En helt vanlig dag på cykeln ner längs västkusten

Hejsan!

Nu har jag nått ner till sydöns västkust och håller som bäst på att trampa mig söderut med havet på min högra sida och gröna berg på min vänstra sida.

Idag är det första dagen som det regnat större delen av dagen när jag cyklar. Fram tills nu har det bara varit enstaka skurar ett fåtal cykeldagar, men idag blev jag blöt. Jag hade egentligen inte tänkt cykla så långt idag men jag hade världens medvind så jag malde på fram till Hotikika och hade därmed 8,4 mil bakom mig idag. Jag känner mig väldigt nöjd och väldigt blöt. Jag svängde in på första bästa hostel och har vridit ur strumporna och hällt ut vattnet ur skorna. Jag har hängt upp alla kläder jag hade på mig idag, men vi får väl se vad som är torrt imorgon. Det ska i alla fall bli väldigt skönt att krypa ner i en torr säng och packa väskorna inomhus.

En del kanske undrar vad jag gör när jag inte cyklar, eller vad jag gör när jag cyklar. En cykeldag är inte den andra lik men jag kan försöka beskriva ungefär vad den kan innehålla.

Jag vaknar ungefär mellan 8 och 9 av mig själv efter att ha sovit som en stock i tältet i typ 10 timmar. Oftast är jag väldigt hungrig när jag vaknar så det blir frukost ganska på en gång. Om jag känner att jag inte sovit klart tar jag en tupplur efter frukosten. Orka stressa på morgonen liksom. När frukosten är äten och jag bestämt mig för vilken av mina väldigt få outfits jag ska ha är det bara att packa ihop och bryta lägret. Jag brukar vara redo att cykla iväg 1,5 – 3 timmar efter att jag har vaknat beroende på tupplur, småprat och annat.

Sen har vi den okomplicerade biten. Cykla på tills jag blir hungrig och dricka när jag kommer att tänka på vatten. Det blandar jag med att stanna ibland och ta lite kort, på vyer eller selfies. Jag brukar äta lunch två gånger för efter att ha provat lite olika varianter har jag kommit fram till att det är det bästa – två lättare luncher. Man skulle lika gärna kunna kalla det frukost tre gånger för jag äter samma sak. Glutenfritt bröd med majonäs och en frukt. Ibland har jag varierat med jordnötssmör eller nån grönsak. Sen blir det riktig middag på kvällen, tre eller fyra ingredienser där två av dem ofta är ris och tonfisk.

Jag brukar cykla ungefär 6-7 mil per dag men det har varierat från 2,5 till 9 mil. Jag har märkt att om jag cyklar för långt en dag så fokuserar jag bara på kilometer, klockan och mat i slutet av dagen. Då gillar jag bättre att cykla lite kortare och ta god tid på mig på morgonen, vid luncherna och ändå känna att jag har tid att ta avstickare och läsa en bok på kvällen.

Under dagen låter jag tankarna fladdra förbi som dom vill. Jag tänker mycket på vad jag vill hitta på i framtiden och funderar på var jag kommer hamna. Nu vet jag ju att jag hamnar i Norge ett år för att plugga så idag tänkte jag att jag ska köpa nya skidor på rean när jag kommer hem. Jag tänker också mycket på Alex, min familj och mina vänner. Vad vi har gjort tillsammans och vad vi skulle kunna göra. Varje dag tänker jag också på att jag är så lyckligt lottad som får möjlighet att göra det här och se allt det här. Vad mycket vackert moder jord har skapat!

Jag bor ofta på campingar, med varierande standard. Från de som har dusch och kök till de som bara har ett dass och en dricksvattenkran. Jag gillar de enklare campingarna bättre, speciellt om de ligger nära en flod. Det är ju så gudomligt skönt att sätta sig mitt i den svala floden när man cyklat en hel dag i hetta. Åh så härligt det är!

Något som är mindre skönt är sandflugorna som jag stiftat bekantskap med här på sydön. De är små flugor som bits så det sen kliar nåt så djuriskt! Förutom det så är det inte så farligt för en norrlänning som inte räds bitande kryp. Sandflugor går att fånga med handen i luften och kasta ut ur tältet. Helst vill man ju ha så få flugor in i tältet som möjligt. Inga flugor är en utopi. Man får helt enkelt göra myggmanövern och snabbt zippa upp dragkedjan, slänga sig in i tältet, ta av sig skorna i luften och dra in fossingarna när man zippar igen. Sen börjar jakten i tältet.

En morgon här om dagen vaknar jag av att folk pratar. Okej, alla andra har stigit upp och håller på att packa ihop. Då hör jag ett dån från ovan, skyndar ut ur tältet och får syn på en helikopter som håller på att landa mitt på den lilla campingen med en honesty box. Inte nog med det, det är en hel drös med mountainbikecyklister som står där med sina cyklar. Jag snackar lite med en kille och det är tydligen nå heli-biking på gång som innebär att dom blir avsläppta högt upp och cyklar ner. ”I’m not so fit” säger han när han ser hela mitt lass.

Varje dag är det flera som är nyfikna och kommer fram och pratar med mig och ställer frågor. Var började du? Hur långt cyklar du varje dag? Har du tränat mycket inför det här? Cyklar du helt själv?! Du är ju galen…

Jag får också glada hejarop, vinkningar, tummen upp, bilister har tutat och till och med stannat och gett mig glass. Jag slutar aldrig att förvånas här och jag ser fram emot fortsättningen på detta äventyr!

See you later aligator