Nu är cykelturen i Nordnorge till ända. Igår eftermiddag nådde jag Narvik och min slutdestination. Jag tänkte att jag bara skulle riva av de två sista cykeldagarna lite casual. Men äventyr är äventyr och det händer alltid nånting spännande.
I förrgår klev jag av Hurtigruten i Harstad, handlade lite mat och började cykla mot Narvik. Det var ganska varmt på förmiddagen och blev riktigt varmt på eftermiddagen. Jag började få slut på vatten så jag svängde in vid en idrottsbyggnad där en äldre man satt och målade staketet och frågade om jag kunde få fylla på mina vattenflaskor.
Tyvärr hade han inget vatten, men vi pratade istället en bra stund om min cykelresa för han var så nyfiken. Jag sa bland annat att jag tycker det här är det bästa sättet att resa för man hinner se så mycket och kommer folk närmare, dessutom vet man aldrig vad dagen kommer innehålla för äventyr när man vaknar på morgonen.
Jag cyklade vidare över en kulle och kom fram till ett annat hus där ytterdörren var öppen och en bil stod parkerad med öppen dörr. Jag behövde verkligen vatten och det såg ut som om nån bara snabbt skulle in i huset och hämta nåt. Jag stod utanför och väntade en stund. Tillslut kom en äldre kvinna ut, ca 70 år och hejade. Jag frågade om jag fick fylla mina flaskor, ”jadå! kom med in!”. Hon sa att jag skulle hälsa på hon som bodde där för hon själv var bara på besök.
Inne i köket möts jag av en kvinna, bara något yngre än den första, och vi hälsar. Jag frågar samma sak, om jag får fylla mina vattenflaskor, självklart får jag det. Sen frågar jag om de vet om nån bra tältplats intill sjön nedanför där jag kan slå upp mitt tält. De kollar på mig och frågar om jag cyklar själv. Jag hinner knappt säga ja innan de utbrister att jag kan ju sova här! ”Följ med så ska du få se!”
Jag och den äldre kvinnan, som heter Constasia, följer med den yngre, som heter Gun-Tove ut till ladugården. Där visas jag runt till ett litet rum som ser ut som ett färgglatt 1800-talsrum, och i ladan finns ett rum som är lite mer som ett vardagsrum med sittplatser, renfällar och färgglada möbler. På loftet står två soffor jag jag får välja var jag vill bo. Jag väljer det lilla 1800-talsrummet för där fanns en säng.
Jag tackar så mycket för att jag så generöst får sova över där och hinner knappt avsluta meningen innan jag blir inbjuden på middag med dem också. De ska äta ren. Såklart tackar jag ja! Men först behöver jag ta ett bad i sjön.
Jag går en bit ner till den otroligt vackra fjällsjön med sandstrand och ett gäng hungriga brems. Luften är varm och vattnet svalt. Det är så pass kallt att andningen blir ytlig när jag går i, men tillräckligt varmt för att kunna ligga i vattnet när man väl doppat sig. Jag sätter mig på botten och bara njuter av svalkan och utsikten.
När jag soltorkat och tagit på typ rena kläder känner jag mig fräsch igen trots att jag inte badade med tvål. Att bara skölja bort svett, solkräm, salt och vägdamm gör mycket. Uppe i huset igen är matlagningen nästan färdig. De två damerna, som är vänner sen många år tillbaka pratar intensivt med varandra om ditten och datten. De berättar för mig att de ska på en samisk festival ikväll och frågar var i Sverige jag kommer ifrån. De säger att de har svensk-samiska rötter, från nordsverige så de tycker det är så kul att jag är från Sverige. Renköttet som är tillagat i ugnen smakar jättegott, som älg typ, fast mer viltsmak. Jag ser till att ta hand som disken innan nån annan hinner, jag vill ju bidra med nånting jag också.
Constasia och Gun-Tove gör sig i ordning och tar på sig vackra kläder och skor. Jag tycker det är så himla spännande att få en liten glimt av samisk kultur. Jag vet pinsamt lite om vår urbefolkning. Varför lär man sig inte om det i skolan? Innan de far iväg tar en av dem en öl ur kylen likt en tonåring och de kör iväg glada och nästan lite fnittriga.
En granne från byn har kommit över för att bara umgås och stannar när damerna har åkt. Vi sitter ute och pratar en bra stund. Tillslut blir myggen för blodtörstiga och han åker hem. Jag går in till 1800-talet, organiserar min packning och läser en stund innan jag somnar i den för korta sängen.
Dagen efter är det hett redan från morgonen och temperaturen stiger upp mot 30 grader. Fjällandskapet går böljande upp och ner. Det är väldigt lite trafik eftersom det är lördag morgon. Älskar känslan av att vara uppe och igång tidigt medan alla andra sover.
Lagom till att jag blir hungrig kommer jag in i ett litet samhälle i en vik. Jag har lite mat kvar men är mer sugen på nåt rejält. Jag går in och beställer mat och ska betala, då säger expediten att mastercard inte funkar idag för Telenors nät ligger nere. Han säger att det finns en bankomat runt hörnet. Jag går dit och den är ur funktion. Restaurangen brevid har samma problem och jag har inga kontanter. Det blir en lite väl lätt lunch innan jag rullar vidare.
Så rullar jag in i mål i Narvik vid 14. Cykelturen är slut för den här gången. Jag har hunnit bli rätt hungrig igen sen den lätta lunchen. Jag vill fira med precis det jag är sugen på så jag beställer en pizza och sätter mig i en park i skuggan och äter upp rubbet. Den satt där den skulle!
Jag säger att jag gick i mål, men det har ju inte varit ett lopp eller race där jag har tagit ut mig eller presterat. Jag har heller inte pressat mig eller jagat på. Jag har varit ute på cykeltur som semester. Jag har haft det himla bra och njutit varje dag och tagit det lugnt. Såklart har jag varit ute på gränsen av min bekvämlighetszon ibland, men det är ju där magin händer.
Nu sitter jag på tåget på väg hem. Det känns väldigt bra. Kanske ska jag summer alla känslor och upplevelser av den här cykelturen i ett senare blogginlägg när allt landat. Det känns lite för nära än. Jag tror jag behöver komma hem för att kunna se tillbaka på den här turen lite mer objektivt. Just nu känns det som att den inte riktigt är avslutad. Jag kan i alla fall säga att allt har rullat på väldigt bra och jag mår hur bra som helst!
/Johanna