juli 2018 – Sida 2 – Johanna trampar runt

Jag älskar väder och människor

Väder gör att saker ser ut på olika sätt och att det känns på olika sätt. Tre dagar av solsken har varit jätteskönt, och dimman idag var också fin. Det var häftigt att cykla bland stupen som försvann uppe i dimman. Det var också otroligt vackert att cykla bredvid Atlanten, i svag medvind, rakt fram och genom ett väldigt platt landskap med berg långt borta. Jag tänkte lite på Afrika faktiskt.

Människor är också olika och det är så berikande. Men de här första dagarna har inte svämmat över av människor att prata med direkt. Jag som ser mig själv som introvert och till och med eremit ibland började sakna att prata med nån. Den känslan var ny för mig.

Igår försökte jag mig på att prata med en cyklist som kom uppför en backe, som jag stod på krönet till. Jag svängde över på hans sida vägen. Sen tyckte i alla fall jag att jag var tydlig med att jag ville småprata. Le, ”hej hej!” le bredare, och inte släppa ögonen med blicken, kanske nästan stirrande. Han sa hej kort och cyklade bara förbi mig. Okej. Så kan man också göra. Jag cyklade vidare med en sommarpratare i öronen.

På kvällen igår träffade jag några tyskar där jag campade, men ingen verkade vilja prata särskilt länge. Jag retirerade då till tältet med en bok.

Höjdpunkten idag var att träffa Sanna, som kom springandes med en vagn med packning framför sig. Hon kom från Jönköping och skulle springa Lofoten från norr till söder. Så coolt! Vi stod där i det blöta molnet och pratade en bra stund och tog kort på varandra och tillsammans. Lycka att få prata med en annan entusiast!

Just nu sitter jag på en färja på väg från Andöya (där jag cyklat hela dagen) till Senja. Ser så fram emot att se den ön. Jag har hört mycket fint om den!

Jag hade innan resan skrivit ut alla tidtabeller till färjorna jag ska ta på den här turen, och jag trodde jag kunde den här tabellen utantill, eftersom den bara går tre gånger om dagen. Jag var på stranden vid Bleik och lekte med självutlösaren när jag dubbelkollade tabellen. Herregud! Den gick ju en timme tidigare än vad jag trott! Slut med fotograferandet och filosofierna till vågskvalpet. Upp på cyklen och iväg.

Tack och lov upptäckte jag färjetiden i tid, så jag hann köpa lite mat innan jag rullade in till kajen med 20 minuter till godo och träffade två män från Nederländerna med cyklar som jag givetvis började prata med. Och här sitter jag på båten med dem. De halvsover och jag bloggar.

Jag gillar vädrets skiftningar, likaså olika människor. Diversitet berikar.

/Johanna

Första dagen på cykeln

Den första cykeldagen i Norge ligger nu bakom mig. Jag sitter i tältet som jag satt upp på en äng inte jättelångt ifrån vägen, men tältet är grönt och en dunge gör att jag inte syns från vägen. Jag är nyäten och alla prylar är utspridda i tältet. Jag känner mig som hemma.

Idag har jag cyklat nästan 7 mil och det har gått lite upp och ner, inte så extremt. Brantaste lutningen uppför var 7 % enligt cykeldatorn och då hade jag lägsta växeln i. Blir det brantare blir det tyngre.

Jag rullade ut ur Narvik prick klockan 12 idag. Jag blev avsläppt av Alex, hans pappa och Marcus. De skulle vidare ut på Lofoten för en veckas fiske. Jag hade kontaktat en tjej via Couchsurfing och jag ska bo hos henne innan jag tar tåget hem igen om tre veckor. Men nu lämnade jag min cykelväska och lite verktyg hos henne. Jag var även en sväng ner till centrum i jakt på en drybag. Stadens tre sportbutiker finkammades men ingen bra drybag hade de. Så det blev plan B – att ta en jag köpte i Umeå som inte tål solljus.

Drybagen som inte tål solljus förde något gott med sig, för jag har haft himla fint väder hela dagen. Det var som när man glömmer regnkläder – då börjar det regna. En drybag som inte tål solljus, då tittar solen fram lite då och då. Det var väldigt behaglig temperatur också, kring 18 grader och bara blåsigt på enstaka ställen.

Jag har också kört igenom tre tunnlar idag. Det gick bra. Men den första var inte kul. Jag stannade innan tunneln och tog fram min arsenal av lysen, två bak och två fram. Den ena lampan fram är ganska stark och jag hade laddat batteriet fullt innan. Jag slår på den och den lyser upp men slocknar sedan. Den är död. Den vill inte lysa. Skit också. Men inte mycket att göra. Tunneln är 1,1 km lång och lite upplyst. Ingen bil kommer bakom mig och jag möter några stycken. Jag ser tillräckligt utan lampan men en grej är väldigt obehagligt som jag inte tänkt på innan. Ljudet.

Det öronbedövande ljudet av bilar, lastbilar och husbilar i tunneln. Det är som att vara på en flygplats och stå jättenära planen när de landar, typ under motorerna. Det är så jag föreställer mig det i alla fall. Jag vill inte heller släppa styret och hålla för ena örat, för vägen är smal. Att stanna mitt i tunneln och gräva fram öronpropparna är uteslutet. Inför nästa tunnel sätter jag in mina in-ear-hörlurar, och det hjälper. Tack och lov.

Jag ser inte fram emot sista tunneln dagen innan jag cyklar till Nordkap som är 6 km lång och går långt under havet. Jag får se hur jag gör med den. Kanske liftar jag igenom den. Lugn ni som läser. Jag tänker inte riskera något onödigt och jag lyssnar på magkänslan. Jag har liftat genom tunnlar förr så det ska nog gå den här gången med.

Andra intryck så här första dagen då. Det känns inte så tungt att cykla som jag trodde. Jag misstänker att min packning kan vara lättare än på Nya Zeeland. Däcken är hårt pumpade och jag har tränat lugnt sista veckan, så det kan vara faktorer. Jag lär bli tröttare längre fram, det kan jag vara lugn för. Känns skönt att ha haft en behaglig start i alla fall.

Jag har inte riktigt kommit in i cyklingen mentalt. Jag känner det lite som att jag måste skynda mig, även fast jag har gott om tid och ingen stress. Men jag kommer komma in i det. Imorgon ska jag cykla lite längre och börja lite tidigare. Jag hoppas också på att vädergudarna håller tätt så länge som möjligt.

Några sista ord: Norge är fantastiskt vackert. Åk hit och se det med egna ögon. Bilderna avspeglar inte verkligheten. Det är coolare och mäktigare på riktigt!

/Johanna

Förberedelser del 3 – prylar och packning

Jag började skriva min packlista i vintras och nu sitter jag här med nästan alla grejer på golvet i högar och i packpåsar. Jag har nog aldrig varit ute i såhär god tid att packa inför en cykeltur.

När jag skulle till Nya Zeeland höll jag på kvällen innan att packa ner alla grejer och packa cykeln i en kartong. Jag tror nog jag hade mina saker framme på Antons säng (han bodde i Linköping då så den var ledig att ha all packning på) nån dag innan för att få överblick innan jag packade ner allt. Jag fattar inte varför jag höll på sådär i sista minuten. Jag hade ju faktiskt varit helt ledig och hemma en eller två veckor innan avresa…

Men nu då. Hur tänker jag kring packningen? Vad har jag med mig och vad har jag inte med mig? Jag tänkte skriva om lite utvalda delar. Att gå igenom varenda pryl blir tråkigt och alldeles för långt.

Elektronik

Jag är av det gamla gardet som vill ha en liten digitalkamera utöver mobilkameran. Jag vill inte slösa massa telefonbatteri när jag är ute på tur. Den behöver jag ha till mycket annat – kunna ringa, lyssna på musik och poddar, blogga osv. Min digitalkamera är dessutom vattentät, så inga ursäkter att inte ta bra kort i blött väder. All elektronik behöver laddas, därför tar jag med mig två powerbanks och en laddare som kan ladda två grejer samtidigt. Måste också se till att alla nödvändiga sladdar kommer med. Jag skippar solcellerna på den här turen.

Att stå emot regn

Folk har önskat mig att jag kommer få fint väder i Nordnorge. Tack, det är snällt och jag hoppas också på bra väder. Det vore dock naivt att tänka att det kommer vara sol och vindstilla i tre veckor längs norra Norges kust. Jag räknar med regn och vind flera dagar och ser solen som en bonus.

För att cykla så behagligt som möjligt i regn har jag med mig en skaljacka, regnbyxor anpassad för cykling, neoprenhandskar (som kommer bli blöta men funka som en våtdräkt = värma händerna ändå) och vattentäta skoöverdrag. Det spelar egentligen ingen roll hur bra vattentäta kläder man än har, tillslut blir man blöt ändå. Vattnet kryper in vid halsen, vid ärmarna och fötterna. Dessutom svettas man mer i täta kläder och man blir blöt inifrån. Så är det och det är bara att acceptera. Jag åker inte till Nordnorge för att bli brun. Regn är part of the game och det kommer gå bra. Dessutom brukar det blåsa mindre när det regnar, och jag tycker sämre om motvind än regn.

Mina cykelväskor från Vaude är vattentäta, det var även min drybag från Sea to Summit. I slutet av min cykeltur på Nya Zeeland upptäckte jag blöta fläckar på min sovsäck efter en dag med regn, trots att allt var torrt när jag packade drybagen. Igår testade jag den genom att stoppa i två kuddar och duscha med den. Dom blev helt blöta. Gick till Naturkompaniet och förklarade mitt case, att jag ville ha en annan drybag som skulle hålla tätt. Tyvärr hade dom bara ultralätta (= ej så slitstarka) och den modell jag redan hade. Dom testade att fylla den med vatten för att se var den läckte. Överallt. Vi kom tillslut fram till att membranet av nylon åldrats och förstörts i tre månaders sol på Nya Zeeland. Vinyl skulle varit bättre, det materialet tål sol. Toppen.

Nu har jag ett litet drybagsproblem som måste lösas. Jag står nästan utan en vattentät säck och jag åker till Nordnorge på söndag. Jag köpte motvilligt en likadan som jag haft på Naturkompaniet. Den kommer hålla för den här resan, men exponering i solen kommer göra att den inte kommer hålla så länge. Ett annat alternativ är att försöka hitta en bra drybag i Narvik. Egentligen inte det jag vill börja min tur med att göra. Får se vad det blir. Hittar jag en där lämnar jag tillbaka den dåliga, annars måste jag ta den. Jag borde testat min drybag tidigare så jag hunnit beställa en från nätet. Men nog om det. Problem är till för att lösas.

Kläder

Förutom de vattentäta (och svettäta) kläderna har jag med mig lite annat att ha på mig. Jag kommer cykla i cykelbyxor och reflexväst som grund. Beroende på väder och temperatur kan det bli linne eller t-shirt i funktionsmaterial, men troligtvis kommer jag använda min underställströja i ull ganska mycket. Även mina hellånga benvärmare kommer jag ha på mig en hel del. Cykelhandskar utan fingrar eller skidvantar om det blir kallare. Vantarna i neopren åker på om det regnar. Buff runt halsen är så skönt att jag nog kommer ha det varje dag, även en runt huvudet som täcker öronen. Jag gillar inte när det blåser rätt genom skallen.

Det var i princip cykelkläderna. Jag har med mig en enda uppsättning rena ”civila” kläder för vilodagarna och resdagarna samt efter eventuell dusch eller tvätt som jag sen tar på mig för kvällen i tältet. Eftersom jag mest kommer bära på dessa kläder i väskorna vill jag hålla nere vikten och volymen på dem. Det blir en t-shirt i ull som jag även kommer sova i och ett par tunna lätta vandringsbyxor. Shorts (förutom cykelbyxorna) känns överdrivet att ta med.

Varma kläder kommer jag självklart också ta med. En tjocktröja, ullstrumpor, långkalsonger och en tjock dunjacka åker med. Man vet aldrig när man kan bli ståendes i regn och vind och vänta på en färja eller liknande. Dunjackan under den regntäta skaljackan kan vara skillnaden mellan nedkylning och behaglig kroppstemperatur.

Annan viktig packning

Jag har med mig en massa annat viktigt som inte är mat, kläder eller elektronik. Jag försöker hålla det övriga till ett minimum och bara ta med mig det jag tror jag kommer behöva. Reseapotek och necessär är självklart, även extra slangar, pump, däckavtagare och multiverktyg. Förutom det tar jag även med silvertejp, nål och tråd, säkerhetsnålar, cykellysen, sax, disktrasa (torka bort kondens och annat), pannlampa, dagbok, pennor, kniv, tändstickor, extra gas till köket, litet sittunderlag och resehandduk.

Det mesta ligger framme på vardagsrumsgolvet och jag ska gå igenom packlistan några gånger till och se till att allt är med. Kanske lägga till nåt. Kanske ta bort något. Sen blir det invägning.

Det sista fixet inför resan

Jag har de senaste dagarna försökt pricka av saker på min lista över saker jag måste göra innan resan. Lägga över ljudböcker på telefonen, föra över gamla bilder från kameran till en hårddisk, ladda all elektronik, köpa mat för resan och första cykeldagen, köpa de sista prylarna, fixa boende i Alta, kolla upp adresser, ringa Telia, fixa logistik inför Cykelvasan Öppet Spår som jag ska köra typ 10 dagar efter hemkomst, skriva ut båtbiljetten, skriva ut tidtabellerna till färjorna, skruva bort stänkskärmarna på cykeln, pumpa däcken, klippa håret (jag gör det själv, bort med de slitna topparna! Frisyren kommer ändå gå mot dreadlocks). Ja, listan kan göras lång, och jag ligger nog i ganska bra fas just nu. Förutom drybagen.

Idag jobbade jag sista dagen så nu har jag semester! Herregud så skönt! Nu är det på riktigt inte alls långt kvar tills jag får påbörja mitt cykeläventyr i Norge. Att ha börjat göra packlistan och planeringen så tidigt har gjort att jag redan fått njuta av den här cykelturen, innan den ens har börjat. Nu ska jag fixa vidare och bocka av ”uppdatera bloggen” från listan.

/Johanna

Warm Showers – ett varmt välkomnande

Jag vill berätta lite om något som jag tycker är helt fantastiskt. Det kallas för Warm Showers, WS (varma duschar) och är ett community för långfärdscyklister. Det hela funkar som så att man blir medlem på hemsidan och sedan kan man när man är ute och cyklar hitta andra medlemmar och bo hos dem gratis, om det passar för den som är värd såklart. Sedan när man är hemma och inte är ute på cykeltur kan man få förfrågningar av andra cyklister som vill ha tak över huvudet en natt eller två.

Jag tycker det här är så himla fint. Det bygger på förtroende, gästvänlighet och är helt frivilligt. Man måste inte ta emot en gäst om man inte vill. Det är helt okej att säga nej som värd, det finns inga krav.

Jag har varit medlem sedan 2014 då jag höll på med förberedelserna inför min cykling på Nya Zeeland. Jag minns faktiskt inte hur jag kom i kontakt med nätverket. Det kan ha varit i något cykelforum eller någon cyklists blogg som jag läste om det. Jag har bott hos några familjer genom Warm Showers på Nya Zeeland, i Norge och i Finland. Tyvärr har jag inte haft någon gäst ännu, men det kommer nog. Jag fick några förfrågningar förra sommaren, men då var vi mitt i flyttkaoset så det passade inte så bra. Nån annan gång var jag själv helt enkelt inte hemma och kunde inte husera nån på grund av den anledningen. Jag hoppas att jag snart får chansen att öppna mitt hem för en annan cyklist.

När jag har bott hos andra genom WS har det varit allt ifrån att tälta på gården (och låna duschen inomhus och lagat mat i köket) till att få eget rum med eget badrum och blivit bjuden på både middag och frukost. Det som är gemensamt för alla människor jag träffat genom det här nätverket är att jag fått ett så varmt välkomnande och fint möte. De här människorna förstår också vad man uppskattar mest när man är ute och cyklar – att ta en dusch och dela upplevelser. De har också full förståelse för att man kan vara väldigt trött på kvällen och behöva gå och lägga sig tidigt. De kan också ge tips om närområdet och äger oftast en cykelpump.

Det som är det bästa är att träffa likasinnade människor och dela upplevelser. De förstår varför man cyklar och hur det är och tycker inte att man är helt galen som vissa andra gör.

För nån vecka sedan fick jag ett Warm Showers-mail av ett par som bor i Umeå. De bjöd in till fika till alla WS-medlemmar som bodde stan. Så himla kul initiativ! Jag tackade självklart ja. Så igår var jag hem till dem och mötte även två andra cyklister. Vi satt ute och fikade och pratade om hur himla bra Warm Showers är och våra erfarenheter från våra cykelturer. Paret vi var hos hade nyligen kommit hem från en ett år lång cykeltur till Iran. En annan kille som var där hade cyklat från Stockholm till Rom för ett par år sedan och en tjej hade just blivit medlem och var sugen på att cykla sin första tur i Sverige, antingen till Klimpfjäll eller Gävle.

Vi satt och pratade och skrattade i flera timmar. När vi skildes åt kom vi överens om att vi skulle ses i höst igen och visa varandra lite bilder från våra cykelturer. Jag ser redan jättemycket fram emot det! Kanske kommer det nån fler då också som inte kunde vara med igår.

Tyvärr ser det inte ut som att jag kommer bo hos någon WS-cyklist i Norge. Jag kommer däremot att bo hos en tjej i Narvik genom Couch Surfing (som är som Warm Showers fast för alla resande). Sen ska jag bo hos en svensk kändis utanför Tromsö kan man säga. Men jag håller lite till på vem det är och hur det kommer sig att jag ska bo där. I Alta har jag inte löst boende än. Jag har frågat folk både genom Warm Showers och Couch Surfing men inte fått napp än. Plan B blir en camping. I Honningsvåg ska jag bo hos min norska kompis Öisteins mamma. Han och jag bodde i samma kollektiv i Trondheim 2015/2016 och det var då jag träffade hans mamma när hon var på besök en gång. De andra nätterna tänkte jag tälta.

Bilderna nedan är från när jag var i Tromsö i maj 2016. Då bodde jag hos en Warm Showers-familj och lånade en cykel av dem en dag och cyklade runt. Det var ungefär då idén till den här cykelturen föddes.

Trots att jag älskar själva aktiviteten cykling och att vara ute i naturen så måste jag ändå säga att mina cykelturer hade varit så mycket tråkigare utan alla möten med människor. Det är det som förgyller cykelturerna och tar dem till nästa nivå. Så många historier, skratt och måltider som har delats med helt främmande människor som har varit så himla berikande. Så tack alla där ute för det, både de som varit och de som kommer!

Nu är det prick en vecka kvar till avfärd och om 8 dagar tar jag mina första tramptag i Narvik och styr norrut. Jag är så förväntansfull! Fem arbetsdagar och sen är det äventyrssemester!

/Johanna