Snart är det dags för Västerbotten runt 2, närmare bestämt sex dagar till avfärd. Denna gången blir det lite längre. Ca 60 mil på fem dagar. Det kommer bli mer av ett träningsläger än en fikarunda. Längsta etappen blir 15 mil och kortaste 11 mil. Jag kommer välja bekväma boenden nära restaurang, för jag kommer vara trött och hungrig när jag kommer fram.
I veckan har jag beställt cykelväskor att ha fram på styret, så denna gång blir det inte ryggsäck. Det kommer nog skona mina sittben något. Förra gången hade jag 6 kg packning, jag får se hur mycket det bli denna gång. Jag kommer visserligen ha med mig ungefär samma grejer, så packvikten landar nog nånstans där.
Nu när det kommer vara lite längre dagsetapper måste jag ha en strategi för både påfyllning av vatten och mat. I Norrlands inland kan det vara glest mellan tankstationerna så det gäller att ha en plan. Eventuellt kommer jag behöva bära mer mat.
Varför gör jag sånt här? Vissa som jag berättar för bara skrattar och tycker jag är galen. Hur kan ensamcykling en hel dag, i flera dagar vara kul? Jadu. Vad svarar man? Att få vara i fred med sina tankar, röra på kroppen och vara i ett vackert landskap – det kan inte bli så mycket mer mental avkoppling för mig än så. Jag känner mig levande och fri.
Tillbaka från molnen, ner på marken. Förberedelser? Ett långpass som är mer än 10 mil vill jag hinna med för att ”väcka kroppen”. Vila dagen innan. Hotellbokningar, ruttplanering, packning, tvätta och smörja cykeln, planera mat, vattna blommorna. Inte mycket mer än så. Det behöver inte vara så komplicerat.
Jag ser fram emot lite mer grönska och värme än förra Västerbottenrundan!
/Johanna