Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Just nu skulle jag ha suttit på min cykel, nånstans vid Australiens östkust och trampat norrut. Istället sitter jag på ett flyg på väg hem med en bruten fot.

Man kan ju tro att jag bröt foten i en cykelkrasch. Nej, jag klev snett i ett hål på en trottoar när jag var ute på kvällspromenad med min kompis sambo för att titta på pungrävar som springer på elledningarna när det blivit mörkt. Jag var helt säker på att den bara var stukad, och att jag kanske skulle kunna cykla lite i alla fall. Om en vecka och hårt lindad.

Röntgen dagen efter visade tydligt att den yttre fotleden var bruten och jag fick kryckor och en plastsko jag ska ha i sex veckor. I och med detta är jag väldigt begränsad. Jag kan inte bära nånting och jag kan inte belasta foten. Att stå på ett ben i mer än 5 minuter är rätt jobbigt och att duscha känns ärligt talat livsfarligt. Måste fixa nån säker lösning hemma.

Dagen jag bröt foten borde jag också suttit på cykeln, men några dagar efter att jag kom fram började bli sjuk och var sen sängliggande i tre dagar. Jag hade fått covid. Vid tidpunkten för kvällspromenaden höll jag på att bli frisk igen, och jag tänkte att jag nog kunde börja cykla en eller två dagar senare. Men icke.

Nu har det gått en vecka sen jag bröt foten och efter flera samtal med försäkringsbolaget, flygbolaget och återbesök hos läkaren är jag nu på väg hem. Det känns såklart tråkigt att jag inte ens hann påbörja cykeltesan i Australien och nu är skadad för en tid framöver. Resan var planerad sen över ett år tillbaka och jag såg verkligen fram emot att både besöka min vän, besöka ett nytt land och cykla en bra bit där med allt vad det innebär med upplevelser.

Vi hann med att hitta på en del innan jag blev sjuk och under veckan med kryckor har jag också fått nya upplevelser. Allt tack vare Sophie och Matthew som har hjälpt mig med precis allt, kört mig runt och tagit med mig på utflykt som varit handikappvänlig. Jag är oändligt tacksam för denna generösa och kärleksfulla omvårdnad.

Nu ser jag fram emot att komma hem och ta en sak i taget därifrån.

Avresa till Australien om en vecka

Om en vecka åker jag till Australien och blir borta i en månad. Det känns väldigt overkligt att både skriva och tänka på det, trots att jag började packa för en månad sedan. Huvudsyftet till att jag åker dit är för att hälsa på en kompis som bor i Brisbane. Men när jag åker så långt vill jag vara borta ett tag, och är jag borta på resa ett tag vill jag ha med mig en cykel. Enkelt.

Jag kommer alltså inte att cykla i Australien en månad, utan hänga med Sophie också och göra annat. Men detta är främst en cykelblogg så jag kommer skriva mest om cyklingen här. Som det ser ut just nu kommer jag vara ute på cykeltur i 17 dagar. Rutten är typ planerad, ska bara lägga in den i en kart-app. I grova drag ska jag cykla norrut från Brisbane längs kusten, sen vika av inåt landet och cykla söder ut till Brisbane igen. För den som vill följa cykeldagarna lite närmare kan man följa mig på Strava.

Vad har jag kvar att göra nu sista veckan då? Det viktigaste är packat och klart i alla fall. Cykeln. Den står snällt och väntar i vardagsrummet och är noggrant tvättad, varenda sten i däcken är bortpetad, alla verktyg för montering är där och lite annat cykelrelaterat. Hela paketet är invägt på 23 kg, 2 kg tillgodo på viktgränsen, så det känns bra. Tältet och alla skosulor ska också rengöras noggrant för att få släppas in i landet, så det ska jag göra i helgen.

Cykelsadeln var ju en grej från förra turen som absolut behövde uppgraderas. Jag gjorde research och letade och funderade och läste omdömen. Ett tag var jag inne på en 3D-printad sadel, men sen hittade jag en som jag trodde ännu mer på. Kruxet var bara att det är en småskalig producent i USA och cykelsadlarna på deras hemsida var slut i lager och de svarade inte på mina mail. Efter lite mer finkammande på internet så hittade jag en återförsäljare i Tyskland, men som också hade slut i lager. Mailade och fick snabbt svar. Jo det var inget kvar i lager nu men skulle nog komma in i oktober när de i USA hade producerat lite mer. Skit också. Men vänta, hon skulle få in en reklamerad sadel där lädret hade släppt där det var fastlimmat på ett ställe, men hon skulle skicka den på lagning och sälja den som ”used”. Var jag intresserad? Såklart att jag var! Dom här sadlarna är dyra, så gärna lite rabatt för min del! Och idag äntligen fick jag hem den!

Jag borde nog kolla på instruktionsvideon på hur man installerar den, och sätta den på mountainbiken och ta en tur med den i helgen. För det vore ju nästan oansvarigt att köpa en helt ny sadel till en långtur utan att ha testat den en enda gång.

Efter cykelturen i somras har jag också köpt nya cykelväskor eftersom de jag hade gick sönder. De visade sig efter lite grävande i inkorgen att de var 10 år gamla, så nån reklamation var bara att glömma. Utöver det har det också blivit nya cykelskor då de jag hade var för smala så det stack i tårna. Komfort på cykeln är en prioritet, för har man ont så förtar det tyvärr lite av upplevelsen.

Endast tre arbetsdagar kvar (är ledig på fredag) och tre helgdagar, sen sätter jag mig på tåget jättetidigt på onsdagmorgon mot Gardermoen. Därifrån flyger jag först till Köpenhamn, sen till Singapore och därifrån till Brisbane. Nästa inlägg blir från down under!

/Johanna

Translate »