Snart är vi halvvägs in i november och hösten är här med sitt allra blötaste och gråaste väder. Ändå älskar jag hösten. Färgerna, luften, morgonfrosten och det mysiga mörkret. Den här hösten blev inte som förra hösten, då hade jag just köpt min första MTB och älskade att cykla så himla mycket och stornjöt av hösten. En stark lampa förlängde kvällarna ännu lite till.
I år har det blivit lite mindre höstcykling. Det beror nog på flera saker, men bland annat på att jag cyklade mycket i somras och då inte blev lika sugen på cykling nu. Jag har också satsat mer på styrketräningen sedan Cykelvasan i augusti, för jag vill verkligen lära mig göra bra benböj och bli starkare i benen.
Ungefär ett cykelpass i veckan har det blivit och det har varit helt okej. Eftersom jag har många intressen blir det en liten paus för vissa i perioder. Allt har sin tid. När jag har varit sugen på att cykla har jag sett till att göra det. Ibland före jobbet, ibland på väg hem, ibland på nya stigar, ibland själv, ibland med andra. Det är viktigt för mig att cykling är roligt och lustfyllt, utan krav och resultat.
Trots nedprioriterad cykling och mörkare tider är det ändå fin cykling kvar den här säsongen. Sen kommer vintern och då är det bara att lägga på dubbdäcken så är man good to go. Dessutom tycker jag att spinningsäsongen är rätt mysig med. Effektiv träning, svettfest och skön bastu efteråt.
Jag älskar cyklingens alla säsonger på sitt sätt, oavsett hur mycket tid i sadeln det blir.
/Johanna