De tre första dagarna, från Österstund till Røros

I måndags klev jag och Anton upp tidigt för att åka med mig, cykeln och allt bagage till busstationen i Örnsköldsvik. Jag hade spenderat några dagar tillsammans med familjen och nu var det dags att bege sig mot startpunkten i Östersund. Jag valde att starta där istället för i Övik eftersom jag inte hade tid att vara borta på cykeln i mer än en vecka under den här semestern. Dessutom har jag redan cyklat den sträckan mer än en gång, åt båda håll. Så jag missade inget.

Dag 1

Ut ur bussen och cykeln och alla grejer mitt i centrala Östersund, på med allt på cykeln. Fylla på båda vattenflaskorna, snabb startbild på cykeln, ställa in Google maps på nåt längre bort på rutten och ut ur stan. Snabbt. Onödigt stressad såhär i efterhand, men jag ville komma iväg och in i cykelflowet.

Har mestadels fint väder, nån enstaka liten skur, men inte värt att ta på regnkläderna. Google maps leder mig fel på ett ställe, den tycker att jag blivit Jesus och kan cykla över sjön sommartid, men nej, måste vara en vinterväg. Så jag tar en bro istället lite längre söderut.

På den här turen har jag planerat att cykla ca 10 mil per dag. För mig och med den packning (vikt) jag har är det rätt långt. Fysiskt känner jag att det går väldigt bra. På de två sista träningspassen hemma kände jag mig äntligen stark, istället för konstant trött i benen.

Men det är tiden. Jag har hittills hållit en genomsnittshastighet på runt 17 km/h och det tar då sin lilla tid att cykla 10 mil, mer exakt nästan 6 timmar. Lägg till tid för pauser för mat, klädbyten, toalettbesök osv så har vi en hel arbetsdag med övertid.

Men tillbaka till första dagens cykling. I Svenstavik, där jag varit på mataffären en gång innan, visste jag att det fanns bord att sitta vid under tak. Perfekt, för det höll på att dra ihop sig till regn, lagom till middagstid. Så jag gick in och handlade en uppsättning tapas, tog på mig alla kläder och var sen redo att mysa där ute när regnet blåste mig i ryggen. Jag fick också sällskap av en annan cyklist. Han hade cyklat från Rättvik samma dag, det vill säga mer än 20 mil söderut, och skulle hem till Östersund, 7 mil till. Det var första gången han cyklade långt med övernattning och packning, och hade haft regn hela dagen innan, så han hade köpt en regnjacka, något han inte ens hade haft med sig. Ändå snittade han på 30 km/h. Vi är olika konstaterade jag.

På kvällen, 3 mil senare rullade jag in på en naturcamping och satte upp tältet och gick för att ta ett dopp. Där fanns en liten trästuga jag tittade in i. Lyckan när jag insåg att det var en vedeldad bastu som nån tänt och att den fortfarande var varm! Så skön avslutning på första dagen.

Dag 2

Utvilad eftersom jag försov mig kom jag inte iväg så mycket tidigare än dagen innan. Jag brukar tänka att allt före 11 är bra. Här var jag iväg lite efter 11. Men varför stressa över det. Det är ju semester och jag har ingen tid att passa. Bara massor av timmar att cykla. Vädret var väldigt växlande denna dag. Under första timmen hade jag bytt kläder fyra gånger. Det var antingen regn eller sol, och det regnade ändå så pass kraftigt att jag ville ta på mig regnkläder och det var för varmt för att cykla i sol och regnkläder.

Det rullade på, jag såg flera renar, cyklade igenom några samhällen, där det i ett av dem fanns ett café. In och kolla vad dom har, och otroligt nog har de glutenfria våfflor! Det hade jag absolut inte räknat med på vischan. Beställer in en med renröra. Den var så god att jag tar en till, men räkor och grejs på.

Cyklar vidare och några timmar senare börjar det kännas i tanken att det är dags för påfyllning igen. Hittar en fin bänk med utsikt över en sjö och ett regnhärjat fjäll långt bort. Cyklar vidare en stund men känner att jag hade behövt nåt mer, nåt snabbare. Hittar en camping där jag köper en påse godis och en glass som inhaleras i solen. Oj så härligt med sommar.

Lite senare börjar jag ta mig an dagens 10 km långa uppförsbacke upp mot Flatruet, Sveriges högsta väg som är öppen året runt. Det är grusväg, och det börjar droppa. När jag kommer upp dit träden är mindre känner jag att jag har motvind och regnet har tilltagit. På med regnkläder och trampa vidare. Fyller på med numera kladdiga godisar lite då och då. Jag är inte kall iaf. Väl uppe tar jag bara några bilder. Vet att jag bara har nerför nu till Mittådalen som jag satt som destination för dagen. Nerförsbacken är 7 km lång, också den på grusväg. Mina genomblöta cykelvantar utan fingrar gör inte direkt att jag håller värmen om händerna. Mellan inbromsningarna (känns onödigt att rulla snabbare än 45 km/h) stoppar jag fingrarna i munnen så att jag inte ska tappa känseln. Ja, vi är på den nivån nu.

Väl nere så slutar det givetvis regna. Men jag har redan bestämt mig för att sova inomhus inatt. Jag är väldigt kall och blöt och tänker inte hålla på med nåt tält nu. Rullar några hundra meter till ett vandrarhem jag vet ligger där. Ringer telefonnumret på dörren och frågar om det finns ett ledigt rum. Ja. Yes! Mannen som möter mig i dörren säger att jag ser ut som en blöt katt. Och så känner jag mig. Tar in alla grejer, men lämnar dem i hallen för grusvägen har följt med mig och finmaterialet har fullkomligt sprayat upp när jag susat nerför fjället. Den varma duschen satt där den skulle.

Dag 3

Dagen före vilodagen och benen känns fortfarande bra. Jag kom iväg lite tidigare för hade stämt träff med min kompis Hanna och hennes familj för glass i Ljusnedal där de hyr en stuga ett halvår. De två milen dit är härliga och torra. Lunchen och glassen, som blev i Funäsdalen, satt fint. Sen började regnet igen. Efter att jag sagt hejdå till Hanna med familj handlade jag lite mat och gav mig iväg. Idag var det ingen dag med massa klädbyten. Det regnade resterande åtta mil fram till Røros.

Jag stannade bara för att fota ett coolt vattenfall Hanna tipsat om, lägligt nog fanns det även toalett där (skogen är såklart alltid ok, men att fullständigt strippa på överkroppen för att få av sig cykelbyxorna var mindre lockande i regnet). Hade tänkt att det skulle bli ett stopp för ett mellanmål på eftermiddagen också, men jag omvärderade det eftersom jag insåg att jag då direkt skulle bli kall. Så jag började käka godis när energin började dala, och det hjälpte och så höll jag på hela vägen.

På samma sätt som dagen innan var jag nästan helt genomblöt när jag kom fram, och började bli kall direkt. Energinivån kändes bra och benen kändes bra. Hade fått lite hjälp under dagen av en del medvind, vilket var tacksamt. Jag längtade efter den där varma duschen. När jag väl installerat mig i stugan, och ställt mig i duschen och vridit på vattnet, och väntat en stund insåg jag att det där varma vattnet inte skulle komma. Det var kall-ljummet, inget man står och slappnar av i. Så det blev snabbdusch, inklusive hårtvätt.

Aja, i stugan skulle jag sätta på värmen. Trodde jag. Ingen värmekälla fanns, så den var och skulle förbli lika kall som utomhus. Men det fanns en spis med två gjutjärnsplattor. Det tog emot lite, men jag satte på bägge två på full effekt och började istället laga middag på mitt gaskök. Tillslut kunde jag slappna av lite mer och håret började torka.

Stängde av plattorna efter en stund, men var inte varm utifrån och in, så fick ändå sova med ullsockar, ullångkalsonger och tjocktröja under ett duntäcke. Lärdom: underskatta inte kylan från väta.

En till lärdom jag fått erfara: glöm inte lagningskittet hemma, för det är på den turen dina bra och dyra väskor bägge två går sönder i en söm, på samma sätt så att det som är längst ner bir blött, och det som ligger där är dina torra kläder. 

En tredje lärdom: om du har stänkskärmar med dig, sätt på dem på cykeln innan grusvägen, inte efter när du sett hur du och cykeln ser ut efteråt.

Vilodagen

Under en vilodag kan man ju tycka att man ska göra så lite som möjligt och bara slappa. Ja, sant, men slappandet tar tid. Att sova 9-10 timmar på natten och sen ta en eftermiddagslur på en timme är något där man inte kan göra två saker samtidigt. Utöver detta är det bra om man hinner tvätta lite kläder, handla mat, plocka upp all packning så inget är fuktigt till fortsatt färd, skriva ett blogginlägg, göra lite sightseeing, ladda all elektronik, ladda ner lite fler poddar som har hunnit komma ut sen sist man hade tillgång på wifi. Sen ska all denna (i mitt tycke minimala) packning organiseras igen efter att den har exploderat upp ur väskorna i den lilla campingstugan där det finns fyra sängar, men egentligen bara plats för en cyklist.

Just ja, man träffar också folk på ett härligt sätt som man också vill lägga tid på. En pensionerad herre från Nederländerna var mitt middagssällskap. Han var också cyklist så vi hade massor att prata om. Fick tips på bra app om ställen att campa på i hela Europa, jag fick hans choklad för det visade sig att han inte gillade den med havssalt, men han visste inte att han köpt den eftersom han inte förstod norska, och jag fick även lite chamois-kräm. Man kan säga att det ska förebygga sadelskav. I mitt fall har det tåget gått så att säga, men hoppas det inte blir värre än såhär. Jag behöver byta cykelsadel.

Har inte sagt nåt om Røros än där jag var i några timmar idag. Väldigt fin stad med bevarade byggnader och arbetarbostäder efter gruvbrytning och förädling. Häftigt att vandra runt i stan som är som ett museum i sig. Kan rekommendera att stanna om ni har vägarna förbi. Jag vill absolut komma tillbaka för det ska tydligen finnas mycket bra MTB-cykling här.

Nu blev det här inlägget jättelångt, men jag har ju också upplevt mycket på bara fyra dagar som är kul att skriva om. Nästa inlägg blir ungefär en vecka efter hemkomst, för ska direkt iväg på en vandring med en kompis. Det är hektiskt det här med semester.

/Johanna