Månad: juli 2021

Nu har jag cyklat ca 1000 km och tagit mig till Karlstad där jag just nu har vilodag. Vilodag innebär att mest ta det lugnt, att äta, torka och tvätta grejer. Lite sightseeing hinns med också. Jag håller även på att planera vägen framåt, har köpt lite smågrejer och laddar elektronik.

Men nog pratat om vilodagen, de senaste sex cykeldagarna har varit helt fantastiska! Det mest fantastiska har hänt när jag hoppat av cykeln och träffat människor. Vi tar det i kronologisk ordning.

Efter Vemdalen styrde jag mot Dalarna och oj vad vackert det är där! Superfina städer och byar och även småvägarna där emellan.

Jag har hunnit tälta på tre badplatser under den här etappen. Den första var lite norr om Älvdalen. Jag badade, åt middag, läste bok, pratade i telefon  och väntade på att badplatsen skulle tömmas. Jag väntade och väntade. Folk gick och folk kom. En man körde in med bil och släp ca kl 21 lastad med en rutschkana. Han började gräva och installera.

Solen gick bakom kullen och det började bli kallt och jag ville sätta upp tältet. Tillslut gick jag fram och pratade med honom och frågade om det var ok om jag tältade en natt där. ”Jajemän, det går jättebra!” Skönt. Jag satte upp tältet, borstade tänderna och precis när jag skulle krypa in kom mannen fram till mig med en lapp. Här är mitt nummer, ring om det blir fylla här ikväll eller om cykeln går sönder. Tack för den jättefina omtanken Steffe! Allt var lugnt och jag sov väldigt bra och ostört.

Jag rullar vidare genom Mora och ner längs södra Siljan. Jag hade kollat ut badplats nummer två och svängde in på en grusväg. Jag hoppade av och ledde cykeln sista biten till badplatsen som såg mycket lovande ut. Jag mötte ett par i medelåldern på väg därifrån och frågade om de bodde i byn och om det var okej om jag tältade en natt där. ”Ja det går bra, om nån har problem med det kan du hänvisa till mig, jag sitter i styrelsen.” Tack! Det kändes bra att ha fått ett ok att vara där. Badet, middagen och sen tältnatten var mycket bra!

Vidare mot Siljansnäs som var supervackert! Jag såg en skylt om en cykelbutik. Jag tänkte att det hade ju kunnat vara kul att kika, och jag kan passa på att pumpa däcken. Tillslut kom jag fram till en lada där en komplett cykelbutik huserade. Jag frågade om jag fick låna en pump med en tryckmätare. ”Jajemän, hur hårt ska du ha?” Sa mannen bakom disken och dök ner till mina däck.

6 bar senare lutade jag cykeln åt sidan och kikade runt. Jag fortsatte småprata med mannen och kollade lite extra på speglarna. Jag unnade mig en ny och mannen i butiken frågade om jag ville ha den monterad på en gång. Ja gärna, den gamla ska bort nu. Jag följde med upp till verkstaden där han dök på min cykel med samma entusiasm som vid däckpumpningen. Jag stod bara bredvid och kollade på och pratade. En ung mekaniker var där och blev imponerad av att jag körde så långt själv. När spegelmonteringen var klar fick jag fylla mina vattenflaskor och blev erbjuden en salttablett av mekanikern. Jag släppte ner en brustablett med tropisk smak i den ena flaskan, pratade lite om sadlar och rullade sen vidare efter säkert en timmes cykelsnack och prima service. Tack ni på Utesport!

Jag fortsatte genom vackra Dalarna. I Leksand åt jag lunch på en restaurang, för jag var tvungen att ladda telefonen. Min powerbank var tömd och nästan mitt telefonbatteri också. Jag behövde det för att navigera till min kollegas stuga i Säl, där jag skulle spendera natten.

Jag cyklade på och kom tillslut fram till stugan och min kollega Alexandra. När jag just börjat fundera på vilken stuga jag skulle svänga upp mot tjoade hon ”heeeeej!!!” och vinkade stort från en altan högst upp i backen. Jag var helt glansig av svett när jag kom fram men välkomnades varmt och hjärtligt ner i soffan och ett glas med dricka. Där var hennes föräldrar och två vänner från studietiden. Lite senare anslöt hennes man och två barn också. De var alla väldigt nyfikna på min cykeltur och allt som hade med den att göra.

Jag hade en så himla trevlig och fin kväll att jag knappt tog några bilder. Tusen hjärte-tack Alexandra med familj och vänner för det mycket varma mottagandet och gästvänligheten i Säl. Ni alla gav mig så mycket energi!

Så återstod två dagar och ca 200 km av etappen. Jag siktade in mig på en tredje badplats ungefär mitt på sträckan och cyklade på, in i Värmland. Vackra och ödsliga småvägar fram till en superfin badplats. Började i vanlig ordning med kvällsdopp. Ett par med deras barn kom med kanot och badade samtidigt som jag. 4,5-åringen var helt oblyg och började socialisera direkt. Det var himla mysigt att småprata med dem alla tre, vilket pågick nästan hela kvällen och sen morgonen efter. Det var så trevligt att jag kom iväg lite senare än jag planerat.

Etappens sjätte och sista dag skulle jag till Karlstad. Det var varmt redan på morgonen när jag klev upp och det stekte på ordentligt. Det blåste lite, då kändes det som att cykla i en hårtork. När luften stod still var det som att ha ansikten mot ett värmeelement, den mörka asfalten. Svetten blandades med solkrämen till en glansig mix på armar och i ansikte som också bestod av salt och vägdamm. Temperaturen var nog över 30 grader.

Jag svängde in på en liten utställning om Bergslagens industrihistoria i Långban för att fylla på vattenflaskorna. En äldre kvinna inne i shopen var nyfiken på min cykling när hon såg mig med den uppknäppta cykelhjälmen och svettmixen drypandes. Medan jag fick flaskorna påfyllda sa hon plötsligt att hon ville bjuda mig på glass ”för jag tycker du är så tuff som cyklar så långt själv!” Jag valde en med apelsinsmak och slukade den medan kvinnan berättade om bygden. Innan hon gick klappade hon mig peppande på axeln. Tack så himla mycket för glassen Birgitta!

Ju närmare Karlstad jag kom desto mer trafik blev det. Jag lyssnade på flera sommarpratare och höll koll på trafiken bakåt med min nya spegel. Den var så mycket bättre än min gamla. Som att ha en riktigt bra backkamera istället för en lös skakig sidospegel.

Just innan mitträcket skulle börja vek jag in på en liten landsväg sista biten in till Karlstad och kryssade mig genom stan, upp till vandrarhemmet. Klockan stannade på 109 km och jag drack typ fyra flaskor vatten under dagen som nog var den varmaste på turen hittills. Jag checkade in och tog en skön svalkande dusch. När jag handlat mat vräkte jag in nästan alla kläder i tvättmaskinen. Med knapp packning så hade jag inget mer över att ha på mig än bikini, väst och vandrarhemets handduk runt höfterna när jag gick ner för att starta tvättmaskinen.

Det blev middag i sängen igen tillsammans med en serie innan lampan släcktes.

Imorgon startar etapp 3 med regn ner mot Åmål och sen vidare västerut mot västkusten där jag ska cruisa mig ner mot Göteborg genom skärgården.

Vi hörs när jag gått i mål!

/Johanna

Fem cykeldagar och 464 km. Det har det tagit mig att komma hit till Vemdalen från Umeå. Jag har vilodag idag och tänkte passa på att skriva lite om de första fem cykeldagarna.

Första dagen skulle jag cykla till Övik och sova över hos mina föräldrar. Det innebar att jag hade ett tåg att passa, för att slippa cykla på E4:an. Som vanligt kändes första dagen lite stressig men ändå en härlig känsla av att äntligen ha påbörjat cykelturen. Jag hade kollat dagen innan att det fanns biljetter kvar att köpa, för tänk om nåt hände och jag var tvungen att ta ett senare tåg. Men medan jag står vid sidan av vägen och har lämnat Umeå och jag ska boka biljett så går inte det. ”Inte tillgängligt”.

Jag cyklar till Hörnefors, äter min lunch i skuggan och går upp på perrongen och väntar på tåget jag inte har nån biljett till. Tåget kommer, konduktören kliver ut och jag frågar om man kan köpa biljett på tåget. ”Det går bra.” Pjuuh! Enorm lättnad.

Lättnaden består också i att jag kommer hinna lämna in cykeln och få hjälp med bakbromsen som inte alls fungerar. Tråkig insikt kvällen innan avfärd.

Jag anländer hos mamma och pappa som möter mig med kramar, kameror, bubbel och jordgubbar. Det är fest varje gång jag cyklar dit. Sen far pappa och jag till cykelverkstaden som fixar min bakbroms på några minuter och inte behöver jag betala heller. Nästa gång ska jag försöka skruva lite till…

Från att turen startade lite stressigt och struligt med tåg och bakbroms fortsätter den i de positiva överaskningarnas tecken. Dag två cyklar jag mot Sollefteå. Det går bra men benen känns lite tunga från dagen innan. När jag är på väg ut från Sollefteå för att cykla de sista kilometrarna till min tänkta tältplats för natten åker en tjej på inlines ikapp mig i en uppförsbacke. Vi pratar lite och sen undrar hon om jag vill sova hemma hos henne istället för att tälta. ”Eh, ja gärna!”

Sagt och gjort, vi vänder tillbaka hemåt henne och jag får både duscha och tvätta kläder, vilken lyx! Medan jag installerar mig och tvättar bort svett, salt, solkräm och vägdamm från både mig och kläderna kör hon sin inlinesrunda. Hanna kommer från Skåne, pluggar statsvetenskap i Umeå och sommarjobbar på Skatteverket i Sollefteå. Hon är några år yngre än mig och vi pratar om allt möjligt när hon är tillbaka. Den kvällen somnar jag väldigt glad. Tusen tack Hanna för att du bjöd in mig, den kvällen gav mig mycket energi och inspiration!

Jag cyklar sedan vidare västerut på väldigt vackra småvägar som har lite trafik men en del backar. I Kälarne kommer en kille från Tjeckien fram till mig när jag står och knölar ner min nyinköpta mat i cykelväskorna. Han säger att han också håller på med långfärdscykling och vi pratar en del om det. Han undrar om jag använder Warm Showers och om jag ska cykla mer idag. Jag svarar att jag brukar använda det (man bor hemma hos andra långfärdscyklister genom ett nätverk) och att jag tänkt cykla ungefär en timme till. Han förstår och önskar mig lycka till fortsatt. Jag sover nästa natt på en mysig liten camping och turens första dopp äger rum.

Dag fyra bär det av mot Bräcke där jag äter lunch i skuggan av en Ica-skylt. Annars är det lagom varmt och jag känner mig stark. Benen har nog fattat grejen nu. Jag fortsätter på småvägar och när jag kommer till en by och har cyklat nästan 100 km frågar jag en äldre man om han har nåt tips på var jag kan tälta vid sjön. ”Du får tälta var du vill!” säger han varmt. Vi småpratar lite och sen frågar han om jag vill låna deras lilla enkla stuga i skogen. Den ligger vid en annan sjö. ”Eh, ja gärna!” säger jag. Dåså. Vi cyklar några kilometer på en grusväg och där står den. En otroligt charmig stuga som flyttades från Strömsund förra sommaren. Han visar mig runt lite snabbt, ger mig hans nummer om det skulle vara nåt och önskar mig sen en trevlig kväll.

Tack för lånet av den otroligt mysiga stugan Tryggve! Jag hade en riktigt fin kväll och doppet i sjön var ljuvligt.

Dag fem är sista cykeldagen innan en vilodag i Vemdalen. De två föregående dagarna var temperaturen väldigt behaglig. Den här dagen är det väldigt blåsigt och kallare. Kyleffekten gör att jag behöver ta på mig nästan alla mina kläder, speciellt i nerförsbackarna är det riktigt kallt. Det känns som om jag har mest motvind, när det lutar lite lätt nerför måste jag ändå trampa på och kommer bara upp i ca 10 km/h. Men det går bra, och jag lyssnar på ljudbok, musik och sommarprat.

Är det uppförs är det också nerförs och det går fort i de branta långa nerförsbackarna som nu finns i närheten av fjällen. Jag kommer upp i runt 50 km/h och njuter av att se på pulsklockan att kilometrarna tickar på. Tillslut kommer jag fram till Vemdalen och checkar in på ett väldigt mysigt och fint vandrarhem.

Etapp 1 av 3 är klart och jag äter middag i sängen och kollar på serie innan jag släcker lampan och sover i 10 timmar.

Imorgon fortsätter jag söderut mot Sveg och sen vidare mot Mora och södra Dalarna och Värmland. Nästa vilodag kommer jag ta i Karlstad efter sex cykeldagar till. Det ska bli spännande att se vad etapp 2 har att bjuda på.

Vi hörs!

/Johanna