Tankar efter hemkomsten till vardagen

Nu är jag hemma igen. Hemma i vardagen efter ett fantastiskt cykeläventyr i Norge. Jag har nästan landat efter resan, men jag håller fortfarande på att rengöra och sortera in alla prylar där de ska vara. Jag säger att jag nästan landat, för jag känner mig fortfarande inne i semesterlunken och är inte stressad eller har tusen saker i huvudet som jag periodvis annars kan ha. Min lillebror Anton frågade mig härom dagen om jag känner mig återhämtad efter semestern, och det gör jag verkligen. Att byta miljö och göra nåt helt annat gör verkligen att jag kan slappna av, men det kan ta nån dag.

Mental avkoppling

Efter första cykeldagen skrev jag att jag kände att jag fortfarande inte hade kommit in i cyklingen mentalt, att jag kände mig stressad och påjagad att komma fram i tid och så vidare. Det tog två-tre dagar och sen var de känslorna borta, vilket var väldigt skönt. Jag fortsatte att vakna tidigt, mest för att jag somnat ganska tidigt kvällen innan, och cyklade på i min makliga takt med så många pauser jag kände för. Sen på eftermiddagen när jag kom fram, vilket var allt mellan 16 och 19, satte jag upp tältet och sen badade, duschade, eller bara bytte jag kläder. När jag blev hungrig gjorde jag mat och åt. Jag skrev lite dagbok, skrev upp hur långt jag cyklat och läste lite eller lyssnade på podd. Ibland pratade jag med folk på kvällen om jag var på en camping eller där andra tältade, eller så läste jag bok. Sen sov jag när jag blev trött.

Det jag helt enkelt försöker säga är att jag ganska snart kom in i en väldigt skön semesterlunk som handlade om att lyssna på vad jag och kroppen hade lust med utan att passa tider eller kompromissa med andra. Det är så otroligt avkopplande. Jag gillar också enkelheten i de rutiner som blir på en cykelresa. Allt handlar liksom om att äta, cykla och sova.

Kontraster till vardagen

Förutom det avkopplande i att cykla sådär, där allt handlar om att ta sig fram i ett lagom tempo och se till att äta och vila ordentligt så gillar jag verkligen hur oförutsägbara dagarna är. Det är en kontrast till vardagen där i alla fall många av mina dagar är till stor del förutsägbara med tider som ska passas, man vet ungefär vilka man kommer träffa under en dag, vad man själv ska göra och så vidare. Det finns inte alltid utrymme och flexibilitet till att göra precis det man har lust till. Man har förpliktelser och ansvar och andra man ska förhålla sig till. Att lämna det och cykla själv, rakt in i ett äventyr är kontraster jag älskar.

Cykeln och kroppen

Jag har redan fått frågor om allt har gått bra på cykelturen, om jag har haft några missöden eller varit med om saker som har gått snett. Det korta svaret är nej, allt har rullat på väldigt bra. Jag har inte haft några större haverier med cykeln eller punkteringar. Jag har knäckt två speglar och varit tvungen att skruva i en skruv jag råkat ta bort med stänkskärmarna innan resan. Sen har jag justerat styret för jag fick ont i axlarna efter ett tag och smort kedjan. Pedalerna har knarrat lite också. Men nej, inga problem med cykeln egentligen.

Kroppen har också gjort ett himla bra jobb. Jag har inte skadat mig eller slitit ut mig. Jag minns det som att jag var mer slut på Nya Zeeland. Tror cykelskorna med klick-pedaler har bidragit till det på den här resan, det har sparat på mina lår. Sen tror jag att jag är bättre grundtränad nu än då. Hela första veckan i Norge kändes det i kroppen som att det var dag ett. Kände mig himla pigg och fräsch. När de långa uppförsbackarna kom kände jag av det även dagen efter. Värmen gjorde nog också att jag blev lite extra trött. Men jag har varit tröttare och mer slutkörd andra gånger än på den här turen, så det var verkligen inte så illa, jag hade ju räknat med att bli trött och hade planerat in vilodagar som verkligen gjorde gott.

Vädret

Sen måste jag ju säga några ord om vädret, eftersom det har stor betydelse och blir väldigt centralt på en cykelresa där man är utomhus dygnet runt i flera dagar i sträck och bara kommer inomhus ett par gånger.

Jag hade väldigt tur med vädret. Jag hade kanske en timme regn på tre veckor, och det var då det var åskoväder och kraftigt regn, annars har det varit torrt. Eller det var en halv dag då jag cyklade som i ett moln, det regnade inte men jag blev blöt av vattendropparna som hängde i luften. Annars har det mestadels varit soligt och väldigt väldigt varmt. Jag har haft några dagar, kanske fem, med temperaturer kring 30 grader. Det har gått bra, men det stekte verkligen med allt vad det innebär. Solkräm, svett, salt, dricka mycket och leta skugga. Jag har också haft dagar med lite moln till och från och temperaturer runt 20 grader, det har varit helt perfekt.

Det jag nog är mest glad för vad gäller vädret, förutom väldigt lite regn kanske, är att det har varit mestadels vindstilla, eller näst intill vindstilla. Det är för mig helt osannolikt tur, vid Norges kust. Alltså jag kan knappt säga att jag cyklat i motvind på den här resan, ingen besvärande i alla fall. Det har fläktat lite ibland, men mestadels stått ganska stilla. DET har varit skönt. Motvind är en cyklists fiende. Dagen innan jag cyklade till Nordkap hade tydligen varit blåsig där, två cyklister hade blåst omkull fick jag höra. Jag fick också berättat för mig att det hänt att husbilar och bussar blåst omkull på den vägen.

Tillbaka i jobb och vardag

Hur känns det då att vara tillbaka i vardagen? Jo, det känns  helt okej. Jag är fortfarande skönt avslappnad och avspänd efter semestern och det är väldigt lugnt och skönt på jobbet då de flesta fortfarande har semester. Jag är lite omotiverad att jobba, men jag gillar mitt jobb och vet att det känns såhär efter en längre ledighet. Jobbmotivationen har redan blivit bättre sedan i måndags.

Annars känns det bra att vara tillbaka i vardagen. Det är skönt att det fortfarande är sommar så att lite av semesterkänslan dröjer sig kvar. Värme, ljusa mornar, sol, bad och kalla middagar på balkongen. Jag är också motiverad att styrketräna och är taggad på att komma igång med det ordentligt. Det är såklart jättekul att vara tillbaka hos Alex och hitta på grejer tillsammans, det har jag saknat. I förrgår efter svettfesten i det varma gymmet doppade vi oss i älven på väg hem. Det var ljuvligt. Sånt vill jag fortsätta göra, förlänga semestern på kvällar och helger, så att sommaren inte bara hör semestern till.

Nästa cykeläventyr

Frågan om vad nästa cykeläventyr ska bli har jag fått flera gånger, till och med under tiden jag var i Norge. Alltså, jag vill till och börja med fortsätta njuta av cykelturen jag precis gjort. Ett klistermärke från Nordkap på ramen påminner mig om det varje dag. Jag känner stor lycka och tacksamhet för den härliga turen och för att allt gick så bra. Så jag suger på den karamellen ett tag till. Jag är inte less på att cykla, men jag känner mig nöjd just nu. Jag känner inte samma längtan när jag ser andras bilder från fantastiska platser de cyklar på. Jag har precis varit på en fantastisk plats själv och längtar inte bort igen.

Men det är klart. Jag har idéer på var jag kan cykla. Mer än en kan man säga. Jag får se när i tiden nästa längre cykeltur blir av. Men just nu tänker jag fortsätta njuta av att vara hemma efter en riktigt bra semester i Norge.

/Johanna