Hejsan!
Nu har jag cyklat i drygt en vecka och tillryggalagt typ 30-50 mil. Jag har inte stenkoll på varken dagar eller antal mil. Kollar knappt på klockan eller håller reda på vilken veckodag det är. Jag äter när jag är hungrig, och sover när jag är trött, vilket betyder mycket mat och mycket sömn. Jag måste säga att det är en väldigt skön kontrast till det inrutade, tidsstrama, kalenderstyrda livet. Spontanitet är grejen för mig just nu.
När jag cyklar såhär träffar jag mycket folk också. Och tvärt om mot för vad många kanske tror så känner jag mig inte ensam. Jag snackar med folk varje dag, frågar saker, om vägen, om tips, småpratar. Många är nyfikna och kommer fram och frågar allt möjligt om vad jag gör, hur långt jag ska cykla, var jag kommer ifrån och om jag är här helt själv?! Jag kanske är lite av en eremit också.
Men nu till vad jag tänkte att det här inlägget skulle handla om. Märkligheter. Jag har stött på en del längs vägarna, människor, djur, skyltar, mat, stadsdelar och hela städer. Just nu är jag i Rotorua, som på grund av den geotermiska aktiviteten luktar ruttna ägg av svavelkällor som finns här. Men mer om allt det i nästa inlägg.
Här kommer en bildkaskad av märkliga saker.
 |
| Något jag trodde var bönor i tacosås visade sig vara finmalda bönor nedtryckta i en burk så att det såg ut som kattmat. Tur jag var hungrig så jag kunde klämma hela burken, för så äckligt var det inte. |
 |
| Jag hade blivit rekommenderad av familjen Rodgers i Auckland att det fanns ett ställe i Thames där man kunde göra sitt eget jordnötssmör. |
 |
| Det här är alltså jordnötssmöret och inget annat. Allt i hela butiken var på lösvikt och killen som servade och jonglerade med mina varor verkade verkligen gilla att digga housemusik i affären. Inte mig emot med bra stämning! |
 |
| I Tairua hittade jag en ekologisk affär. Det visade sig att dom gjorde sin egen ekologiska glass där, så jag beställde direkt chokladglass! |
 |
| Av Dawn som jag lärde känna i Thames fick jag tre burkar creamy rice. Det är typ som risifrutti fast i konservburk. Sliskig och supergod! Åt upp alla tre burkar på en gång. |
 |
| Dom senaste dagarna har jag cyklat förbi ett antal av dessa gigantiska häckar. På andra sidan växer kiwifrukter (och kanske annat också?) och dom vill man skydda från vinden. Dom små ludna frukterna är känsliga mot frost också. |
 |
| Cool lekpark på Coromandelhalvöns västkust. Nästan så att jag skulle kunna leka där nu. |
 |
| Nya Zeeland är världens centrum, i alla fall enligt den här kartan. Men vem har sagt att Europa ska ligga i mitten? |
 |
| Kom på att jag glömde lägga upp en bild på Hot Water Beach i förra inlägget. Såhär höll vi på att gräva fram det varma vattnet, bygga vallar runt pölen och sen sätta sig och marinera. |
 |
| I förrgår cyklade jag Hauraki Rail Trail. Det är en bilfri cykelled mellan Thames och Waihi. Man cyklar bland annat genom ett gammalt gruvområdena på vägen där rälsen en gång låg för att frakta malmen. Här kom jag fram till tunneln. |
 |
| Tunneln var lätt över en kilometer lång och typ kolsvart, tills jag tog av mig solglasögonen… |
 |
| Cyklister jag mötte i tunneln hade cykellysen. Tyvärr hade jag mina längst ner i packningen så jag hoppade av och ledde cykeln genom tunneln. Ville inte skrämma barnfamiljen så jag tände inte julgransvästen förrens dom var ute ur tunneln.
|
 |
| Ute på andra sidan berget! |
 |
| Berget som tunneln går igenom och som har en bilväg runt. |
 |
| Körde vidare och hittade ett par förhistoriska förtjockare, eller är det flotationsceller? |
 |
| I Waihi finns det ett dagbrott mitt i stan där man bryter guldmalm. Hålet och maskinerna var inte lika stora som i Aitik men ligger betydligt mer centralt. På andra sidan kameran syntes flera bostadshus och centrum ligger typ tio minuters promenad från dagbrottet. |
 |
| En liten omväg in till Tauranga. |
 |
| Här säljer dom minsann färska julgranar! |
 |
| I ett bostadsområde i Tauranga hade alla grannar gått samman och superpyntat sina hus med blinkande grejer. |
 |
| Stötte på höns och en tupp på en rastplats mitt i skogen. |
 |
| På nästa rastplats var det en ensam nyfiken tupp. Detta är alltså på toppen av en backe fortfarande mitt i skogen. |
 |
| På väg in till Rotorua igår stötte jag på ett glatt gäng forspaddlare. Frågade efter vägen till ett vattenfall jag fått tips om och ville se. |
 |
| Jag hittade vattenfallet – och forspaddlarna! |
 |
| Hej så länge från en märklig cyklist! |
Hej
Vad du är duktig som tar dig fram på cykel. Kul att följa med på ditt äventyr.
Vi har också sett märkliga och fantastiska saker i detta land.
Lycka till!
Ann-Catrin och Florian/Piteå
Så härligt att följa dig på din spontana resa i ett annars så inrutat vardagsliv här hemma.
Det märkligaste av allt var nog faktiskt cyklisten på sista bilden, dock kanske allra helst iförd lampreflexskrud 😉 Ta hand om dig och cykla lugnt Johanna! Kramar från Erica