Vännäs. Om jag inte minns fel så blir det ca 80 km. Sen är det bara finalen på nyårsafton kvar! Vi hörs efter målgång igen.

/Johanna

Translate »