Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Just nu skulle jag ha suttit på min cykel, nånstans vid Australiens östkust och trampat norrut. Istället sitter jag på ett flyg på väg hem med en bruten fot.

Man kan ju tro att jag bröt foten i en cykelkrasch. Nej, jag klev snett i ett hål på en trottoar när jag var ute på kvällspromenad med min kompis sambo för att titta på pungrävar som springer på elledningarna när det blivit mörkt. Jag var helt säker på att den bara var stukad, och att jag kanske skulle kunna cykla lite i alla fall. Om en vecka och hårt lindad.

Röntgen dagen efter visade tydligt att den yttre fotleden var bruten och jag fick kryckor och en plastsko jag ska ha i sex veckor. I och med detta är jag väldigt begränsad. Jag kan inte bära nånting och jag kan inte belasta foten. Att stå på ett ben i mer än 5 minuter är rätt jobbigt och att duscha känns ärligt talat livsfarligt. Måste fixa nån säker lösning hemma.

Dagen jag bröt foten borde jag också suttit på cykeln, men några dagar efter att jag kom fram började bli sjuk och var sen sängliggande i tre dagar. Jag hade fått covid. Vid tidpunkten för kvällspromenaden höll jag på att bli frisk igen, och jag tänkte att jag nog kunde börja cykla en eller två dagar senare. Men icke.

Nu har det gått en vecka sen jag bröt foten och efter flera samtal med försäkringsbolaget, flygbolaget och återbesök hos läkaren är jag nu på väg hem. Det känns såklart tråkigt att jag inte ens hann påbörja cykeltesan i Australien och nu är skadad för en tid framöver. Resan var planerad sen över ett år tillbaka och jag såg verkligen fram emot att både besöka min vän, besöka ett nytt land och cykla en bra bit där med allt vad det innebär med upplevelser.

Vi hann med att hitta på en del innan jag blev sjuk och under veckan med kryckor har jag också fått nya upplevelser. Allt tack vare Sophie och Matthew som har hjälpt mig med precis allt, kört mig runt och tagit med mig på utflykt som varit handikappvänlig. Jag är oändligt tacksam för denna generösa och kärleksfulla omvårdnad.

Nu ser jag fram emot att komma hem och ta en sak i taget därifrån.