Jag älskar väder och människor – Johanna trampar runt

Väder gör att saker ser ut på olika sätt och att det känns på olika sätt. Tre dagar av solsken har varit jätteskönt, och dimman idag var också fin. Det var häftigt att cykla bland stupen som försvann uppe i dimman. Det var också otroligt vackert att cykla bredvid Atlanten, i svag medvind, rakt fram och genom ett väldigt platt landskap med berg långt borta. Jag tänkte lite på Afrika faktiskt.

Människor är också olika och det är så berikande. Men de här första dagarna har inte svämmat över av människor att prata med direkt. Jag som ser mig själv som introvert och till och med eremit ibland började sakna att prata med nån. Den känslan var ny för mig.

Igår försökte jag mig på att prata med en cyklist som kom uppför en backe, som jag stod på krönet till. Jag svängde över på hans sida vägen. Sen tyckte i alla fall jag att jag var tydlig med att jag ville småprata. Le, ”hej hej!” le bredare, och inte släppa ögonen med blicken, kanske nästan stirrande. Han sa hej kort och cyklade bara förbi mig. Okej. Så kan man också göra. Jag cyklade vidare med en sommarpratare i öronen.

På kvällen igår träffade jag några tyskar där jag campade, men ingen verkade vilja prata särskilt länge. Jag retirerade då till tältet med en bok.

Höjdpunkten idag var att träffa Sanna, som kom springandes med en vagn med packning framför sig. Hon kom från Jönköping och skulle springa Lofoten från norr till söder. Så coolt! Vi stod där i det blöta molnet och pratade en bra stund och tog kort på varandra och tillsammans. Lycka att få prata med en annan entusiast!

Just nu sitter jag på en färja på väg från Andöya (där jag cyklat hela dagen) till Senja. Ser så fram emot att se den ön. Jag har hört mycket fint om den!

Jag hade innan resan skrivit ut alla tidtabeller till färjorna jag ska ta på den här turen, och jag trodde jag kunde den här tabellen utantill, eftersom den bara går tre gånger om dagen. Jag var på stranden vid Bleik och lekte med självutlösaren när jag dubbelkollade tabellen. Herregud! Den gick ju en timme tidigare än vad jag trott! Slut med fotograferandet och filosofierna till vågskvalpet. Upp på cyklen och iväg.

Tack och lov upptäckte jag färjetiden i tid, så jag hann köpa lite mat innan jag rullade in till kajen med 20 minuter till godo och träffade två män från Nederländerna med cyklar som jag givetvis började prata med. Och här sitter jag på båten med dem. De halvsover och jag bloggar.