För tre månader sen satt Alex och jag på restaurang och åt min födelsedagsmiddag och pratade om hur vi skulle fira att vi har varit ihop i 11 år. Det blev inget firande mitt i pandemin när det var 10 år, så vi tänkte att det vore fint att göra nåt speciellt i år. Spa och bo på hotell kändes inte som vi. Men vad är vi då? Nån cykling kanske? Åka till Järvsö och cykla downhill? Ja! Och nu är vi här, i den där firarhelgen i Järvsö!
Vi åkte ner redan torsdag eftermiddag, eftersom både Alex och jag var ledig på fredagen, och checkad in på vårt lilla, men väldigt fina Air BnB ganska sent. Sen på fredagen bar det iväg mot backen för att hämta ut våra hyrcyklar för två dagar, och alla skydd. Jag har inte cyklat MTB mer än två gånger i år pga otajming med ytterligare en service på cykeln. Så jag kände mig lite ringrostig på stig.
Vi började rulla den gröna Monica, och gick sen raskt vidare med blåa Barbro, som var en favorit när vi var här sist för två år sedan. Körde även några andra blå och nån röd bit av en led. SÅ himla kul och härligt! Stenarna krympte och hoppen blev roligare. Det var heller ingen liftkö och det var jättefint väder! Det hade regnat dagen innan så underlaget var perfekt. Bara några vattenpölar, men jag tog dom alla som Super Mario tar stjärnor, och benen och skorna såg ut därefter…
Dagen gick och det började kännas rejält i händer, armar och ben. Så efter några timmars åkning gjorde vi kväll, innan vi blev allt för trötta. Jag ville bada så vi svängde förbi så jag kunde doppa mig i Ljusnan. Helt slut från dagens utförscykling gjorde vi inte många knop när vi kommit tillbaka hem.
Dag två gjorde vi sällskap med Isak och Kaj de första åken. Efter en klädbytarpaus delade vi upp oss och Alex och jag körde på. Det blev flera varv Barbro igen, och denna gång liiiite mer air time för mig. En summa på kanske några sekunder efter den 3 km långa slingan. Inte mycket, men ändå mycket mer än vanligt för mig. Vi vågade oss även på den röda leden En tuff brud, efter att Alex övertygat mig om att vi tar det lugnt och testar. Ok, den var kul, men jag ville klara den bättre. Så vi körde igen!
Händerna, armarna och benen gjorde sig påminda och vi höll nästan ut till stängning denna dag. Lite mer liftkö gjorde att man fick lite mer paus mellan åken än på fredagen. När vi hade åkt ”näst sista åket” var ni nöjda för dagen. På kvällen blev det gemensam grillning på en jättemysig strand tills det var dags att åka hem och lägga sig.
Söndag och dag tre i Järvsö. Efter rejäl sovmorgon med snooze så var det dags för brunch. Dagens plan var att cykla stig med våra MTB:s. Vi förstod redan innan att tre dagar downhill skulle bli för mycket för oss just nu. Så vi kollade runt lite efter stigar på nätet och hittade nåt som lät trevligt i Ljusdal, 20 min bort. Vi svängde in med bilen vid en skidstadion med uppmärkta cykelleder. Vi valde att börja med den röda på 7,75 km.
Oj vilken fin cykling det var då! Flowigt, lagom stenigt, uppför och utför, naturliga stigar, fin utsikt, mysig skog och allt för oss själva! Inga andra cyklister att se upp för i korsningar eller kolla bakåt efter snabbisar som vill köra före en efter en paus. Nej. Det var bara vi och Hälsinglands fågelkvitter. Helt underbart! Efter att ha tagit oss runt denna väldigt vackra och roliga slinga i makligt tempo på dryga timmen kände vi oss väldigt nöjda. Nästan.
Alex ville svänga förbi pumptracken i Järvsö också, men jag kastade in handduken. Så vi åkte förbi där, Alex tog några varv, och var sen nöjd. Ni som inte provat en pumptrack – gör det! Det är roligt och jobbigt!
Nu väntar bara dusch för mig, efter att jag gjort färdigt detta blogginlägg, sen ska vi äta på restaurang ikväll, för att runda av denna fina Järvsösemester. För så har det verkligen känts – som semester! Jag jobbar tre veckor till innan jag går på ledighet. Och då blir det mer av slappande och cyklande.
Tack Alex, Hälsingland, och Järvsö före en superfin och riktigt rolig helg!
Nu är vardagen kommen efter en lång och händelserik sommarledighet. Min sista semestervecka var Alex och jag i Jämtland och vandrade, fiskade och cyklade downhill i Åre.
Jag har kört downhill i Åre två gånger förut, senast en helg förra året i september på stängningshelgen, då var det tre grader och regn och snöblandat på toppen. Väderprognosen för årets downhillsemester i Åre såg inte lovande ut. Det skulle regna, och speciellt efter lunch såg det dystert ut i väderprognosen. Vi var lite tveksamma men tänkte att med regnkläder och med tre ombyten handskar var skulle det nog gå bra. Det skulle i alla fall inte snöa.
Så på morgonen kliver vi upp, det småregnar lite, och vi åker iväg in mot Åre och hämtar ut våra hyrcyklar och liftkort. Det slutar regna, men det blåser och himlen är grå. Det känns som om regnet hänger i luften.
Vi tar liften upp och förra årets favoritstigar ner. Flera gånger. Vi kör en blå flowig led som är ny för i år. Vi åker en annan lift som är lite bökig att få på cykeln på, men efter hjälp och instruktioner av de som jobbar i liften får vi in tekniken efter några åk. Den liften tar oss upp lite högre och till nya röda leder, både flowiga och brötiga.
Mot slutet av dagen, när det fortfarande inte regnar, har vi kommit in i åkningen och vågar släppa på mer och jag testar att hoppa lite. Det kanske inte är mycket, men jag hör att hjulen lättar från marken i kanske en sekund. Det är framsteg för mig.
Downhill är så himla roligt och som terapi för mig. Vad jag menar med det är att jag blir en bättre stigcyklist genom att cykla på ett annat sätt, med en annan cykel. Jag blir mer trygg med fart, hopp, stenar och branta backar. Jag blir inte bara bättre på downhillcykeln, utan också på min MTB hemma.
Att cykla downhill kanske ser farligt och skrämmande ut, något som bara grabbar i åldern 20-35 år håller på med. Det är i alla fall det man kan tro när man kommer till en anläggning för downhill. Det är tyvärr få tjejer och åldersspannet är ganska smalt. MEN. Jag kan verkligen rekommendera att prova cykla downhill.
Är man lite van med att cykla stig kommer det inte vara några problem. Jag tycker också man kan jämföra med alpin liftburen skidåkning. Man kan åka jättefort och hoppa högt om man vill, men man kan också cruisa sig ner på snällare leder.
Nu har jag tre cyklar, men den dagen det är dags för en till blir det nog en som är mer anpassad för att köra utförs med.
1434 km och 18 dagar senare och jag har kommit fram till Göteborg! Det känns helt fantastiskt att ha tagit mig hit på cykel från Umeå. Men denna sista etapp har inte varit en solskenshistoria.
Redan på min vilodag i Karlstad blev det väderomslag och det regnade delar av dagen. Dagen efter, när jag skulle cykla mot Åmål regnade det under morgonen. Det kom nån enstaka skur under dagen som inte var så kraftig men det gick bra och det var så pass varmt att jag inte frös.
Väderprognosen visade på åskoväder under kvällen och regn på natten, så jag valde att bo i en campingstuga den natten.
Dagen efter åt jag hotellfrukost med vänner som tidigare bodde i Umeå som nu var i krokarna. Det var himla mysigt och väldigt roligt att träffa deras dotter Siri, 7 månader, för första gången. Tack Filip, Helena och Siri för en jättebra start på dagen, det var så fint att träffas!
Färden gick vidare i Dalsland som jag hört så mycket fint om. De mindre vägarna var otroligt vackra och mysiga! Jag träffade på ett gäng tyskar som jag hängde med ett tag på Dalslandsleden. Den var lite krokig och gick åt fel håll enligt min plan så jag kom inte så långt ut mot kusten som jag hade tänkt den dagen, men jag hittade en jättefin badplats att tälta vid!
Det hade regnat från och till hela dagen och det var varmt i luften, så på morgonen efter var precis allt fuktigt. Men jag packade ihop och trampade iväg. Ganska snart började det regna och det höll i sig i ca två timmar. När jag kom fram till en mataffär var jag trött och frusen.
Någonting kändes inte riktigt bra i kroppen. Jag kände mig lite öm och som om jag hade mindre kraft i benen. Jag gick på toa, tog på mig mer kläder och trampade vidare. Jag tänkte att jag ju ätit en ganska klen frukost och sen blivit kall på cykeln och suttit och spänt mig. Jag åt lite ölkorv och körde på.
När jag kom till Tanumshede hade jag cyklat 50 km som tagit mig tre timmar varav de två första i regn. Den sista timmen hade jag tänkt på vilken mat jag skulle beställa där. In på första bästa pizzeria och beställa en kebabsallad och Cola zero. När jag satt mig vid mitt bord kollade jag bara rakt fram med huvudet i händerna. Jag var så slut.
Jag bytte till torra sockar och åt maten. Min matlust var inte så bra som jag trodde den skulle vara, men det var skönt att sitta och få i sig nånting med torra sockar på fötterna. Jag såg att jag hade 48 km kvar att cykla den dagen. Jag hade nämligen bokat en campingstuga i Hunnebostrand. Jag ville komma in och torka, för det skulle regna ännu mer på kvällen och natten.
När jag återfått värmen och lite energi tog jag på mig mina genomblöta cykelskor, handlade mat och cyklade sen iväg. Även fast jag var så trött valde jag den lite längre och vackrare vägen. Den var otroligt trafikerad. Ibland kändes det som om jag kollade mer i backspegeln än framåt. Jag kände mig inte helt pigg så jag ville bara komma fram och körde på med lite av ett tunnelseende, men tog ändå några bilder.
Tillslut såg jag skylten som sa att det bara var 800 m kvar till min camping. Sån otrolig lättnad och så skönt att veta att en av stugorna var min. Jag firade med en lakritspinne att jag kommit fram, och sen började jag hänga upp all min packning i stugan, samtidigt som det började droppa ute. Nån timme senare öppnade sig himlen och det fullkomligt öste ner. Jag sov riktigt gott och torrt den natten.
Dagen efter blev jag medveten om hur mycket det hade regnat med tanke på hur det såg ut runt omkring. Jag mådde bättre denna näst sista dag av cykelturen och det var solsken. Men jag hade funderat mycket på hur jag skulle göra med tanke på mitt mående dagen innan. Jag borde verkligen testa mig mot Covid19.
Även om jag vaccinerat mig med första sprutan för mer än två veckor sedan hade jag ändå haft sjukdomssymptom. Jag googlade och undersökte mina alternativ. Jag bestämde mig för att cykla kortast möjliga rutt till Göteborg och försöka testa mig längs vägen. Första bästa större samhälle var Lysekil så jag styrde ditåt.
När jag kom till sjukhuset hade bilen med dagens och veckans sista prover gått tre timmar tidigare och han kunde inte hjälpa mig vidare. Det var fredag och de öppnade igen på måndag. Hejdå. Jag ringde en vårdcentral men de hade inga tider för snabbtester kvar före helgen. Apoteket hade slut på självtester.
Dagen hade fått ett annat fokus än vackra vägar och lunch på solvarma klippor. Jag åt min lunch på en gräsmatta utanför en matbutik och cyklade vidare. Jag kunde inte göra nåt mer den dagen för att få testa mig.
Jag hade kollat ut en badplats i Svanvik där jag tänkt tälta. Sen jag insett att jag borde testa mig ville jag helst inte vara på en camping bland folk, även om jag nu mådde bra. Jag åkte en färja, vilket kändes exotiskt och något jag velat göra mer av vid kusten, men var glad att jag fick åka en i alla fall. Efter en del motvind men inget regn kom jag till Svanvik.
Jag möttes av en skylt om naturreservat intill badplatsen. Typiskt, då får man ju inte tälta där. Dålig research av mig. Jag cyklade tillbaka en bit och såg en byggnad som såg ut som en bygdegård. Det fanns ett telefonnummer på väggen som jag ringde. Jag presenterade mig, berättade att jag cyklade från Umeå till Göteborg och undrade om jag fick tälta där min sista natt. Nja, det var lite tveksamt, men fick numret till en annan kvinna jag skulle fråga.
Denna kvinna hette Linda och sa att jag kunde tälta i hennes trädgård, hon bodde bara en bit bort. Hon mötte mig utanför huset och välkomnade mig. Jag berättade om min situation för henne, att jag känt mig krasslig dagen innan och att jag behövde testa mig och inte lyckats med det i Lysekil. Sa också att jag inte behöver gå in utan att jag bara kan tälta på gräsmattan. Hon tyckte det kändes helt lugnt och sa att jag fick låna dusch och toalett också och gav mig en nyckel.
Jag satte upp tältet i trädgården och kände mig så tacksam över att det löst sig så bra med tältplats. Linda kom ut och frågade om jag ville ha middag också, så himla snällt! Jag tackade ja till det. Vi satt och pratade om allt möjligt i nån timme medan jag åt världens godaste flygande Jakob hos en av cykelturens otroligt generösa och snälla människor.
Jag frågade Linda om hon trodde att Stenungsund hade apotek där de sålde självtester. Jo, men hon kunde köra mig till närmsta apotek morgonen därpå så att jag kunde köpa ett test och testa mig innan jag cyklade iväg. Alltså, snällt är inte ett tillräckligt ord för denna handling!
Efter en skön sista natts sömn i tältet vaknade jag till regn som snart upphörde. Jag gjorde mig i ordning och sen åkte vi till apoteket och jag köpte ett test. Tillbaka hem för att topsa näsan och vänta 15 minuter. Testet var negativt och jag hade inte Corona! Sån lättnad. Tack Linda för den otroliga gästfriheten och allt du hjälpte mig med, jag uppskattade det enormt mycket!
Så påbörjade jag cykelturens 18e och sista dag. Från södra Orust, vidare till Tjörn, över den mäktiga Tjörnbron till Stenungsund. När jag passerat stan bestämde jag mig för att det var dags för lunch när jag såg några klippor intill vattnet alldeles nära cykelvägen. Äntligen fick jag min lunch på en klippa vid havet i solen (och vinden) så som jag föreställt mig när jag tänkt på den här resan. Två vindsurfare stod för lunchunderhållningen.
Jag cyklade på och kände att jag var mer avslappnad och närvarande än de två föregående dagarna. Jag njöt verkligen av att cykla nu igen och det var skönt att det mesta var på cykelbanor. Jag vek av från havet och cyklade på vacker landsbygd. Sen kom jag in i Kungälv och då blev det tydligt att storstaden inte var allt för långt bort. Det gick förvånansvärt bra att navigera sig genom Göteborg fram till stadsdelen där min farbror bor.
Och tillslut stod jag där. Utanför hans radhus efter att ha cyklat dit hemifrån Umeå. En overklig men fantastisk känsla.
Och så var den här cykelturen slut. Den var fin och innehöll det mesta. Det bästa har varit möten med människor, de som bjudit in mig, hjälpt mig, peppat mig, tutat och vinkat, bjudit mig på glass och varit nyfikna. Tack alla ni! Både ni jag kände sedan innan, er jag träffade längs vägen och till er som följt resan här på bloggen. Kärlek till er!
Cykelns cirkel har också slutits när jag idag träffade hon jag köpte cykelramen av för 1,5 år sedan. Det var liksom meningen att ramen skulle från henne till mig. Julia ville sälja den till någon som ville ut på cykeläventyr och jag var ute efter en ny äventyrscykel. När jag såg att hon sålde en cykelram i rätt färg, i rätt material, med rätt fästpunkter och rätt storlek bestämde jag mig för att bygga min egna cykel. Så kul att träffa dig Julia och höra om ditt kommande äventyr och allt annat! Tack också för kollen och omvårdnaden av cykeln, jag lovar att ta hand om den väl även framöver!
Nu ska jag ta det lugnt här i Göteborg några dagar och umgås med vänner och familj innan jag tar nattåget hem till Umeå.
Nu har jag cyklat ca 1000 km och tagit mig till Karlstad där jag just nu har vilodag. Vilodag innebär att mest ta det lugnt, att äta, torka och tvätta grejer. Lite sightseeing hinns med också. Jag håller även på att planera vägen framåt, har köpt lite smågrejer och laddar elektronik.
Men nog pratat om vilodagen, de senaste sex cykeldagarna har varit helt fantastiska! Det mest fantastiska har hänt när jag hoppat av cykeln och träffat människor. Vi tar det i kronologisk ordning.
Efter Vemdalen styrde jag mot Dalarna och oj vad vackert det är där! Superfina städer och byar och även småvägarna där emellan.
Jag har hunnit tälta på tre badplatser under den här etappen. Den första var lite norr om Älvdalen. Jag badade, åt middag, läste bok, pratade i telefon och väntade på att badplatsen skulle tömmas. Jag väntade och väntade. Folk gick och folk kom. En man körde in med bil och släp ca kl 21 lastad med en rutschkana. Han började gräva och installera.
Solen gick bakom kullen och det började bli kallt och jag ville sätta upp tältet. Tillslut gick jag fram och pratade med honom och frågade om det var ok om jag tältade en natt där. ”Jajemän, det går jättebra!” Skönt. Jag satte upp tältet, borstade tänderna och precis när jag skulle krypa in kom mannen fram till mig med en lapp. Här är mitt nummer, ring om det blir fylla här ikväll eller om cykeln går sönder. Tack för den jättefina omtanken Steffe! Allt var lugnt och jag sov väldigt bra och ostört.
Jag rullar vidare genom Mora och ner längs södra Siljan. Jag hade kollat ut badplats nummer två och svängde in på en grusväg. Jag hoppade av och ledde cykeln sista biten till badplatsen som såg mycket lovande ut. Jag mötte ett par i medelåldern på väg därifrån och frågade om de bodde i byn och om det var okej om jag tältade en natt där. ”Ja det går bra, om nån har problem med det kan du hänvisa till mig, jag sitter i styrelsen.” Tack! Det kändes bra att ha fått ett ok att vara där. Badet, middagen och sen tältnatten var mycket bra!
Vidare mot Siljansnäs som var supervackert! Jag såg en skylt om en cykelbutik. Jag tänkte att det hade ju kunnat vara kul att kika, och jag kan passa på att pumpa däcken. Tillslut kom jag fram till en lada där en komplett cykelbutik huserade. Jag frågade om jag fick låna en pump med en tryckmätare. ”Jajemän, hur hårt ska du ha?” Sa mannen bakom disken och dök ner till mina däck.
6 bar senare lutade jag cykeln åt sidan och kikade runt. Jag fortsatte småprata med mannen och kollade lite extra på speglarna. Jag unnade mig en ny och mannen i butiken frågade om jag ville ha den monterad på en gång. Ja gärna, den gamla ska bort nu. Jag följde med upp till verkstaden där han dök på min cykel med samma entusiasm som vid däckpumpningen. Jag stod bara bredvid och kollade på och pratade. En ung mekaniker var där och blev imponerad av att jag körde så långt själv. När spegelmonteringen var klar fick jag fylla mina vattenflaskor och blev erbjuden en salttablett av mekanikern. Jag släppte ner en brustablett med tropisk smak i den ena flaskan, pratade lite om sadlar och rullade sen vidare efter säkert en timmes cykelsnack och prima service. Tack ni på Utesport!
Jag fortsatte genom vackra Dalarna. I Leksand åt jag lunch på en restaurang, för jag var tvungen att ladda telefonen. Min powerbank var tömd och nästan mitt telefonbatteri också. Jag behövde det för att navigera till min kollegas stuga i Säl, där jag skulle spendera natten.
Jag cyklade på och kom tillslut fram till stugan och min kollega Alexandra. När jag just börjat fundera på vilken stuga jag skulle svänga upp mot tjoade hon ”heeeeej!!!” och vinkade stort från en altan högst upp i backen. Jag var helt glansig av svett när jag kom fram men välkomnades varmt och hjärtligt ner i soffan och ett glas med dricka. Där var hennes föräldrar och två vänner från studietiden. Lite senare anslöt hennes man och två barn också. De var alla väldigt nyfikna på min cykeltur och allt som hade med den att göra.
Jag hade en så himla trevlig och fin kväll att jag knappt tog några bilder. Tusen hjärte-tack Alexandra med familj och vänner för det mycket varma mottagandet och gästvänligheten i Säl. Ni alla gav mig så mycket energi!
Så återstod två dagar och ca 200 km av etappen. Jag siktade in mig på en tredje badplats ungefär mitt på sträckan och cyklade på, in i Värmland. Vackra och ödsliga småvägar fram till en superfin badplats. Började i vanlig ordning med kvällsdopp. Ett par med deras barn kom med kanot och badade samtidigt som jag. 4,5-åringen var helt oblyg och började socialisera direkt. Det var himla mysigt att småprata med dem alla tre, vilket pågick nästan hela kvällen och sen morgonen efter. Det var så trevligt att jag kom iväg lite senare än jag planerat.
Etappens sjätte och sista dag skulle jag till Karlstad. Det var varmt redan på morgonen när jag klev upp och det stekte på ordentligt. Det blåste lite, då kändes det som att cykla i en hårtork. När luften stod still var det som att ha ansikten mot ett värmeelement, den mörka asfalten. Svetten blandades med solkrämen till en glansig mix på armar och i ansikte som också bestod av salt och vägdamm. Temperaturen var nog över 30 grader.
Jag svängde in på en liten utställning om Bergslagens industrihistoria i Långban för att fylla på vattenflaskorna. En äldre kvinna inne i shopen var nyfiken på min cykling när hon såg mig med den uppknäppta cykelhjälmen och svettmixen drypandes. Medan jag fick flaskorna påfyllda sa hon plötsligt att hon ville bjuda mig på glass ”för jag tycker du är så tuff som cyklar så långt själv!” Jag valde en med apelsinsmak och slukade den medan kvinnan berättade om bygden. Innan hon gick klappade hon mig peppande på axeln. Tack så himla mycket för glassen Birgitta!
Ju närmare Karlstad jag kom desto mer trafik blev det. Jag lyssnade på flera sommarpratare och höll koll på trafiken bakåt med min nya spegel. Den var så mycket bättre än min gamla. Som att ha en riktigt bra backkamera istället för en lös skakig sidospegel.
Just innan mitträcket skulle börja vek jag in på en liten landsväg sista biten in till Karlstad och kryssade mig genom stan, upp till vandrarhemmet. Klockan stannade på 109 km och jag drack typ fyra flaskor vatten under dagen som nog var den varmaste på turen hittills. Jag checkade in och tog en skön svalkande dusch. När jag handlat mat vräkte jag in nästan alla kläder i tvättmaskinen. Med knapp packning så hade jag inget mer över att ha på mig än bikini, väst och vandrarhemets handduk runt höfterna när jag gick ner för att starta tvättmaskinen.
Det blev middag i sängen igen tillsammans med en serie innan lampan släcktes.
Imorgon startar etapp 3 med regn ner mot Åmål och sen vidare västerut mot västkusten där jag ska cruisa mig ner mot Göteborg genom skärgården.
Fem cykeldagar och 464 km. Det har det tagit mig att komma hit till Vemdalen från Umeå. Jag har vilodag idag och tänkte passa på att skriva lite om de första fem cykeldagarna.
Första dagen skulle jag cykla till Övik och sova över hos mina föräldrar. Det innebar att jag hade ett tåg att passa, för att slippa cykla på E4:an. Som vanligt kändes första dagen lite stressig men ändå en härlig känsla av att äntligen ha påbörjat cykelturen. Jag hade kollat dagen innan att det fanns biljetter kvar att köpa, för tänk om nåt hände och jag var tvungen att ta ett senare tåg. Men medan jag står vid sidan av vägen och har lämnat Umeå och jag ska boka biljett så går inte det. ”Inte tillgängligt”.
Jag cyklar till Hörnefors, äter min lunch i skuggan och går upp på perrongen och väntar på tåget jag inte har nån biljett till. Tåget kommer, konduktören kliver ut och jag frågar om man kan köpa biljett på tåget. ”Det går bra.” Pjuuh! Enorm lättnad.
Lättnaden består också i att jag kommer hinna lämna in cykeln och få hjälp med bakbromsen som inte alls fungerar. Tråkig insikt kvällen innan avfärd.
Jag anländer hos mamma och pappa som möter mig med kramar, kameror, bubbel och jordgubbar. Det är fest varje gång jag cyklar dit. Sen far pappa och jag till cykelverkstaden som fixar min bakbroms på några minuter och inte behöver jag betala heller. Nästa gång ska jag försöka skruva lite till…
Från att turen startade lite stressigt och struligt med tåg och bakbroms fortsätter den i de positiva överaskningarnas tecken. Dag två cyklar jag mot Sollefteå. Det går bra men benen känns lite tunga från dagen innan. När jag är på väg ut från Sollefteå för att cykla de sista kilometrarna till min tänkta tältplats för natten åker en tjej på inlines ikapp mig i en uppförsbacke. Vi pratar lite och sen undrar hon om jag vill sova hemma hos henne istället för att tälta. ”Eh, ja gärna!”
Sagt och gjort, vi vänder tillbaka hemåt henne och jag får både duscha och tvätta kläder, vilken lyx! Medan jag installerar mig och tvättar bort svett, salt, solkräm och vägdamm från både mig och kläderna kör hon sin inlinesrunda. Hanna kommer från Skåne, pluggar statsvetenskap i Umeå och sommarjobbar på Skatteverket i Sollefteå. Hon är några år yngre än mig och vi pratar om allt möjligt när hon är tillbaka. Den kvällen somnar jag väldigt glad. Tusen tack Hanna för att du bjöd in mig, den kvällen gav mig mycket energi och inspiration!
Jag cyklar sedan vidare västerut på väldigt vackra småvägar som har lite trafik men en del backar. I Kälarne kommer en kille från Tjeckien fram till mig när jag står och knölar ner min nyinköpta mat i cykelväskorna. Han säger att han också håller på med långfärdscykling och vi pratar en del om det. Han undrar om jag använder Warm Showers och om jag ska cykla mer idag. Jag svarar att jag brukar använda det (man bor hemma hos andra långfärdscyklister genom ett nätverk) och att jag tänkt cykla ungefär en timme till. Han förstår och önskar mig lycka till fortsatt. Jag sover nästa natt på en mysig liten camping och turens första dopp äger rum.
Dag fyra bär det av mot Bräcke där jag äter lunch i skuggan av en Ica-skylt. Annars är det lagom varmt och jag känner mig stark. Benen har nog fattat grejen nu. Jag fortsätter på småvägar och när jag kommer till en by och har cyklat nästan 100 km frågar jag en äldre man om han har nåt tips på var jag kan tälta vid sjön. ”Du får tälta var du vill!” säger han varmt. Vi småpratar lite och sen frågar han om jag vill låna deras lilla enkla stuga i skogen. Den ligger vid en annan sjö. ”Eh, ja gärna!” säger jag. Dåså. Vi cyklar några kilometer på en grusväg och där står den. En otroligt charmig stuga som flyttades från Strömsund förra sommaren. Han visar mig runt lite snabbt, ger mig hans nummer om det skulle vara nåt och önskar mig sen en trevlig kväll.
Tack för lånet av den otroligt mysiga stugan Tryggve! Jag hade en riktigt fin kväll och doppet i sjön var ljuvligt.
Dag fem är sista cykeldagen innan en vilodag i Vemdalen. De två föregående dagarna var temperaturen väldigt behaglig. Den här dagen är det väldigt blåsigt och kallare. Kyleffekten gör att jag behöver ta på mig nästan alla mina kläder, speciellt i nerförsbackarna är det riktigt kallt. Det känns som om jag har mest motvind, när det lutar lite lätt nerför måste jag ändå trampa på och kommer bara upp i ca 10 km/h. Men det går bra, och jag lyssnar på ljudbok, musik och sommarprat.
Är det uppförs är det också nerförs och det går fort i de branta långa nerförsbackarna som nu finns i närheten av fjällen. Jag kommer upp i runt 50 km/h och njuter av att se på pulsklockan att kilometrarna tickar på. Tillslut kommer jag fram till Vemdalen och checkar in på ett väldigt mysigt och fint vandrarhem.
Etapp 1 av 3 är klart och jag äter middag i sängen och kollar på serie innan jag släcker lampan och sover i 10 timmar.
Imorgon fortsätter jag söderut mot Sveg och sen vidare mot Mora och södra Dalarna och Värmland. Nästa vilodag kommer jag ta i Karlstad efter sex cykeldagar till. Det ska bli spännande att se vad etapp 2 har att bjuda på.
