Nu har det gått en vecka sedan jag kom hem från cykelturen. Tiden går fort när man har roligt. Har hunnit få besök av min kompis Sophie (som jag ska hälsa på i Australien i september) och vi har vandrat i Jotunheimen. Nu har hon rest vidare och jag har kommit till ro att skriva lite om de sista tre dagarna av cykelturen.
Dag 5
Efter vilodagen i Røros hade jag kollat vädret för de kommande dagarna och sett att de två första skulle vara varma och torra, men regna den sista dagen. Så jag bestämde mig för att försöka cykla lite längre när det skulle vara torrt så att jag inte skulle behöva spendera fler timmar än nödvändigt i regn. Jag hade tyvärr fått erfara att mina regnkläder inte höll mig torr jättelänge.
Jag kände att vilodagen hade gett mig lite extra energi och tillsammans med det fina vädret kändes det lätt att trampa på. Kanske också för att det var mer nerför än uppför. När vattnet började ta slut i flaskorna i slutet av cykeldagen, när också samhällena jag passerade blev allt mindre, fångade jag en äldre herre som precis klivit ur sin bil. Såklart hade han vatten åt mig, och precis runt hörnet i en kran också. Perfekt. Tackade och rullade vidare.
Hade kollat ut en plats jag trodde skulle vara bra att tälta vid, men det visade sig att det var alldeles för öppet där. Det var vid en sjö, men alla hus ovanför skulle ha fri sikt över allt jag gjorde, och jag kände för lite mer privatliv, så jag trampade vidare. Kort därefter hittade jag stället. En liten nerförsbacke ner från vägen, skymd av träd och högt gräs, men nån som klippt gräset ner till en liten badplats där det till och med fanns utemöbler! Nu låter det kanske som att jag var på nån annans tomt, men det var långt till närmsta hus och det som låg närmast var en kohage, så jag tänkte att här får jag vara. Tack allemansrätten.
Började med ett svalkande men ändå skönt bad, sen lagade jag middag. Det kom ett par med en hund som skulle doppa tassarna och mannen kastade några kast med fiskespöet. De hade stuga i närheten och stannade inte länge. Sen var det bara jag resten av kvällen. Slog upp tältet och somnade tungt efter 12 mil cyklade.
Dag 6
Nästa morgon var det väldigt fuktigt. Det hade nog varit lite svalare under natten, men det mesta torkade i stort sett upp när solen värmde lite mer. När jag packat ihop mig och precis skulle leda cykeln uppför den lilla backen fram till vägen hörde jag att det var nån med en traktor som höll på med ensilagebalarna som stod precis vid vägen. Typiskt. Tänk om det var bonden och tänk om han eller hon inte gillade att jag var där. Jag satte mig ner igen och väntade en stund, tänkte att det inte var så många balar som skulle flyttas, om det nu var det som pågick där uppe. Jag skulle ge det 10 minuter. Efter 15 minuter tänkte jag att skit samma, nu vill jag komma igång med min cykeldag.
Mycket riktigt höll bonden på med sina balar och jag hejade så glatt jag kunde med bestämda steg mot vägen. Han hejade dämpat nästan utan att se på mig. Och så var det inte mer med det.
Den här dagen var också varm och lättcyklad, fortfarande mer nerför än uppför med upplevelsen av att det var platt. Jag hade lunchpaus vid Norges näst största sten, enligt en äldre dam som gjorde mig sällskap. Så mysigt när folk vågar komma fram och vara nyfikna och småprata en stund.
Från Rena ner till Elverum hade jag valt den östra sidan av älven Glomma eftersom den vägen såg mindre ut. Det var den, men den var nyasfalterad och det var nästan ingen trafik, så det var en fullpoängare! Väl nere i Elverum fyllde jag på vattenflaskorna på en kinarestaurang, eftersom jag bara hade några kilometer kvar innan tältplatsen jag hade sett ut.
Det skulle finnas ett vindskydd vid en sjö som inte skulle vara så långt ifrån en avsides grusväg dit det var ”lätt att ta med barn”. Så jag tänkte att det också borde vara lätt att ta med en cykel dit. Ikke. Det gick knappt att gå utan cykel för det var nån slags skogsmaskin som kört där, så jag vände efter bara några meter. Typiskt. Jag hade inte lust att ta in på campingen lite längre bort på asfaltsvägen. Den hade inte fått bra omdömen. Men den här skogen var snårig och sumpig och det såg svårt ut att hitta tältplats. Att få ett bad efter en svettig dag hade jag gett upp nu. Testade en annan stig utan cykel, men den var sumpig och ledde inte till nåt bra ställe.
Var nära på att ge upp på väg tillbaka mot asfaltsvägen, när skogen öppnade upp sig och det såg faktiskt riktig trevligt ut. Så där fick det bli, trots att det var mellan en större väg och ett tågspår, och att jag syntes från grusvägen, men klockan var rätt mycket så det var väldigt dags att slå upp tältet och laga mat. Det blev korv och pasta med tomatsås med några färska tomater på.
Jag hörde inga tåg och trafiken från den större vägen störde mig inte direkt. Två bilar körde förbi på grusvägen, men de störde mig inte heller. Antingen såg de inte mitt gröna tält i skymningen, eller så brydde de sig inte om det. Efter att ha blivit biten av en pytteliten men skarp myra på armen, jagat ut kanske hälften av alla mygg och flugor från tältet var det dags att sova efter en 12-milsdag igen.
Dag 7
Sista dagen. Den kortaste men också den regnigaste. Motvind hade jag också nästan hela dagen. Jag hade ändå gott humör. Jag visste att det här vädret skulle komma på den här dagen, så jag hade bara 8 mil hem. Jag hade förberett lunch i en matlåda – rester från middagen dagen innan och snacksväskan var fylld. Jag hade också en bra och spännande bok att lyssna på, så mig gick det ingen nöd på.
Lite navigering första halvdelen, men tillslut var jag på känd mark och kunde stoppa undan telefonen som hade börjat varna för att den var lite väl blöt. Vid lunchdags svängde jag in vid en busskur och bytte tröja på grund av mina ikke täta regnkläder. Till nästa tur får jag nog uppdatera lite där. Är sugen på att testa vattentäta sockar. Ja det finns. Nej, det är inte plastpåsar.
Tillslut var det bara sista backarna kvar i Lillehammer, upp till vårt lilla radhus där Alex var hemma och mötte mig. Så fint att komma hem!
Summering
Då var den här turen slut. Den kändes väldigt kort, som att jag precis kommit in i lunken, och då var den nästan slut. Men det var också skönt att komma hem, speciellt efter regn och motvind en hel dag. Jag kände mig stark och i bra form under hela turen. 643 km på 6 cykeldagar. Totalt 36:52 timmar cyklade, exklusive pauser.
Även på denna tur har jag mött fina människor, sett vackra landskap och haft det himla bra. För mig är det här bland det bästa jag vet.
På den här turen gick mina 10 år gamla cykelväskor sönder, den limmade sömmen nederst höll inte längre, så de ska jag snabbt byta ut inför Australien. Det är några fler justeringar jag ska göra inför Australien också, men det får bli ett annat blogginlägg.
/Johanna