Går ut lugnt på sydön genom att vandra i Abel Tasman National Park

Tjenamors!

Jag har alltså anlänt till sydön och fortsätter resan på andra sidan sundet. Många jag träffat har sagt att sydön är den vackraste och att den är helt annorlunda. Än så länge tycker jag det liknar nordön, men har ju bara rört mig på nordligaste delen av sydön än så länge. Det kommer väl.

Jag cyklade i tre dagar västerut från där jag lämnade färjan och var sen framme vid nationalparken Abel Tasman. Jämfört med resten av landets nationalparker är den här ganska liten men väldigt speciell och populär. Nationalparken har flera ”gyllene” stränder med turkost vattnet. Sanden har den här färgen eftersom det finns järnoxid i berggrunden, rost alltså. Inte guld. Jag var lite orolig att det skulle vara alldeles tjockt med folk eftersom det är mitt i sommaren och kiwisarna har semester just nu. Men det var inte så farligt som jag trodde.

Jag valde att göra en endagsvandring. Eller promenad kanske man ska kalla det. Det är väldigt plana stigar och inte mycket upp och ner. Eftersom jag har typ två dagars framförhållning till allt hade jag inte varit ute i god tid och bokat tältplats så allt var fullbokat i hela nationalparken. Det gjorde inte så mycket för man kunde ta en water taxi ut och sen promenera tillbaka. Jag valde att bli avsläppt på ett ställe där det skulle ta ca fem-sex timmar att gå tillbaka. På min sträcka fanns det ett ställe man kunde gå över på 20 minuter om det var lågvatten. Tyvärr var jag där vid högvatten så jag var tvungen att gå runt som tog en och en halv timme. Skillnaden mellan hög- och lågvatten här kan vara så mycket som sex meter!

Vandringen gick genom skog, längs stränder och på stigar en bit upp från vattnet med utsikt över havet. Jag kände mig lite som hemma i Höga Kusten genom att se havet från ett berg. Allt annat var olikt. Havet var vackert turkost och stränderna varmt orangefärgade, gyllene tyckte jag var att ta i. I skogen levde det om som bara tusan. Cikadorna måste ha haft parningssäsong eller något för dom hördes överallt, inte så att man behövde stanna och lyssna utan på vissa ställen ville jag nästan hålla för öronen. Jag hittade en som torkat och fallit ner på stigen, små var dom inte i alla fall. Det lustiga var att jag hörde att dom var alldeles intill stigen men när jag försökte kolla på vilken kvist dom satt på såg jag ingen. Men jag har väl inte ögon för insekter heller. Däremot kan jag nu identifiera två olika fågelarter på deras läten, wohoo! En låter som marsvin, är gråa och springer omkring på marken, alltid en hane och en hona. Den andra låter som R2D2 i Star Wars och sitter mest i träd med en vit boll under hakan på den i övrigt svarta kroppen.

Under vandringen tog jag alla avstickare till vattenfall, utkikspunkter och stränder. Det blev många små pauser med fina utsikter och nöt-och-frukt-förstärkning. Klunkade vatten helatiden för det var riktigt varmt. Tur det var mycket promenad i skogens skugga. När klockan närmade sig 18 stapplade jag in darrig på campingen efter 8 timmar ute på stråk. Herregud jag hade ju bara promenerat i sakta mak och nu var allt jag ville att äta och gå och lägga mig. Jag var helt slut!

Dagen efter tog jag en vilodag på stranden efter lite mail och skype. Jag köpte frukt genom att betala tre dollar i en honesty box. Tre kiwifrukter och en apelsin i en påse i en liten låda med tak intill vägen utanför en gård. Den dagen och dom frukterna behövdes verkligen. Det är viktigt det här med återhämtning har jag hört.

Dagen efter vilan rullade jag igång igen mot västkusten med fräscha starka ben.

Ciao!