Hur kan det vara så mycket mer än att packa som behöver fixas med inför en cykeltur? Och varför har jag inte gjort mer tidigare? Min plan var att jag skulle ta det lugnt de här dagarna mellan veckan i Hemavan med syskonen och min cykeltur. Det är såklart kul att fixa inför en cykeltur, men att planera sina lediga dagar utifrån en checklista som imorgon bara behöver bestå av överkryssade saker var kanske inte vad jag hade tänkt.
Nåja, här är vi nu, mitt i allt fixande för att kryssa ännu en punkt på listan – att blogga ett inlägg innan min tur startar imorgon. Men innan fixet fortsätter vill jag bara säga några ord om föregående vecka i Hemavan med Anton och Amanda.
Jag gillar verkligen att åka iväg det första jag gör på semestern. Att byta miljö gör att jag kommer in i semesterlunken mycket snabbare. Så i torsdags blev det först lite klättring i Umeå med Anton innan Amanda plockades upp på flygplatsen på fredag morgon och vi styrde mot Övik. Där träffade vi och kramade om våra föräldrar som nu äntligen är vaccinerade med två sprutor. Lycka! Efter väldigt efterlängtat familjehäng åkte vi mot fjällen på lördagen.
Sen gick veckan i äventyrens tecken. Vi vandrade, paddlade, cyklade MTB och vandrade lite till. Vi hann också med massor av bad, loppis, god mat, sällskapsspel och avkoppling från våra konsultroller vi alla tre jobbar som. En väldigt avslappnande och rolig vecka med mina fina syskon kommer i bilder här!
Tack Anton och Amanda för en riktigt härlig vecka tillsammans!
Tillbaka till det sista fixet innan avfärd mot Göteborg imorgon. Förutom att packa har jag handla lite smågrejer, tex solkräm och gas. Har även klämt in ett besök hos fysioterapeuten för en axel, vaccinerat mig och varit in med bilen på verkstad för felsökning med dator. Jag har även detaljplanerat rutten lite och bokat boenden för vilodagarna. Det blev vila i Vemdalen istället för Sveg, och sen blir det också vila i Karlstad.
Jag har också packat min cykelväska som jag ska packa ner cykeln i inför tågresan hem och skickat ner den till Göteborg med Bussgods. Jag har laddat ner några böcker till min E-bok och ska ladda ner ett gäng sommarprat också, samt ladda ner nästa Harry Potter-bok, har bara 10 timmar kvar av den jag lyssnar på just nu. På 16 cykeldagar kommer jag hinna gå igenom en hel del av både musik, poddar och ljudböcker. Längtar redan!
Det som jag kanske suckar mest över att ha lämnat till sista minut är cykelservice. Jag har fixat lite med den redan, men det återstår en del. Till min fasa upptäckte jag härom dagen att mina nya bromsbelägg som jag köpt på mig för länge sen inte passade, och de som jag har nu är helt slut. Tack och lov hade den lokala cykelbutiken rätt bromsbelägg så dom ska jag gå ner och byta nu, dagen innan avresa. Bra framförhållning där Johanna.
Så, jag har det jag gör även denna sista dag innan cykelstart. Första anhalten blir till föräldrarna i Övik imorgon, liksom förra året. Det blir mysigt. Vi hörs igen när jag har vilodag i Vemdalen!
/Johanna
Idag cyklade jag ut till Obbola och cyklade med min kompis Andrea. Vi körde en runda som heter Lövis, som är en av OIK:s uppmärkta leder som utgår från SCA Arena, där tjejmåndagarna har som utgångspunkt. Det tog typ en timme, och sen tog vi lunch innan det var dags för mig att cykla hemåt igen. Väl hemma stod det nästan 3 timmar cykling på pulsklockan. Efter dusch och mat somnade jag på balkongen. 3 timmar cykling var jag tydligen lite ovan med.
Kort sagt har han varit en viktig förebild för mig när jag växte upp och är det fortfarande.
Jag tänkte när jag började cykla MTB att pappa nog skulle tycka det var kul också. Så jag tror jag föreslog redan då att han skulle prova och låna min cykel. Men det blev aldrig av. När jag köpte en ny MTB hade jag ju två cyklar och jag tog upp det igen. Och nu äntligen, en solig dag i september blev det av.
Jag föreslog att vi skulle börja med en slinga som börjar vid huset och är ca 4 km lång och går runt ett elljusspår. Efter lite fram och tillbaka på gräsmattan med några tekniktips lämnade vi tomten. I andra nedförsbacken var det rejält lerigt och jag hoppade av och puttade cykeln upp. Pappa testade att cykla upp, det gick nästan, men han tappade fart när det blev för slirigt och tippade rakt ner i leran. Som tur var var det mjukt så det gick bra.
Vi fortsatte och träffade på deras grannar som var ute och gick med hundarna. De var rätt förvånade över att träffa på pappa på cykel i skogen! När vi cyklat ett varv var pappa sugen på mer cykling, det här var bara uppvärmningen lät det som i hans entusiastiska ton. Mitt förslag: ”Ok, ska vi dra till Skyttis och kolla de nya stigarna där? Vi kan ta vår bil med cyklarna på taket.” ”Nej, vi kan väl cykla dit?” Såklart. Vi satte av förbi fotbollsplanerna och pappa rullade ifrån mig nerför backen medan jag ringde mamma och sa att vi är ute ett tag till.
På Skyttis började vi med milspåret som jag cyklat förut en gång och som pappa åkt hundratals gånger på skidor. Vi cyklade backe upp ovh backe ner, förbi fin utsiktplats och runt i skogen. Vi hittade de nya cykeskyltarna och såg att slingan vi cyklade på var grön, så vi testade en blå. Vi konstaterade att det var ungefär samma svårighetsgrad som slingan vi börjat dagen med och det var inga problem. Sen testade vi en röd slinga också som var lite stenigare. Rolig men trixig! Sen var det dags att cykla hemåt efter mer än 2,5 timmars cykling.
Jag var så imponerad av pappa hur duktig han var på att cykla stig och hur modig han var som provade på det och utmanade sig över väldigt steniga och rotiga bitar av stigen. Jag var inte alls så modig när jag började cykla stig. Jag var väldigt försiktig och är det bitvis fortfarande. Så inspirerande att cykla med pappa som också tyckte det var väldigt roligt!
Det här var en av mina bästa cykeldagar i år. Utan tvekan! Tack pappa för en fin dag tillsammans på cyklarna och inte minst för all friluftsinspiration genom livet!
Nu vill jag behålla min gamla cykel lite till så att vi kan cykla tillsammans i vår igen!
/Johanna
