När jag är lite krasslig blir min cykellängtan som störst. Därför kommer här ett inlägg om min cykeltur från Trondheim till Örnsköldsvik 2016 som plåster på såren, eller halstablett i munnen.
Läsåret 2015-2016 bodde jag i Trondheim som utbytesstudent och pluggade på NTNU i två terminer. Våren 2015 hade jag kommit hem från Nya Zeeland, jobbade i två månader och var hemma i Örnsköldsvik och var ledig hela sommaren. Hösten 2015 var det dags för äventyr igen och jag flyttade till Norge när mitt studieuppehåll var över.
Efter att ha varit hemma och firat jul mitt Norgeåret tog jag med mig min landsvägscykel tillbaka till Trondheim i väntan på våren. När snön smält bort från vägarna skruvade jag ihop min brun-orangea Crescent som jag köpte på Blocket 2013 och säsongen 2016 var igång.
I mitten av maj lärde jag känna en tjej som också gillade att cykla landsväg, så vi cyklade tillsammans varje vecka kommande månad i otroligt vackra landskap runt Trondheim. Tack Anna!
När juni kom började tentaperioden. Den 9e juni skrev jag min sista tenta och det var även dags för avresa hemåt. Jag hade räknat med att det skulle ta fyra dagar att cykla från Trondheim till Örnsköldsvik.
Dag 1 började jag på eftermiddagen, nån timme efter min sista tenta som gett mig huvudvärk på grund av ett räkneproblem jag inte kunde lösa, hur mycket jag än försökte. Efteråt fick jag veta att jag krånglat till det rejält, men också att jag klarat tentan, och det är det som räknas. Hur som helst. Det började bra, känslan av att vara på väg är fantastisk. Jag hade cyklat halva första dagsetappen en gång så att jag smidigt skulle hitta ut ur staden. Det gick fint. Fyllde på vattenflaskan på en mack innan backen upp mot fjället började.
Jag tuggade på i typ 10 km/h – så snabbt som min lägsta växel tillät uppför och med musik i öronen från en spellista som Alex gjort åt mig för den här turen. När jag bara hade några kilometer kvar till Storlien började det att snöa! Hallå?! Det är ju juni! Jag körde bara på och fantiserade om den varma duschen jag skulle ta på hotellet. Tyvärr hade jag rationaliserat bort tjocktröjan i packningen och hade redan på mig alla varma kläder jag hade med mig. Jag kom fram just innan de låste hotellet och jag hoppade rakt in i den rykande varma duschen och tinade upp lagom till sänggåendet.
Dag 2 var första anhalten lunch i Åre. Där passade jag även på att svänga in hos en cykelhandlare och be om att få smörja kedjan som börjat gnissla av all blötsnö dagen innan. Min kedja fick också en diagnos om att den behövde bytas ut, och det helst igår. För den icke-cykelnördige kan jag berätta att kedja och kassett är slitagedelar på en cykel och bör bytas ut med jämna mellanrum.
På kvällen rullade jag in till Östersund via en fantastiskt vacker bro över Storsjön. Efter att jag installerat mig och duschat på vandrarhemmet gick jag i mina flipp-flopps och köpte en rejäl sallad till middag och färdkost till dagen efter. Jag hade unnat mig vandrarhemsfrukost på morgonen efter och i den ingick trevligt samtal med en man som skulle fjällvandra.
Dag 3 var siktet inställt på Sollefteå. Den här dagen var ganska platt vill jag minnas och började med en jättelång raksträcka. Dagen var också ganska lång och slutade på ca 160 km varav sista kilometerna på väg med mitträcke. Men det var så lite trafik och ljust där på kvällen att det gick bra. Även denna dag blev det en rejäl sallad till middag i köket på en konferensanläggning i sällskap av ett ungdomslag.
Dag 4 och även turens sista dag gav jag mig iväg ganska tidigt och cyklade i solskenet genom vackra Sollefteå med omnejd. Lunchen inmundigades på en gräsmatta intill en konferensanläggning. Sista biten hem hade jag cyklat förut, nämligen fem år tidigare då jag kom från Linköping på väg hem. Då liksom nu skulle Alex möta mig i Sidensjötrakten, vilket var dagens höjdpunkt som jag såg så mycket fram emot!
Sista biten hem gick som vinden – snabbt och lätt! Ända tills jag fick punktering typ 3 km från målgång. Det var bara att sätta sig i diket och fixa. Detta har jag gjort flera gånger förut så efter kanske 15 minuter var jag igång igen med slutspurten. I Örnsköldsvik rullade jag i mål ännu en gång hemma hos mina föräldrar som stod och tog emot oss på deras uppfart.
Den här turen blev ca 55 mil och var himla fin. Jag tycker det är bästa kick-offen på semestern att direkt efter sista tentan/arbetsdagen dra ut på en cykeltur. Det gör att i alla fall jag sänker axlarna ordentligt och snabbt kopplar av. Så det kan jag verkligen rekommendera.
Nu längtar jag ännu mer efter landsvägscykling. Får nog ta en till halstablett.
/Johanna
