Framme i kiwiland

Halloj!

Sent igår kväll, er tid, kom jag fram till Auckland, efter typ 36 timmars resande. Jag måste ju börja med att säga att det har gått bra och att jag mår bra.

Sen är det ju en annan sak att det är knöligt att resa med cykel, i alla fall min resa med cykeln. Det var inte bara att kartongen var för bred för vissa dörrar på Arlanda, ingen visste hur mycket jag skulle betala för mitt specialbagage. En stressad och nervös tant räknade snabbt på miniräknare och sa 8000 spänn! Aldrig i livet. Men sen tog hennes betydligt lugnare kollega över mitt case och tillslut kom hon fram till att jag inte behövde betala något, fast hon var i och för sig rätt osäker på om det verkligen skulle vara så. Aja, från 8 pix till noll är ju bra. Sen i London skulle jag skaffa ett till boardingcard och kvinnan i disken där sa att mitt bagage inklusive cykeln var överviktigt med 10 kg och att jag skulle betala för det, men efter en lång diskussion i telefon med nån sa hon att jag borde betalat på Arlanda, men eftersom dom gjort fel var det inte mitt problem så jag slapp betala. Pust. Den där okända summan för specialbagage gjorde mig både svettig och darrig. Men tack vare missförstånd och förvirring från personalens sida slapp jag betala för cykeln. Wihoo!

Men där slutar inte nervositeten över cykeln. Nu är det mer än 12 timmar sedan jag landade och jag har fortfarande inte återförenats med min resekamrat. Cykeln kom inte med flyget från Hong Kong så den skulle komma med eftermiddagsflyget. Det fick jag veta efter att mitt namn ropats upp i högtalarna och bett mig komma till bagageinfon. Där var dom väldigt trevliga och måna om att fixa fram min cykel så fort som möjligt. En man, Maua, sa att han satt högsta prioritet på den. Han småpratade och ursäktade sig att han inte kunde uttala mitt efternamn och kallade mig Emma. Gulligt.

Jag fick ett nummer av Maua att ringa för att få information om hur det gick med cykeln. När jag ringde i eftermiddags visade det sig att han hade gett mig sitt privata nummer, för han sa att han precis hade kommit hem och skulle kolla upp hur det gick med min cykel hemifrån. Det blev lite mer småprat om jag hade kommit fram till hostelet och så vidare. Typ 20 minuter senare ringer han upp och säger att min cykel har kommit till Auckland. Hurra! Den är i karantän och ska bara undersökas innan den får släppas in i landet. Dom är väldigt noga med att till exempel skosulor ska vara rena så att inga främmande organismer tar sig in i landet. Man får dessutom böta 2400 kr om man glömt en frukt i väskan när man kommer till tullen. Det kan bli en dyr banan.

Maua pratar på och frågar vad jag tycker om Nya Zeeland och säger att om jag behöver hjälp med resan eller om jag har några frågor är det bara att jag hör av mig. Han avslutar med att säga att han tyckte det var trevligt att träffa mig. Personlig service på gränsen till privat service. Vi får väl se om han personligen levererar cykeln hit ikväll.

Förutom spänningen med cykeln var resan behaglig. På Arlanda träffade jag ett väldigt trevligt par från Piteå som skulle hälsa på sin dotter i Wellington. Vi följdes åt vid våra byten i London och Hong Kong. Det var fascinerande att se smogen i Hong Kong i verkligheten. Men tänk vad hemskt att inte se solen alls i den stan. De båda långflygningarna på ca 11 timmar vardera gick fint. Sov, åt, såg film och ba mådde. Dom hade utan tvekan den mest episka safety-videon på Air New Zealand!

Jag måste säga att det är så coolt att vara här! Tänk att jag är på precis andra sidan jorden med 12 timmars tidsskillnad. Det är som att bli upplockad från sitt svenska liv av en jättestor hand och bli nedsläppt i ett annat liv. Det är sånna konstraster. Här är det för det första sommar, varmt och grönt. Det känns himla exotiskt också med palmer i trädgårdarna och träd med jättestora blad och höga träd med lövkronor som är konstigt formade.

Oj oj oj, så mycket intryck och härliga känslor, och det här är bara början…

Imorgon åker jag in till Auckland och ser mig omkring, sen tänkte jag promenera upp till en vulkankrater som ligger alldeles bredvid hostelet. Den är slocknad men det finns gott om aktiva vulkaner också i det här landet.

Snart ska jag sova bort jetlagen.

/J