Kategori: Landsvägscykling

Västerbotten runt 2 är avslutad men finns fortfarande kvar lite av den turen i benen. Den korta versionen av det hela är att jag hade en väldigt fin tur med varierande väder och bra känsla i benen hela vägen runt. Den lite mer detaljerade berättelsen kommer här:

Dag 1, Umeå – Lycksele, 15 mil

Efter tidig frukost, tupplur, packning och däckpumpning kom jag inte iväg förrän klockan 11, lite väl sent med tanke på att jag hade en lång cykeldag framför mig. Men skönt att ta det lite lugnt på morgonen för en gångs skull. Egentligen hade jag planerat bara ett lunchstopp, men det blev två. Korv i Vännäsby och kebab i Vindeln.

Med ordentligt med bränsle i kroppen gick det väldigt fint. Sista milen började det att blåsa och sen regna. Jag körde bara på utan att ta på mig regnkläder för jag tänkte att jag ändå snart var framme. Det gick bra, men jag såg nog ut som en blöt katt när jag checkade in på hotell Lappland i Lycksele. Duschen och burgaren satt fint.

Dag 2, Lycksele – Storuman, 10 mil

Dagen började med solsken och vindstilla. Senare blev det molnigt och mer kläder åkte på. När det var dags för lunch var molnen rätt mörka och prognosen visade regn på efter middagen så jag lunchade under taket på en stängd mataffär och tog på mig mer kläder. Det började blåsa upp lite som det kan göra innan regn och nu kunde jag tydligt se att de mörka molnen släppte regn längre fram. Jag var tvungen att fråga ett äldre par som höll på att påta i trädgården om påfyllning av mina vattenflaskor. ”Det går jättebra!” Och färden fortsatte. Eftermiddagen kändes lite som en spurt undan regnet så det kändes skönt att kunna slappna av torrskodd i Storuman. Det började aldrig regna den dagen, så jag trodde att molnen blåst framför mig. På kvällen blev det bastu.

Dag 3, Storuman – Dorotea, 12 mil

För att inte det här inlägget ska bli en enda stor väderprognos med vädret som var ute på landsbygden för en vecka sedan så måste jag säga en sak. Mina intryck under dagarna bestod av väder, ljudbok, några bilar samt skog skog skog. Väldigt avslappnande. Det som var utmärkande för denna dag var att det blåste och regnade från morgonen när jag begav mig ut. Regnkläder i all ära, men man blir blöt nånstans tillslut. Om inte av regn så av svett. Det är nämligen som att cykla i en plastpåse. Det är just så skönt som det låter.

Regnet övergick till snö och det blev vitt omkring mig på myrarna och mina tår började bli riktigt kalla av regn och snö, trots ”vattentäta” skoöverdrag. Jag resonerade att det inte var så farligt eftersom jag inte tänkte på mina kalla tår hela tiden. Kanske bara varannan till var femte minut. Börjar jag bara att tänka på att nåt är kallt, gör ont eller är jobbigt, då är det lite värre. Men nu var det rätt lugnt, så jag körde på och tänkte att jag byter sockar och äter lunch i Vilhelmina. 7 mil från Storuman.

Tillslut var jag framme vid mitt delmål och kunde byta till torra sockar och få lite mat i magen. Vid det laget hade det slutat regna och blåsten hade torkat mina regnkläder. Perfekt. Efter en timmes lunch var tårna och jag i form att cykla vidare mot Dorotea. Dusch och mat i vanlig ordning vid ankomst. Bra dag.

Dag 4, Dorotea – Fredrika, 11 mil

Dagens stora händelse (förutom väder, ljudbok och skog) var att stanna till för lunch i Åsele. Där serverades jag turens största kebabsallad som följdes av längsta lunchpausen på 1,5 timme. En man gjorde mig sällskap en stund och frågade lite standardfrågor kring min cykling. Vart ska du? Vart kom du ifrån? Cyklar du själv?! Blir det inte ensamt? Nej, jag träffar människor alla andra dagar, så det är skönt att vara själv ibland, svarade jag. Han undrade också om jag brukade fara på Åsele marknad, att då var det full fart i Åsele, annars var det rätt lugnt där. Jag fick intrycket att han inte var en sån som drog ut på långa cykelturer för att få umgås med sig själv och sina egna tankar utan att bli avbruten.

Efter en ordentlig paus cyklade jag vidare mot Fredrika, turens minsta samhälle. Affären hade stängt när jag kom fram och hade inte öppnat när jag for dagen efter. Den hade bara öppet 3 timmar på lördagar och söndagar. Jag bodde på ett jättefint BnB där både lakan, handduk OCH frukost ingick för 450 kr. Lätt bästa boendet på hela resan. En familj från Nederländerna ägde stället och tyckte Fredrika var helt perfekt att bo i. Lugnt och skönt och bara 10 mil till både Umeå och Övik. Fint.

Dag 5, Fredrika – Umeå, 12 mil

Sista dagen. Blandade känslor men ett lyckopirr inför dagens höjdpunkt. Mina fina vänner Camilla och Felix skulle komma och möta upp mig i Bjurholm för att fota och filma mig när jag cyklade. Medvind och finväder tog mig snabbt och lätt till vår mötesplats. En jättehög bro över Öreälven. Fram till Vännäs filmade och fotade dom mig på alla möjliga sätt samtidigt som vi pratade i telefon, jag med headset i öronen. Ska jag vända och köra igen? Kan jag köra? Cykla långsammare, du cyklar ifrån drönaren! Kan du dricka vatten? Fota detaljerna! Vi tar det igen, för mycket bilar i vägen.

Så höll vi på fram till Vännäs där det blev lunchpaus och några sista foton och klipp innan vi var klara för dagen. Att de tog sig tid för att filma mig för skoj skull gjorde mig så himla glad! Tack tack tack! Jag är så nyfiken på resultatet! Sista 4 milen hem gick som en dans.

Summering

En fin tur med få intryck. 60 mil, 28 timmar cyklandes totalt, 22 km/h i snitthastighet. Ca -1 grad som kallast och ca 14 grader som varmast. Kroppen kändes mycket bättre än förväntat. Jag trodde jag skulle vara helt slut på kvällarna, men jag har känt mig bra och benen har inte alls känts slitna. Tills de skulle ta i lite i en uppförsbacke sista dagen. Fanns inget pang-pang där inte.

Nu såhär ungefär en vecka senare känner jag mig mer hungrig än jag brukar och vikterna på gymmet känns lite extra tunga. Men kroppen ska få lite vila, så det passar fint med flyttstädning hos lillebror och sen vidare på släktkalas. 150 mil i kroppen hittills i år och jag tror det är dags för cykeln att få lite service och omvårdnad.

Nästa helg blir det Tolvtjärnsloppet, 40 km MTB i Långviksmon och det ska bli riktigt roligt! Äntligen kommer jag cykla stig, de som jag har spanat på från cykeln med smala hjul och undrat var de leder. Från en cykel till en annan. Det blir fint!

/Johanna

Nu har jag kommit hem efter min första tur runt Västerbotten. Det var riktigt härligt och precis vad jag behövde efter en väl intensiv vecka. Kör man hårt måste man återhämta sig ordentligt. Och det har jag verkligen gjort.

Dag 1

Jag skrev tentan, åkte sen hem och kände mig riktigt nöjd och lättad efter att tentan kändes rätt bra. Jag tror och hoppas på godkänt. Allt var packat för cykelturen sedan dagarna innan, så jag tog det lugnt och åt lunch och bytte om utan stress. Nu hade jag ju minisemester! Sen upp på cykeln och ut ur Umeå, mot Burträsk. Det var riktigt skönt att cykla iväg, nej skönt är fel ord. Det var riktigt befriande att cykla iväg.

Jag hade fördelat vikten i ryggsäcken och sadelstolpväskan fel så mina sittben fick lida lite. Jag packade om utanför ett litet Ica i Bullmark och trampade vidare. Till nästa cykeltur ska jag fixa väska framme vid styre istället för ryggsäck och avlasta mina stackars sittben så mycket det går. Fem timmar i sadeln känns! Och detta var bara första dagen.

Jag rullade in på mitt boende i Burträsk vid 18 efter nästan 10 mil riktigt vacker cykling, varav sista milen var hemsk. Det var bortfräst asfalt ner till gruset så det var himla skakigt, men det gick bra. Jag tappade dock en del till kameran. Ringen runt linsen (?). Väl framme var det raka vägen in i duschen, där det inte fanns nån tvål, inte heller på toaletten (?) och diskmedel kändes inte nödvändigt. Jag kände mig tillräckligt ren ändå. På kvällen blev det kebab till middag på det lokala värdshuset.

Dag 2

Jag åt mitt livs mäktigaste frukost – 140 gram bacon och 6 ägg och trampade iväg mot Vindeln. Eller egentligen inte rakt mot Vindeln, jag ville ta en liten krok så att det skulle bli ungefär 10 mil, ville inte cykla för kort. Jag cyklade genom skog skog och skog. Några enstaka byar där mer än hälften av husen stod öde. Ungefär fem bilar såg jag på hela dagen och jag körde inte ens förbi en mack. Det var riktigt öde där ute.

Vägen var däremot fantastisk. Så vackra omgivningar och väldigt jämn och fin asfalt. Vädret var riktigt bra också. Det hade gått fint att cykla i t-shirt, men nån sån hade jag inte i packningen, så min trogna solblekta ullunderställströja med lagade hål  fick det bli. Den fick en lätt brun ton på axlar och rygg på Nya Zeeland. Av solen alltså. Fint minne.

Det kändes riktigt bra att komma fram till Vindeln. Det kändes som om jag hade spurtat i över två timmar dit. Jag trodde först att jag kunde fylla på vatten i Hällnäs, men om det fanns en mack eller butik så såg jag den inte. Jag hade inte lust att bromsa för mycket i nerförsbacken som går genom samhället för att börja leta noggrannare heller. Jag bedömde att det lilla vattnet jag hade kvar skulle räcka 14 km till. I värsta fall skulle jag bara gå torr sista lilla biten.

Det började kännas i benen att jag cyklat nästan fem timmar denna dag också. Eller nej, det kändes redan på morgonen. Men inte så mycket att jag kände mig trött, slut och bränd, bara som att jag hade använt dom dagen innan också.

I Vindeln checkade jag in på hotellet och möttes av ett fint och fräscht rum som verkade vara ganska nyrenoverat. I duschen fanns tvål, vilket var bra eftersom mitt solskyddsstift satt som klister på mig överallt. Men jag hade inte bränt mig i alla fall! Jag kom fram vid 16 och resten av dagen spenderades i den lagom mjuka sängen. Jag kollade på TV, tog en tupplur, kollade lite till på TV, beställde mat, hämtade mat (30 meter bort) och åt i sängen. Alltså det var riktigt skönt att ha en 100 % kravlös eftermiddag och kväll med en mör och nöjd kropp. Återhämtning deluxe.

Dag 3

Från sängen dag 2 hade jag kollat på vädret och sett att det skulle regna hela nästkommande dag. Då blev valet enkelt – att cykla de 6 milen rakt ner till Umeå, istället för nån längre krok jag först hade tänkt. Om jag kan undvika att frysa gör jag gärna det. På med alla regnkläder som jag var lite nöjd att få använda nu när jag tagit med dem. Väl utomhus märkte jag att det blåste också. Jag hann tänka att det här blir en kall och tuff dag hem.

Ute på väg 363 söderut mot Umeå insåg jag att jag hade medvind, jackpott! Det regnade visserligen, men med regnkläder och täta väskor var det det minsta problemet. Eller problem, jag hade inga problem att cykla i det där vädret.  Det var riktigt härligt att susa fram med vinden i ryggen prick hela vägen hem. Snittfarten för dagen landade på 26 km/h! De två första dagarna låg den på ca 19-20 km/h, och då tyckte jag ändå inte att jag cyklade långsamt.

Det var verkligen härlig cykling hem. Det tål att upprepas. Jag blir så glad när det går lätt och fort. Jag körde på hela vägen utan att stanna, och det gick hur bra som helst. Vattnet når jag ju cyklandes och nåt snacks behövdes inte. Väl hemma stannade jag på vår närmaste mataffär och köpte lunch. Först då, när jag stannade av, började jag frysa och kände hur blöta mina skidvantar var. Men jag visste att det skulle bli så – kallt och blött om jag stannade. 500 meter hem gick bra att cykla lite frusen.

Gött att vara iväg, skönt att komma hem. Fångade en granne som jag bad ta ett målbildsfoto av mig utanför huset. Talade inte om att jag kom hem från en 25-milarunda dock. Nöjd och glad tittade jag på cykeln. Det var inte en vacker syn. Blöt sand från pölarna på vägen överallt. Mina ben och skor såg likadana ut. Lika bra att ta itu med det på en gång. In med väskorna och flaskorna som jag sköljde av. Sen blev det en snabb cykeltvätt med cykeltvål och diskborste. Sen in och slänga allt i tvättmaskinen och mig, rätt frusen nu, i duschen.

Så fin tur med precis den återhämtning jag behövde. Västerbotten är verkligen vackert och möjligheterna för riktigt bra landsvägscykling är nästan oändliga! Jag ser redan fram emot tur nr 2 i BÄSTerbotten!

/Johanna