Nu har jag cyklat i två dagar sedan jag var i Östersund och luktar av grillrök. Men mer om det snart.
Dag 5. Vilodag i Östersund
På mina vilodagar på cykelturer brukar jag ta det lugnt, men ändå göra sådant som jag inte hinner med under en vanlig cykeldag, som att tvätta kläder till exempel. Den här vilodagen hade jag också bestämt mig för att klättra. Amanda, Anton och jag var ju där för två veckor sedan ungefär och jag tyckte så mycket om den klätterhallen att jag packade med skor och krita i cykelpackningen. Så där hängde jag i ca 1,5 timme. Mer orkade jag varken fysiskt eller mentalt. För i klättring är det mycket skalle. Men kul var det!
Vilodagar handlar också om att äta mat och köpa mat. Så det gjorde jag också. Och pratade i telefon i flera timmar med två olika personer. Det var extra roligt eftersom jag inte pratat så mycket med folk på den här turen.
Dag 6. Östersund – Ulriksfors
Eftersom jag stannat uppe lite väl sent kom jag inte iväg från vandrarhemmet förrän klockan 11. Men det gjorde inget, jag har ju inga tider att passa (förutom incheckningen som var just klockan 11).
Jag trampade på och såg mest skog och hade en del medvind. Lite utanför Ulriksfors hittade jag en fin tältplats som låg nära vatten. Jag vill ju kunna bada och tvätta mig på kvällen och diska efter middag och frukost. Det var som vanligt skitkallt i vattnet men väldigt vackert med egen liten strand.
När jag ätit middag och låg i tältet hörde jag en bil. Jag satte mig upp och tittade ut. Kanske 50 – 100 meter bort klev en kille ut ur en bil och ställde sig och pinkade, med ryggen åt mitt håll. Jag förstod av hans kroppsspråk att han inte sett mig. Jag är nämligen noga med att mitt tält inte ska synas från vägen och nu hade jag gått upp i skogen en bit av just den här anledningen. Det är heller ingen slump att jag har ett grönt tält.
Jag satt och tittade och lyssnade. Han steg in i bilen och startade den. Motorljudet blev tystare och jag såg inget. Det var svårt att avgöra om han kört iväg helt eller bara bort en liten bit. Jag låg kvar i tältet och lyssnade och försökte läsa, men kunde inte komma till ro. Tillslut gick jag ut ur tältet och gick försiktigt genom skogen för att se om jag såg nån bil. Det gjorde jag inte så jag kunde slappna av och sov sen som en stock.
Jag hade även ställt min mat i en väska en bit från tältet med tanke på björn. Men jag var egentligen inte orolig alls för det då jag var ganska nära ett tågspår. Jag ville heller inte vara rädd för människor, för statistiskt sätt är det väldigt ovanligt med överfall av främlingar. De flesta människor är snälla, men man ska inte vara naiv, det finns idioter överallt.
Det jag borde vara mest rädd för är trafiken, det är den absolut största risken på en cykeltur. Jag har färgglada kläder och en spegel så att jag ser trafiken bakom mig för att göra det hela lite säkrare.
Dag 7. Ulriksfors – Dorotea
Idag flöt allt på fint. Jag köpte mat och fyllde på vatten i Strömsund. Jag hade en hel del medvind. Det kom några skurar som var små och passerade fort. Jag lunchade i en busskur och köpte glass på en mack och fyllde på vattenflaskorna igen.
Just nu är jag en bit utanför Dorotea och campar på en badplats. Jag frågade en man i byn om det fanns nån tältplats nere vid sjön. ”Jodå, det finns en fin badplats med grillring där borta, där kan du tälta.” Perfekt. Nyklippt gräs, brygga och bord också. Hur fint som helst!
Jag började som vanligt med att sätta upp tältet, blåsa upp liggunderlaget, lägga ut sovsäcken och lägga in alla grejer. Sen var det dags för bad. Med ca 10 grader i luften och inte mycket varmare i vattnet blev det en kort historia. Som vanligt på den här cykelturen.
Mannen jag pratat med tidigare kom farandes i sin båt som han klippte vass med. Han frågade hur långt jag cyklat och tyckte jag var en hårding som badade när det var så kallt. Själv bar han en vinterjacka.
Efter badet var det dags för middag som jag började laga på bordet. Sen kom regnet och jag flyttade mig till damernas omklädningsrum. Det var perfekt. Vindstilla och med en bänk. När jag var klar och skulle diska kom mannen igen, som presenterade sig som Jörgen. Han kom med båten till bryggan igen och hade med sig ved. Sa att man ju måste tänka på sina medmänniskor. Jag diskade och Jörgen gjorde upp eld i grillringen åt mig att värma mig vid. Så himla snällt!
Det var riktigt skönt att sitta vid elden och bli alldeles varm om ansiktet. Efter en stund hörde jag motorljud och där kom Jörgen igen, men på sin fyrhjuling den här gången. ”Dricker du te eller kaffe?”. Det blev en pratstund på en kudde som ”barnbarnen brukar sitta på” med hembakad bulle och te vid den varma elden och den varma människan.
Tack Jörgen. Den här vanliga dagen blev ovanligt bra.
/Johanna